lördag 9 juli 2011

Cancer är inte bra

Någon skrev i kommentarerna att "blone e inte bra, brunt e inte bra, cancer e inte bra!". Helt riktigt säger jag.
Cancer är skit. Cancer tar död på människor, förstör deras liv, men kan också botas för de lyckligt lottade, jag är en av de lyckliga, jag är EN av de lyckliga vars största problem just nu är håret. Och jag är glad att det är mitt största problem, jag är glad att det enda jag har att bitcha över är 1cm stubb på skallen och inte tumörer och metastaser i min kropp. Att jag sen sitter och bitchar över håret pga av att jag har haft cancer som jag inte längre har är en annan sak.
Jag har glömt bort att jag varit sjuk, och jag är även glad för det. Jag vill inte vara en av dom (och de är många när man börjar läsa bloggar och fördjupa sig...) som sitter år ut och år in och är rädd. Rädd att det ska komma tillbaka, rädd för att dö. Jag vill glömma bort skiten, jag vill faktiskt glömma bort det och fortsätta leva som vanligt. Kommer det tillbaka, ja då gör det det, men jag ska inte ha gått runt och väntat på det i alla fall. Så fan heller.
Mitt i min cellgiftsbehandling så tänkte jag att får jag tillbaka det här, då vill jag hellre dö. Jag vill inte göra om det här, jag vill aldrig aldrig mera må så här dåligt, men nu när jag är frisk och pigg så känner jag mera att det finns ju risk att det kommer tillbaka. Det skulle förmodligen nocka mig, men min första tanke skulle inte vara "ok, då vill jag hellre dö". Nu känner jag att jag har ju fixat det en gång, då kan jag fixa det två, men jag vill helst inte ;) Håll dig borta ditt jävla skit. Jag har dödat dig och då får du fan inte komma tillbaka.

För att inga missförstånd ska uppstå så ska jag förtydliga, jag är enormt enormt lycklig. Jag är så in i helvete lycklig över att jag lever, att jag fixade det som kändes omöjligt, läskigt och var ett rent helvete, i perioder bara var ett svart hål. Jag är glad att mitt hår faktiskt växer ut, att jag håller på att få en tjock fransrad på ögonen, ögonbrynen är tillbaka och jag måste raka benen igen, jag är glad för det. Men jag gillar inte min frisyr. Så enkelt är det :) Jag hade kunnat må sämre efter den här resan, mycket mycket sämre, men jag är för fåfäng och lägger all dålig energi på håret, det helt enkelt, jag e inte kompis med min nya frilla! Och visst, helt rätt, det växer ut! (Åh vi korthåriga cancertjejer älskar verkligen den peppen!) :D

Idag har jag en lång och härlig dag framför mig, snart blir jag upphämtad av en blivande brud, jag ska fixa henens hår och smink, sen ska jag vara med på bröllopet och det ska bli så himla roligt. Det här ska verkligen bli en härlig dag. Jag kör med peruk för säkerhetsskull, så slipper jag noja mig över frillan... man kan vaxa till spretet, men jag har så tjockt hår så det krävs en hel del för att få ordning på den ENORMA virveln jag tydligen har. Enkelt, på med peruken "TADA".. klart. Enkelt. Kanske jag kommer att sakna sen när det blir ett evigt fixande och trixande... någongång.. (Det sägs att håret växer ca 1cm i månaden... räkna själv ut hur lång tid det kommer ta att få långt hår... )
Nu är det dax att förbereda sig lite för det som komma skall. VILKEN DAG!?

Ha en fin dag, vart ni än är, hur ni än mår :)

2 kommentarer:

  1. Vandra vidare Ida !
    Inte ska du stanna i cancerträsket och tassa runt, nu är du på G ! Och lite synd om dig är det allt som måste raka benen, det slipper andra gör ; )

    Go Girl !

    SvaraRadera
  2. Skönt att du kan glömma Ida.

    Och det gör du rätt i.

    Som Ingrid H sa: så länge vi inte får återfall är vi friska! Då kan vi känna oss friska. OM vi får det DÅ är det svårt att känna sig frisk.

    VAR FRISK NU! LEV Och GLÖM!

    Snart kommer håret. Och du, jag som vet, håll ut, för om bara någon liten cm så är det stor skillnad och det känns bättre! PRomise! DEt första är hemskt! Har du 2-3 cm så kan du frisera/och klippa lite!
    Snart!
    KRamis :)

    SvaraRadera