Usama är död och det snöar.

Det verkar dock som om snön idag den 3 maj fått lite mera uppmärksamhet än det faktum att Usama dödats. Själv är jag i bubblan och orkar inte bry mig om något av delarna. Jag är bara en liten skallig farbror igen som ligger i sängen med värk och kollar ut på snön som slår mot fönstret den 3 maj. Idag har jag vunnit på lotto, jag får hjälp av min älskade syster M med hämtning på skola, idag betyder det mer än en miljon på banken. 

Anledningen till denna bild i morse var för att jag tyckte det var lustigt med de röda bilarna.  På min gata i stan får bara röda bilar parkera.... typ. Konstigt på nått sätt, varför har de samlats just här liksom...

Anledningen till denna bild är inte de röda bilarna... men något förändrades från det att jag spottade de röda bilarna, till att jag återvände för att fylla på kaffekoppen. Finn ett fel.

Jag blir så glad att det funkade idag med hämtning att jag blir tårögd, så lite ork finns det i min kropp just nu. Men jag väntar på bättre tider, jag ger inte upp, det är så nära så nära. Vet inte hur det är med värken idag, ev lite bättre än igår, vet inte. Jag föredrog de tidigare två gångerna när det var mer som träningsvärk än som värk, det är rätt stor skillnad på dessa två inser jag idag.

I morse när jag lämnade Holly på skolan och skulle åka hem ställde jag mig och väntade på en innerstads buss. Det kom fram en äldre dam och undrade om jag besvärats av en kvinna som gick runt och bad om pengar, det hade jag, men jag lägger inte så mkt energi på att fundera på vad jag tycker om det eller varför denna kvinna behövde pengarna, men den äldre damen var märkbart upprörd och rädd.
Jag pratade lite med henne och sa att hon nog kunde vara lugn, damen som var på jakt efter stålar sågs inte till längre. Jag hade så ont i min kropp att jag nästan började bli lite irriterad på den rädda kvinnan och tänkte att "men herregud, let it go old lady". Jag orkade inte riktigt prata, men var givetvis vänlig och förstod att det hon behövde var mitt stöd om den pengatörstiga kvinnan skulle återvända till busshållplatsen. Sen säger damen helt plötsligt " ni har det bra ni som är unga och friska... själv ska jag till sjukhuset, ibland får jag åka dit, idag är en sådan dag, var ska du?" Jag svarade "hem".

Ja visst har vi det bra vi unga och friska människor. Vi har det så bra att det borde vara förbjudet att ha det så här bra som vi har det. Vi är friska och orädda för tiggare, vi är odödliga helt enkelt. Och jag älskar det. Vi tar hand om våra familjer och barn utan att klaga, är glada och nöjda hela tiden, livet leker och ja, det är toppen helt enkelt. Vi har inga bekymmer, vi unga och friska. YAY!

Man ser det cortison röda på näsa och kinder, dock har jag på den  här bilden som är några dagar inte ännu fyllts på med allt vatten, så jodå, man kan tom se risigare ut än på denna bild, tro mig. 

 Ibland undrar jag varför jag ger mig själv kängan att lägga ut en bild som denna, men det här är ju exakt vad det är , OXÅ. Det finns peruker och smink, positivt tänkande, men så här är det att vara jag just nu. Det var rätt längesen jag skrev om det här med utseendet, och jag orkar kanske inte bry mig så mycket längre, men jag måste också erkänna att jag faktiskt SKRATTAR åt mig själv i mellan åt, jag bara måste skratta, jag ser för jävla rolig ut. Ibland vill jag gråta, för återigen, jag ser för hemsk ut. Eller vad man nu ska säga... jag ser inte ut som någonting, man är liksom ingenting utan hår, fransar och bryn... blank. Och hade man issues med ev små nya rynkor (inte för att jag hade en enda sen tidigare....eum..) sen tidigare så är det inte enklare nu kan jag säga, när allt blir vääääldigt synligt. För att inte tala om hur stor näsan ter sig på detta nakna fejs. Naket, svullet, rött och utlämnat.