We move to the beat

 Ja, då var det dax att gå mot ljusare tider för ett par, närmare bestämt tio dagar. Jag är inte 100%, men jag njöt av kaffet i morse (kl 05:20 när min kropp har bestämt att det är dax att kliva upp) och det får jag
nog nöja mig med. Dock längtar jag efter den där 100% känslan, den låter väntas på sig.
Roligt hur hjärnan tänker, den är i mitt fall helt värdelös i vissa situationer! Som i morse, eller mera i natt runt tre. Jag vaknade, var stel och hade ont i PICC-armen, en begynnande huvudvärk på G. Jag har näst intill aldrig ont i huvudet, nu har jag gått igenom 3 st FEC behandlingar och fortfarande inte drabbats av huvudvärk. Jag har drabbats av total förvirring, min intelligens har sänkts till en treårings i perioder, men jag har inte haft huvudvärk ;) Anyways... klockan är då runt fyra, jag ligger och tänker att jag vill inte gå upp nu, kanske ska jag ta en alvedon så jag kan sova vidare ett tag. Sen börjar jag tänka att det kanske är onödigt, det är ju bara en begynnande, inte en konstaterad huvudvärk, och lite ont i armen, och axlarna... och.. sen går det upp för mig... varför inte? Snacka om dubbelmoral, dra i sig 3 liter cellgift VS en alvedon, är det nått att fundera på för sitt välmående? Nä.

Det är nått litet knas i PICC armen... jag kan inte riktigt avgöra vad det är. Jag drömde i natt att det började blöda obehindrat, det gör det inte, men jag är lite orolig över den. Jag har ont i armen, men det är svagt och jag kan inte peka på stället där det gör ont.... i går när jag sträckte upp armen rakt upp så kände jag att det gör ont i den, och jag har riktigt ont i armhålan. Jag undrar om det kan vara så att katetern ligger i armhålan och jag fått "invärtes blåmärken". Kanske därför jag inte kan se eller riktigt känna VAR det gör ont.

Illamåendet ligger kvar...tröttsamt, det är det som gör att jag inte känner mig hundra. Jag tar maxdosen av illamående preparaten, men det hjälper inte ett skit, gör mig bara trött. Idag ska skita i dom, kanske jag i alla fall blir lite piggare.

Det är det här satans illamåendet som gör att jag äter hela tiden, av den anledningen skulle det gärna få lätta, för nu måste jag köpa nya jeans igen, jag har inget annat än mjukisbrallor som passar igen.... vet att jag tjatar om det, men det är en biverkan jag har svårt med, det låter som små potatis, och alla säger "VA BRA ATT DU ÄTER" och det viktigaste är att du mår bra. Men jag mår inte bra, och jag mår mindre bra för varje bilring. Jag mår faktiskt riktigt dåligt av det här ätandet, nu kommer massor med människor att missförstå det här. Det är inte vikten jag stirrar mig blind på, det är hela kroppen, den har totalt gett upp, min mage är helt ur form, jag är svullen, gått upp i vikt, magen fungerar inte för fem öre, det är SKIT JOBBIGT. On top of that när jag som mest skulle behöva röra på mig, så mår jag så dåligt att jag inte tar mig utanför dörren. Det är en riktigt ond cirkel. Men jag räknar ned... och räknar och räknar... det går för jävla sakta tycker jag, men nu när mina 10 bra dagar kommer så kommer det gå för fort, snart är det 17 mars... *KRÄKS*. 

Jag mår så sjukt illa när jag tänker på behandlingsstället... jag mår verkligen riktigt illa, sista behandlingen tog ordentligt på min hjärna. Jag vill inte tänka på någonting runt den. Jag tror nästan att jag måste gå dit själv nästa gång, för jag riskerar att börja må dåligt när jag tänker på min mamma, det kan bli problematiskt, för henne behöver jag.

Här kommer en vädjan, SNÄLLA TAXOTERE, behandla mig snällare än FEC, ge mig smärta i leder och muskler, ge mig vad jag tål, men ge mig inte illamående. Jag skulle kunna tänka mig mycket, men jag måste få sluta må illa, det bryter ner mig till ingenting. Jag orkar inte mera illamående. Släpp mig FRI.

Detta är ett absolut måste för alla musikälskare där ute, jag upprepar, ett absolut måste. En bättre musikupplevelse rakt in i örat går inte att få. FANTASTISKA! Du hör allt, du får känslan, behövs inte mer än så för att må bra. (OK, nu tog jag i lite....)