söndag 20 mars 2011

Oh, hello pain!

Ook jag fattar, the pain has arrived. Jag förstår precis nu. Återkommer senare.

9 kommentarer:

  1. Skickar lindrande tankar och smeker dig över pannan tills det onda har blåst förbi!

    SvaraRadera
  2. Usch, smärta slipper man mer än gärna. Hoppas den försvinner snabbt. :-(

    Har själv skitont när jag hostar. Har åkt på en förkylning som kändes totalt onödig och nästan mer än jag för tillfället klarar av. Hade hoppats på att få vara fri från alla infektioner ett tag och bara "repa" mig, men det blev inte mycket med det.

    Tänker på dig!! *kraaaam*

    SvaraRadera
  3. Ja, kära du! Har inte velat ge dig min erfarenhet av Taxoteren tidigare. Såg när du frågade på din blogg.
    Många styrkekramar
    Annika

    SvaraRadera
  4. Dom där dagarna vill man bara sova sig genom, det blir bättre även om man inte tror det. KRAMAR

    SvaraRadera
  5. Hej Ida!
    Vilken fin blogg du har! Känner igen mig i det du skriver och du skriver på ett roligt sätt även om det handlar om trista saker. Jag är 29 år och har oxå en släng av bröstcancer, blev opererad strax innan jul med bröstbevarande kirurgi, jag skulle fått min 3;e cellgiftscocktail i fredags med fick skjuta upp den en vecka för värdena var kassa, men sen är det dags för mig att få Taxotere oxå, och jag är nyfiken på vad som väntar, även om jag hör hur sjukt det låter, nyfiken på ett cellgift lixom... Kommer fortsätta följa din blogg!
    Krya på dig och go natt!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  6. Hej Ida, eftersom min behov av att skriva kommer att vara stort under den här tiden från nu och framöver så har jag dragit igång en egen blogg, hoppas det är ok att jag länkar till dig?

    SvaraRadera
  7. Hej! Lider med dig och hoppas att det värsta går över snart. Men dröm dig bort till paradiset som väntar när du är klar med hela denna karusellen. Man behöver en morot i såna här lägen, eller rättare sagt ett par morötter. Idag går jag in för min fight. Behandling nr 3, here I come.
    Massor av kramar!

    SvaraRadera
  8. Linda: Jag läste att du åkt på nått skit, gud va tråkigt, hoppas kroppen pallar lösa problemet och du mår bättre snart! En "liten förkylning" i dessa märkliga situationer måste ju kännas fördjävligt rent ut sagt! Jag håller tummarna att det vänder för dig så du orkar upp lite. Det här med att bli sängliggande är ju inte muntert direkt... om nu någonting är. .. Jag är lite negativ i dag :( Styrkekramar till dig, tänker på dig också, varje dag!

    Helena

    Sophie: Lycka till med nästa fight! Eller sviterna av den kanske man ska säga. På skiten bara! NOCK THE SHIT OUT! Massor me kramar tillbaka!

    Heléne : Klart! Du gör helt rätt, jag tycker i alla fall att det är superskönt att skriva, hoppas att du tycker det samma, det är ett bra sätt att få ut lite ångest och funderingar på! Jag har redan varit in o kikat, jag kommer att följa dig! KRAM

    Jenny: Trist att du drabbats! Jag kände som du, nästan lite förväntansfull när jag skulle få taxen, jag var så starkt fed up med illamåendet att jag satte all min tro till taxen! Och varför inte, man måste ju försöka överleva det här helvetet, så kan man få föredra något är det väl helt rätt?! Lycka till med nästa nock out! Hoppas värdena är bättre snart! Jag har inte *peppar peppar* haft några som helst problem med värdena, och det är jag glad för, för det här får gärna bli klart nu!
    Styrkekramar till dig Jenny, nu gör vi klart det här och går vidare?!
    KRAM

    Annika: Nej... jag förstår att du hållit inne med info :) Fy fan alltså... det är för jäkla märkligt vad man ska stå ut med... herregud, och det är väl bara början. Men så länge man kan låtsas som om man inget känner så får man någon extra bra dag liksom... jag gör som strutsen liksom, men nu kan jag inte röra mig så det funkar inte längre :(

    KRAM!!

    Helena: I know.. it SUCKS big time :( Kram!

    M:tack!

    Carin: Ja, hade jag inte varit mamma som vabbar i dag så hade jag lagt mig i sängen och sovit bort dagen, med all säkerhet! KRAM

    SvaraRadera