Testade kroppens förmåga att jobba

Var på möhippa igår. Jätte trevligt hade vi! Vi fick en timmes kickbox träning... det var inte lätt. Jag tänkte ett par gånger att oj, det märks att jag inte har tränat på ett halvår typ. Men sen kom jag på att jag ju faktiskt har fått cellgifter som brutit ned mina muskler, leder och skelett också, då blev jag helt plötsligt väldigt nöjd över prestationen. Jag är stelare än normalt kanske, och mitt flås behöver jobbas på helt klart, men trots det funkar ändå kroppen bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig i slutet av April efter sista taxoteren, då var jag bara glad att kunna resa mig från soffan. Nu inser jag att jag kan komma tillbaka, visst, det kommer kosta blod, svett och säkert tårar, men det är det ju värt.
Jag är väldigt imponerad av Tina som kämpade som bara den! Nästa helg gifter hon sig, hoppas ev blåmärken försvunnit då ;)
Tror det här är riktigt bra träning... i alla fall känner jag av det i varenda liten muskel idag, kan bero på att jag är otränad :)

Strålningsrisk

Innanför dörrarna här står den äldsta strålningsapparaten som finns på  KS. Den funkar jämt tydligen.  Sköterskan sa,
det finns inga finesser på den som kan gå sönder... OK, så länge det är finesser som inte kan tänkas behövas tänker jag då.... Att den är gammal förstår man eftersom denna skylt som lyser fint och gult varje gång dörrarna stängs är från minst 1800-talet. När jag satt utanför och glodde i ett par  timmar tänkte jag att "strålningsfara, ja men då vet man ju att man är på rätt ställe iaf""

Världens bästa barnunderhållare/vakt...också min sambo Mac.

Fan också, någon har LAGT MITT PUZZEL?? ;)

Tre veckor av fem CHECK!

Nu är det bara två veckor kvar... två låååånga strålningsveckor, sen är jag KLAR?! FATTAR NI?
Shit.. vad händer sen då... ? :) YAY.

Tack för alla svar om strålningen! Det verkar vara högst individuellt. Jag kollade min hosta igår, och den
är förmodligen en direkt biverkan av strålningen (en större bit av lungan strålas på mig) det ska gå över sen (eller... det måste den väl, nu minns jag helt plötsligt inte vad dom sa om hostan...) Det ska bli skönt, det är typ lite "högfärdshosta" väldigt irriterande!

Oj vad håret växer! Gillart.

Hörrni, vilket jäkla semesterväder? I love it!

Trötthet i samband med strålning

Nu vill jag veta, ni som strålats, bara strålats, strålats och fått cellgifter, hur har ni mått? Vet att många skrivit hur de upplevt det i lite strödda inlägg, skriv gärna här så kan jag jämföra lite. Skriv gärna också om du endast strålats eller gjort båda delarna. Jag vill veta om ni tror eller är säkra på att ni blivit trötta av strålningen, och även ni som inte känt er påverkade överhuvud taget. För övrigt, skriv gärna om det var annat som störde er med strålningen.
Jag blir mer o mer bränd, men jag har inte ont ännu. Kanske slipper det onda. I morgon har jag gjort tre av fem veckor. Det går undan!!
Jag tycker själv att jag är tröttare nu än de veckor jag var helt fri från behandlingar, men jag tycker det går väldigt upp och ned, det jobbiga är väl att jag tycker mår fin fint ena dagen, och sen är jag helt sänkt dagen efter. Lite små klurigt att planera ordentligt. Jag vill heller inte köra på när jag är trött, jag vill vila, men det går ju inte alltid även om man försöker.
Jag undrar också vad det är med strålningen (och då menar jag inte den psykiska delen med att gå dit var eviga dag och bli påmind om eländet, för det ger givetvis sin lilla dos av trötthet...) som i så fall skulle göra att man bli trött. Om endast cellerna som ligger lokalt runt bröstet strålas, varför skulle man bli så här trött då? Måste finnas en bra förklaring?

Tack för alla svar! Jag svarar sällan längre på dom, men jag läser alla. Jag har helt enkelt mindre tid numera, mår bättre och fokuserar på allt annat än cancer helt enkelt. Hoppas att alla där ute som fortfarande kämpar, just har fått sin diagnos eller har lite kvar av behandlingen förstår att det väntar ett bra liv här efter! Det kan faktiskt bli bra igen, och frågan är kanske om inte livet som väntar är lite bättre, i alla fall känner jag lite så, den här tiden man haft att fundera på hur man mår och hur man vill må har varit guld värd för mig personligen om jag måste försöka hitta det positiva med skiten. Jag ska ta bättre hand om mig själv helt enkelt, och försöka komma ihåg vad det är som är värt någonting!

Idag har jag beställt 15 st sådana här pins
Helt i min smak! Ett hårt och fult ord tätt följt av cancer passar mig som handen i handsken. Alla mina syrror ska få en och några andra nära och kära. FUCK CANCER!
Ni hittar dessa på www.ungcancer.se, eller maila info@ungcancer.se och tala om hur många du vill köpa samt var de ska skickas. Dom kostar endast 25:- !! Köp ett gäng och ge bort!

Konstigt liv

I början av den här "resan" (to hell) så tänkte jag rätt ofta att "va konstigt det här är"... allt var bara så ovanligt och väldigt konstigt om man jämför med hur en normal dag brukade se ut för mig tidigare. Sen blir man van, man kan hela grejen, känner alla på sjukhuset eller vad det nu är dit man går var och varannan dag, sen säger man bara helt plötsligt hej då till dom och går vidare. Men man blir van hur som helst.
I morse kände jag det där igen. Jag satt snällt o väntade på att få strålas, det var 7 st i kö... det är lång väntan. Den blev om möjligt ännu längre.... det kom in en dam som var något förvirrad (dessutom kände jag igen henne jätte mycket men kan bara inte minnas varifrån) hon sa till min dotter att det fanns böcker runt hörnet, tog med sig Holly och hämtade en bok. Sen satte hon sig bredvid mig och sa åt Holly att sätta sig på andra sidan om mig, och sen gav hon mig boken och sa "Du kan väl läsa den högt för oss"? HAHA... jag trodde hon skämtade så klart... det gjorde hon inte. Jag sa "Holly kan läsa själv, hon behöver öva på det". Då sa hon, men jag kan inte läsa. Ska vi kolla på bilderna? Så där satt jag... och bläddrade i en barnbok, hon stoppade mig ibland och sa "läs där, vad står det".
Alltså. Varför händer sådant mig hela tiden? Jag gillar inte ens att läsa högt för min dotter, jag gör det bara för att jag råkar vara en mamma och mammor ska läsa böcker för sina barn, men den där tanten är jag helt säker på att jag inte är morsa till, och ändå läste jag. Kan lova att det blev konstig stämning i väntrummet, den enda som inte brydde sig om det var damen. Good for her. Av någon anledning fick hon gå före i kön också, det var i min värld helt OK idag, min röst håller bara för ett antal böcker.... ;)
Tror inte jag ska gå dit direkt vid öppning i morgon, det var en dum tid av många anledningar.

Jag är för övrigt trött som satan idag. I går var det helt OK, som vanligt ungefär, men idag är jag trött. Jag har fortfarande en hosta som jag fortfarande tror har med strålningen som når en bit av min lunga att göra, jag är inte förkyld eller något men den försvinner inte. Trötta dagar kommer och går, de kommer oftare än "normalt" men jag måste ju ändå vara positiv och säga att efter det här jag gått igenom är det inte mycket att snacka om, och som jag sagt tidigare, trötta verkar alla vara, oavsett om man fått cellgifter o strålning eller ej. Mina ben känns helt bra nu, men jag har inte vågat springa ännu.
Jag kan dock inte vara utan piller för att vattnet i kroppen ska ge med sig, glömde det igår och när jag la mg var jag helt full med vatten i hela kroppen. Det gör ont, och jag tycker inte det går att "leva med".
Vattnet ska vara en biverkan av taxotere och kan sitta i läääänge, känns ju kul.

Håret. Håret växer varje dag, de flesta ser faktiskt skillnad från en dag till en annan. Det låter som om det skulle vara jätte långt, det är det inte, på nedan bilder ser man inte ens hur det verkligen ser ut för det är så ljust, men det blir liksom tjockare hela tiden, det kommer mer och mer strån. Mina ögonbryn är tjockare än tidigare, massor med ögonbryn och det syns trots att de är korta strån, men väldigt tätt. Fransarna kommer i små klungor men är mm korta fortfarande och inte över hela fransraden, kommer nog ta ett tag, men det går åt rätt håll :)

Ögonbryn och evil eye.....

Det är mer än det ser ut. 

Holly får följa med och kolla på mig när jag strålas i rummet där de sköter strålningen, hon tycker det är kul, so far...

Det är inte helt lätt att klä sig så man kan vara i solen (idag är det mer än 25+ ute....) utan att "sola" det strålade området. Hittade flera fina blusar som är supersköna, luftiga och man kan ha bara linne under. jag går utan peruken nu, det känns helt OK faktiskt. 

Vi hade en jätte härlig kväll igår med Jack och syrran. 

"Vi är Prinsessan & Trollet"

Strålning

Typ så här går det till när man ställer in apparaten för dagen, det trixas o fixas, höjs, sänks, höger, vänster osv... sen går dom ut och man bli lämnad själv åt sitt öde... dock noggrant övervakad från rummet intill där de styr behandlingen och håller stenkoll på att man sköter sig (dvs ligger helt stilla där inne)
Tjejen som tagit bilderna heter Katja Annola och studerar bildjournalistik på nordens fotoskola, hon är med i ett projekt tillsammans med "nätverket mot cancer" i syfte att på Almedalsveckan väcka uppmärksamhet och förbättra förhållandena för cancerdrabbade. Dessa bilder tog hon åt mig när hon var med mig en dag.
Kolla gärna in på hennes sida http://www.katjaannola.com/. Super härlig tjej!

Otålig, rastlös och uttråkad

men samtidigt kolugn och avslappnad. Kan inte bestämma mig för vad jag är egentligen. När jag är otålig, rastlös och uttråkad gör jag onödiga saker jag ofta får ångra, men det kan också bli riktigt roligt. Men jag tror jag kör på kolugn och avslappnad idag (det är väl iof samma sak, kolugn är väl en form av avslappnad). Har just läst ut "Engångsligg". En totalt meningslös bok med ett roligt språk, absolut bitar av min humor men som sagt meningslös. Tänkte "oh no va tråkig den är" ända tills jag inser att författaren är 22 år. Då blev jag imponerad och tänkte, bra tjejen! Dessutom är hennes favorit bok "Naiv. Super" av Erlend Loe, som är min absoluta favvo bok, faktiskt inte helt olik "Engångsligg", den är totalt meningslös men så satans skön...  Så mitt betyg blir superkul bok för att vara skriven av någon som bara är 22, hur mycket innehåll kan det bli liksom, förövrigt skitdålig. Happy reading!
Jag kan inte köpa EN bok... jag KAN INTE köpa bara en bok, jag måste köpa minst fem. Så jag har alltid massa böcker som jag inte läst. På sista tiden har jag haft svårt att läsa, jag har börjat på flera böcker men kommer inte igenom dom, jag fastnar inte, och då kan jag inte fortsätta läsa. Men jag tror det har vänt nu, jag hoppas det :)

Blev glad, älskar alltid MC, och fanns en ny bok ute nu! Älskar Denise Rudberg också, enkla chiclit's men nu har hon gått in på kriminalroman spåret, måste testas! Alkemisten måste man nog bara läsa en gång iaf har jag fått för mig, och Paganinikontraktet vill jag läsa bara för att jag läste den första... som jag inte ens kommer ihåg vad den handlade om?

Vi var på restaurang i går... halvmärkligt med en grekisk restaurang i Älmsta. Det säger förmodligen ingenting för de flesta som läser detta, men Älmsta är en håla man "passerar" om man någongång haft ett ärende till Grisslehamn. Det är min erfarenhet av det, jag vet att det bor folk där, det tycker jag är konstigt, men någonstans ska man ju bo också.... (PS! Helt OK att ha sommarställe på ;)
Hur som helst finns där en restaurang som jag hört så mycket om, jag hade höga förväntningar. Det hade jag kanske inte behövt, men det var värt det för det är konstigt. Mitt i ingenstans, den är grekisk och har en giraff på uppfarten... Giraff, är det särskilt grekiskt? Det kan jag inte tänka mig. Jag blev mest impad av toaletten, det är nått med greker och toaletter, har för mig att "Greken på hörnet" på söder också har en väldigt tjusig toalett... mysko.

Jag och Mamma 

Grektoalett i Älmsta.....

Wow liksom 

Stoppa inte in fingret... I promise I wont, när man hört den här färggranna pippin skrika och kollat lite närmare på dennes näbb kände iaf jag att jag inte gärna ville sticka in fingret..... 

Hmmm, en grekisk giraff?

Jag är kär i dom här... jag är faktiskt kär. Nu kommer min kompis Rubarb bli skraj och säga att jag kommer bli en läskig singeltant med katt, det är nått vi försöker undvika att bli, men jag gillar dom bara när dom e så här små, och bara korta stunder. 

Aaawwww... hur kan man låta bli? 

Idag ska jag sminka brud igen, men inte vilken brutta som helst, utan min Tina. En av mina äldsta vänner
ska snart ingå äktenskap och jag har fått äran att kirra hår och smink. Idag ska vi gå igenom upplägget och att det vi tänker funkar så det inte blir knas på dagen D. Jag längtar till bröllopet, är det några som jag verkligen ser framemot ska gifta sig så är det dom. Älskar hur dom träffades, och älskar hur dom älskar varandra... älskart ! Och då kan jag tillägga att jag inte är den romantiska typen... men är ändå imponerad :) Det är så jäkla rätt på nått sätt ! YAY!

Nu ska jag ta en promenad i Roslagen innan jag drar hemåt till förorten. Nu längtar jag enormt mycket efter min dotter! Ha en härlig söndag!

Oj, helt cancerfritt inlägg. Sorry.

(Ps, känner mig mkt ironisk idag, har överskottsenergi, förlåt för dissen av Älmsta och dissen av hur mkt intressant en 22-åring kan ha att skriva, jag menar det såklart inte, försöker bara göra mig lustig på andras bekostnad.... Ds! )