torsdag 31 mars 2011

Få tillbaka cancer i ett bröst som inte finns?



Jag tänker "fint, finns i alla fall ett bröst mindre att få cancer i, det är det positiva med att ha förlorat ett". Så läser jag i någon blogg att man visst kan få tillbaka cancer i ett bröst som inte finns?? Nu minns jag inte var jag läste det, men det stod något om att man kan få det i ärrvävnaden eller nått? Va fan. Men jag undrar en sak. Det visar åter igen hur lömsk den här Mr Cancer är. Han letar sig in överallt den där lille saten.

Får man tillbaka cancer i ett bröst måste det ju vara lika "enkelt" (missförstå mig rätt, det är inte en enkel känsla, men man överlever åtminstone) att bota som när man fick cancer i det första bröstet? Får man dock tillbaka det någon annanstans i kroppen så är det mer eller mindre kört? Eller.... det måste bara vara om det är metastaser man upptäcker i andra delar av kroppen som kommer från den första bröstcancern? Får man cancer i annan del av kroppen, som är "ny" cancer så har det ju inget att göra med den första omgången cancer? Suck.... man skulle kanske bli onkolog......
Jag har just fått en liten känsla av att jag kanske är lite rädd att skiten ska komma tillbaka ändå... när jag tänkt på det tidigare har jag bara inte alls kunnat tänka mig att det kan hända. Nu känns det helt plötsligt inte helt osannolikt. Tur att jag ska till den där kuratorn idag. Nu ska jag snacka mig trött. Hoppas det känns bra att träffa henne.

När jag ändå är på radiumhemmet ska jag smyga in på bröstavdelningen och hoppa upp på vågen. Jag HOPPAS att vikten har klingat av lite i sin uppgång. Jag tycker själv att jag äter mkt mindre, eller rättare sagt mer normalt, dock rör jag ju inte på mig alls.... hm.... Anyways, kan vara bra att hålla koll på. Jag har fått låna jeans av olika människor i större storlekar än vad jag brukar ha (och ska ha igen) som passar bra. Och när man får på sig kläder som inte skär in i fläsket och som passar känner man sig inte lika stor. Det är en befrielse. Men fasen vad jag längtar tills jag e OK och orkar springa igen! För någon behandling sen var jag ju super pigg och sprang sista veckan. Nu känns det helt otänkbart. Nu är jag iof förkyld också, men jag tror inte jag skulle orka nu. Den stora skillnaden är kanske att lusten fattas :(
Jag undrar fortfarande hur enkelt det kommer att bli att bli av med den här övervikten när man direkt ska hoppa på tamoxifen tabletterna.... något säger mig att det kan bli en inte allt för lätt uppgift. Oskönt att peta i sig dom där tabletterna i fem år.... en oskön påminnelse VARJE DAG i fem år.

Här kommer info om Tamoxifen ur FASS.se  man blir ju lite fundersam när man läser det här...kan tamoxifen ge cancer? ....Hmmmm, lite svårt att förstå för en sådan som mig, men visst fan står det att det har förekommit?


Indikationer

Adjuvant och palliativ behandling av östrogenreceptorpositiv bröstcancer.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Dosering

20-40 mg 1 gång per dag, även till äldre. Eventuellt kan dosen delas upp på 2 doseringstillfällen.
I enstaka fall kan ökning av dosen vara nödvändig.
Hittillsvarande studier antyder att en behandlingstid på 5 år är optimal, men att kunskapsläget avseende detta är oklart.
Behandlingskontroll:
En ökad incidens av endometrieförändringar - inkluderande hyperplasi, polyper och carcinom - har rapporterats vid behandling med tamoxifen. Sannolikt orsakas detta av preparatets östrogena egenskaper. Patienter som rapporterar onormala vaginala blödningar ska snarast undersökas. Om biverkningarna är svåra, är det ibland möjligt att minska dem genom dosreducering utan att kontrollen över sjukdomen förloras.

Varningar och försiktighet

Menstruationen kan hämmas hos en del premenopausala kvinnor.
En ökad incidens av endometriecancer och uterus sarkom (framför allt maligna Mullerska blandtumörer) har rapporterats vid behandling med tamoxifen. Orsaken till denna effekt är okänd, men kan vara preparatets östrogen egenskaper. Patienter som behandlas eller tidigare behandlats med tamoxifen och rapporterar onormala gynekologiska symtom, speciellt vaginala blödningar, skall snarast undersökas.
Ett antal tumörer, som uppträder på andra ställen än i endometriet eller kolateralt bröst, har rapporterats från kliniska studier där patienter med bröstcancer behandlas med tamoxifen. Ett kausalsamband har ej visat och den kliniska betydelsen av dessa fynd är oklar.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Tamoxifen interagerar med:

Kombinationer som kräver dosanpassning:
Paklitaxel
Tamoxifen hämmar metabolismen av paklitaxel in vitro.
Warfarin
Tamoxifen kan förstärka effekten av warfarin, sannolikt genom att hämma dess metabolism.
Cytostatika
Tamoxifen i kombination med cytostatika ger ökad risk för tromboemboliska komplikationer.

Övriga interaktioner:
Fenytoin
En fallrapport talar för att tamoxifen kan hämma metabolismen av fenytoin. Kontroll av plasmakoncentrationen av fenytoin rekommenderas vid samtidig behandling med tamoxifen

 (Läs mer om trafik)

Det är osannolikt att tamoxifen skulle påverka förmågan att köra bil eller att sköta maskiner.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)


Vanliga (1/10 - 1/100)
Allmänna: Vätskeretention.
Blod: Trombocytopeni.
Endokrina: Blodvallningar.
GI: Gastrointestinala störningar, ex illamående, kräkningar.
Metabol.: Hyperkalcemi.
Urogenital.: Menstruationsliknande blödningar.

Mindre
vanliga (1/100 -
1/1000)
Allmänna: Yrsel.
Cirk.: Tromboemboli.
Hud: Hudutslag med enstaka fall av erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och pemfigus.
Urogenital.: Vaginalflytningar, pruritus vulvae.
Övriga: Smärta och/eller inflammation i tumörområdet (tumor flare).

Sällsynta
(1/1000 - 1/10000)
Allmänna: Anorexia, trötthet, huvudvärk.
Blod: Leukopeni, anemi, neutropeni.
GI: Förstoppning
Hud: Alopeci.
Lever: Stegring av leverenzymer och i vissa fall allvarligare störningar inkluderande fettlever, kolestas och hepatit. Förhöjda triglyceridhalter (ibland inkluderande pankreatit).
Luftvägar: Hosta.
Psyk: Oro, depression, förvirring.
Urogenital.: Cystisk ovariesvullnad, myom och endometrieförändringar inkluderande hyperplasi och polyper. Endometriecancer.
Ögon: Synstörningar såsom korneaförändringar, katarakter eller retinopati.

Reversibel cystisk ovariesvullnad har observerats hos premenopausala kvinnor som behandlats med 80 mg tamoxifen dagligen. Hyperkalcemi har utvecklats i enstaka fall under behandlingens tidiga skede hos patienter med skelettmetastaser. Menstruationen hämmas hos en del premenopausala kvinnor vid behandling med Tamoxifen Mylan.
Djup ventrombos med eller utan pulmonell emboli samt arteriell trombos har rapporterats. Ett orsakssamband har dock inte säkert kunnat fastställas eftersom patienter med malign sjukdom har en ökad incidens av tromboemboliska sjukdomar.
Ett antal tumörer, som uppträder på andra ställen än i endometriet eller kollateralt bröst, har rapporterats från kliniska studier efter behandling av bröstcancer med tamoxifen. Den kliniska betydelsen av dessa fynd är oklar.

Farmakodynamik

Tamoxifen har en antiöstrogen effekt, troligen beroende på konkurrens med östrogen om bindningsställen i tumörcellen. Viss effekt på östrogenreceptornegativa tumörer tyder även på andra verkningsmekanismer. Tamoxifen har östrogenliknande effekter på olika kroppssystem inkluderande endometrium, benmassa och blodlipider.
Svarsfrekvensen motsvarar den som fås med annan endokrin behandling. I adjuvant syfte har tamoxifen visats förlänga såväl det sjukdomsfria intervallet efter operation som den totala överlevnaden.

Farmakokinetik

Tamoxifen absorberas snabbt och maximal blodkoncentration uppnås inom 4-7 timmar. Uppgift saknas om påverkan på absorptionen vid födointag. Steady-state koncentrationen av cirka 300 ng/ml uppnås efter ungefär fyra veckors behandling. Vid terapeutiska koncentrationer är proteinbindningen minst 99%.
Tamoxifen metaboliseras genom hydroxylering, demetylering och konjugering, vilket ger flera metaboliter med liknande farmakologiska profil som tamoxifen och som således bidrar till den terapeutiska effekten. Utsöndring sker främst via feces och halveringstiden för eliminering har beräknats till ca 7 dagar medan huvudmetaboliten, N-desmetyltamoxifen, har en halveringstid på 14 dagar. Ännu 2 veckor efter utsättandet av preparatet finns mer än 30% kvar i organismen beroende på enterohepatisk cirkulation av hydroxylerande metaboliter.





pilikon

onsdag 30 mars 2011

Sjuka ögon

Smickrande bild. Jag bjuder VERKLIGEN på mig själv ska ni veta.... jag vill bara förmedla på bästa sätt vad jag menar när jag skriver att jag är trött i ögonen.... Nu vet ni kanske inte hur mina ögon ser ut en vanlig biverknings och sjukfri dag, men det är inte så här iaf. Man ser också det vita (WHY?) fjunet som börjat växa ut på huvudet. Ögonbryn och fransar börjar bli skuggor av vad de var. Charmig tjej....suck

Jag älskar tydligen frukost, eller iaf att ta bilder på den. Konstigt.

Jag är sjuk i ögonen... vad tycks? Lite svullna va? När jag tog tempen för någon timme sen hade jag ingen, 36,0 nu har jag 37,3. Fortfarande inte feber, jag kommer att hålla stenkoll på termometern. Blodförgiftning verkar mindre roande att få.

Neeeeej

Det är min "bra vecka" och jag har blivit sjuk?! Nej nej nej... det får inte hända :( Jag stoppade just termometern i munnen. Ingen feber PHIU.... men jag mår verkligen inte bra, näsan och ögonen rinner, jag har ont i hela kroppen och känner mig helt helt färdig.. Jag har inte TID med sådant här skit, jag blir så ledsen, det är ju min BRA VECKA JU! Skit! Har tid hos en kurator på radiumhemmet i morgon dessutom, och jag vill verkligen gå dit. Hoppas det blir bättre tills i morgon!

SURT

Förresten, det här med cancer, vad är det för jävla påhitt...? Jag ruttnar på det här just nu. Jag har varit så så trött den sista tiden att jag undrar hur länge man pallar med att vara trött på det här sättet. Ska det vara så här nu? Det är ju helt värdelöst. Om jag sovit mitt på dagen, kliver upp, någon timme senare svider mina ögon som jag skulle ha jobbat 12 timmar i sträck och inte fått någon sömn på flera dagar, det svider och de är röda. Jag är trött i kroppen, som om en influensa är i antågande, och jag flåsar när jag går, tempot är nedvridet till noll. Jag vill en massa saker nu när det är "bra veckan", träffa mina vänner och så, men det går ju inte... det är ju bara jätte jobbigt alltihop. Nu har jag en metallsmak i munnen 24/7 också, varför inte, jag tar alla biverkningar som finns när jag ändå håller på, jag kan ändå inte hålla reda på allt konstigt längre. Vad du än har för krämpor, ge dom till mig, jag kommer inte att märka skillnad.... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Jo, glömde en sak... jag läser en bok... eller, jag läste en bok. Kan inte se den längre, har undrat vad det är som får mig att må illa i sovrummet, det är boken insåg jag nyligen... jag hade med den till radiumhemmet sist och har läst ur den sen dess, men nu går det inte längre. Jag får vika sidan och förhoppningsvis kan jag läsa vidare sen. Snacka om betingning...

Någonting roligare, jag har en ny blogg-vän, hon heter Helena och har tyvärr även hon drabbats av det här jävla påhittet som börjar på C. Hon tecknar och målar väldigt fint, och gör som man gör bäst, behandlar skiten med en skön skopa ironi ibland. Här en teckning hon gjort, och här hittar ni mera av hennes konst och hennes resa.

tisdag 29 mars 2011

Vila i frid Linda

Syskon


En skön helg! Jag avsa mig umgänge som erbjöds för jag orkade inte. Jag var så slut i lördags morse att jag bestämde mig för att ligga i mina skitiga mjukisar i soffan och sova hela dagen. Jag blir deppig av att känna så, jag vill så gärna men det går liksom inte. Min lägenhet såg ut som en soptipp, och jag som någon som bor på soptippen. Det blev övermärktigt att tänka sig ett besök.
Visst, folk kan väl gilla läget och det gör nog de flesta också, men jag skulle må ännu dåligare av att släppa in någon när det känns så. Men så ringde min syster.....
De hade eg andra planer som inte gick i lås och var i akut behov av stimulans. Jag kan ju inte säga nej till min syrra va, och snabba puckar blev det "OK, KUL, VI KOMMER NU".... NU? nu... woho... Jag jobbar bäst under press, det gäller både på jobbet och hemma.
När jag var klar och familjen Laine/Nilsson kom på besök kände jag mig så jäkla nöjd. Jag var så nöjd att fick sparken i baken och fick städat och satte på mig riktiga kläder. Även om jag fortfarande var rätt trött så var det en sån skön känsla. Ett problem ur världen. De hade med sig massa gott och jag satt och kollade på när de lagade middag. Super trevligt! Holly och Jack (min systerson) hade jätte kul ihop och jag fick så mycket energi och glädje av att kolla på dom. Vilken tur att de kom och faktiskt lyfte min lördag till oanade höjder.
Dessutom fick vi en bonus dag på söndagen också med lek i parken.
Ni kan se en video på kusinerna här när de leker den bästa leken man kan i en lägenhet, vi kallar den "springa runt".
Jag passar på att höja ett glas för Hannah som fyllde 28 år i går!
Min lilla lilla syster.... vuxen, 28 år?! Jag kommer i håg när hon var liten. Jag var sju när hon föddes och kände mig otroligt stor när hon kom. Jag fick hjälpa till med henne och var så stolt. Nu har jag flera till bakom henne som redan är vuxna... det är på något sätt så konstigt.... först var dom bara små barn...dom bara fanns och var små barn, nu är de vuxna. Hur gick det till egentligen?
Jag har fortfarande en syster som är rätt liten (plus en bonus), hon fyller tio i år, men sen är det slut på småsystrar... (jag vet, nu blir det trixigt med huvudräkningen;) sen är dom stora allihopa, det är en ny era! Jag har en bröder också,  absolut inte att förglömma, det blir bara lätt fokuserat på brudarna eftersom de är 6 plus bonus som då blir 7. Och 1 bror och 2 bonus, som då blir 3. Ja, jag är syskon rik, kanske en av de bästa sätten att vara rik på. Och min dotter älskar alla sina mostrar och morbröder.



Jag mår bättre. Jag tror det är safe att säga det nu. Jag har en liten förkylning, om den påverkar mig negativt vet jag inte, jag vet inte vad det är som gör att jag känner mig så satans trött. Jag har lite problem med ögon, näsa, hals. jag vet fan inte vad det är som gör vad längre, skit samma. Jag har i alla fall lite ljusare tankar och tycker att jag har lite mera lust, även om tröttheten är sjukt jobbig. Min kropp gör fortfarande ont vilket får mig att misstänka att dom vita nog fortfarande är höga. I morgon är det dax för nytt blodprov, så jag lär få veta. Idag ska PICCen läggas om igen, och det är om en timme, bäst jag tar tillfället i akt och tar veckans dusch ;) (jag passar på att ta en ordentlig rengöring på PICC omläggningsdagen eftersom det absolut inte får komma in fukt i plasten över PICC, då måste man direkt gå och lägga om den, och ni fattar ju vilket jobbigt moment det skulle vara)
Så när jag ändå ska lägga om den passar jag på, då är det inte hela värden om det händer nått.
Jag lät video få ladda medan jag roade mig på vårdcentralen, men det verkar inte gå, så tyvärr blir det ingen på barnens lek. Jag kan heller inte få bort de misslyckade försöken, men ja ja... värre saker har hänt. Det satt med medsyster i väntrummet idag! Jag blir så glad på ett konstigt sätt när jag ser en (som är aldrig, förutom på sminkkursen, men det var liksom väntat) jag ville slänga av mig peruken och krama henne och skrika ut " jag är också flintis! Jag saknar också ett bröst!" (Ja nu kan jag ju inte svära på att hon saknade ett bröst, men jag tyckte mig med mitt tränade öga faktiskt kunna se en skillnad mellan höjderna) men jag gjorde så klart inte det, vi satt och stirrade åt olika håll, så klart, det här är Sverige.

På vägen hem firade jag... ingen aning om vad jag firade, men jag gjorde det med att köpa goda saker till frukost som jag inte hunnit äta. Leverpastej, det var längesen tänkte jag! Leverpastejen smakade INGENTING, ungefär som de två bananer jag gav mig på i går, tillslut var jag tvungen att fråga någon annan som ätit av bananerna "är dom inte äckliga?" Men det allmänna utlåtandet var att det tom var exceptionellt GODA bananer... Så, min mun dissar leverpastej och bananer. I dag också vatten. Hur kan kallt vatten smaka varmt? Förklara det för mig tack.
Jag köpte också droppar till ögonen för att se om det kan få dem att sluta rinna så förbaskat, och kännas trötta och svidande. Håller tummarna för det. Funderade på om det kan vara på samma sätt med munnen, att den behöver salivstimulerande preparat, men tänk om man tar sådana och sen får gå runt som en sån där hund som jämt har dräggel (tydligen stavas dräggel eg dregel, men i min värld får det bli dräggel, det låter äckligare) i mungipan och slafsa överallt, gå med en spottkopp i högsta hugg...nä, den vågade jag inte ge mig på, det kanske blir motsatt effekt.

Nu ska jag nog äta igen, jag gillar att äta, tydligen.

Ps! Glömde skriva tidigare att jag drömde en natt att jag hade hår. Jag var så glad, sen såg jag mig i spegeln och det var min morfars hår. Det var mörkgrått, tjockt och yvigt, kanske 10 cm och stod åt alla håll. Jag var lite bekymrad över färgen, men ändå väldigt glad över att ha fått hans hår. Jag tror det är ett säkert tecken på att jag vill ha mitt tillbaka, eller i alla fall lite nytt. Jag är verkligen trött på peruker och sjalar och kala kalla skallar.

Sist men absolut inte minst så kan jag berätta att i går, den 28 mars så började nedräkningen för mig, det är precis en månad kvar tills jag får min sista behandling taxotere, och förhoppningsvis den sista överhuvudtaget i mitt liv. Den sista dagen med PICC line fastklistrad på kroppen och det enda som finns framför mig är ett par risiga veckor med biverkningar och återhämtning, men när jag återhämtat mig från biverkningarna, någon gång i mitten på Maj, och kanske ett par vekor till för att bli stark så är jag fan klar, då är det över. Det känns fortfarande som en låååång väg tills dess, men den kommer närmare :D
Kommer den här skiten tillbaka, då vet jag inte vad jag tar mig till, för nu vill jag börja leva igen och fortsätta med det!

söndag 27 mars 2011

Idag går alla tankar till Linda

Fast än vi inte ens känner varandra och fastän våra situationer är som natt och dag och hon kämpar för livet
så har hon stöttat mig och svarat på mina frågor om bröstcancer. Hennes blogg var den första jag hittade och läste när jag hade fått min diagnos. Idag går alla mina tankar till henne och jag hoppas hoppas hoppas att hon snart blir piggare och får några bra dagar med sin familj. Jag skulle vilja be alla som passerar min blogg i dag att gå in på hennes och lämna ett stärkande peppande hjärta som kommentar!

http://lindaskriver.blogspot.com/

lördag 26 mars 2011

Förhöjda värden vita blodkroppar

Va skönt det är när man får förklaringar på saker och ting!
I går ringde min kontakt sköterska, hon frågade "Hur mår du?". Det rann ur mig... jag MÅR INTE BRA (hon fick den långa utläggningen)
När jag vaknade i går hade jag ont i kroppen IGEN. Va fan. Men jag fick förklaringen. Jag tog som vanligt neulasta sprutan som ska hjälpa upp de vita blodkropparna som ofta kan bli låga vi kemoterapi och då gör att man blir mer mottagligt för infektioner. Det har funkat bra tidigare med FEC behandlingen och jag har legat bra till i värden på alla prover jag tagit (och det är en hel del) men på min sista så har de vita värdena inte bara stigit utan skjutit i höjden, från 4 till 20 (vet inte alls vad som är normalt) och min kropp håller på att fajtas mot en infektion som den tror att jag har. Jag antar att de kan se på blodprovet att jag inte har en infektion. Hur som helst, av värden som dessa får man ont i kroppen, skelett, muskel och ledvärk..... OK. Då vet jag.
Hon hade inget svar på varför jag mår illa igen, men jag får väl gilla läget. Det man kan göra mot detta problem (det är inte bra att ha så här höga värden vita blodkroppar) är att man får ta en spruta VARJE DAG efter behandling för att trycka ned dom......

Ni som läst om mitt försök att ta neualsta sprutan själv sist förstår att det var en svart dag för mig igår.... Nu håller vi tummarna för att blodprovet på onsdag visar ett lägre antal vita blodkroppar. Hur i helvete ska det annars gå? Ångest...

torsdag 24 mars 2011

Betingat illamående

Igår åt jag en sån här till lunch, idag kände jag mig illamående  när jag skulle äta den, och nu känns det som  om jag aldrig mer vill ha en.....


Fascinerande grej.... Jag går förbi en hög med kläder, ser en blå kofta och det vänder sig i magen på mig. Jag står helt förstelnad och tänker "va fan hände nu... ". Jag såg min blåa kofta och vill kräkas.... Jag köpte den här blåa koftan direkt efter min tredje behandling. Av någon anledning får enbart uppsynen av den där vidriga koftan mig att vilja kasta upp.... Uäk. Det är inte det enda som får mig att vilja springa med huvudet före till toaletten, jag kan radda upp en hel del grejor.
Min favvo frukost, yoghurt med frukt, musli & tranbär håller jag på att försöka övervinna rädslan över att äta igen, det smakar bra i munnen , men själva musli-påsen får mig att bli lite lätt illamående. Jag tror jag ska lägga över det i en burk eller något. Det känns som små tics liksom. Jag vet aldrig heller riktigt vad som  ska få mig att känna sådär, det bara är där helt plötsligt. Det värsta är ändå kanske att tom människor som råkat vara i vägen just när detta kemiska hände i min skalle ligger risigt till, eller, rättare sagt, jag ligger risigt till när jag bli påmind om dessa. Hur bisarrt är inte det?
Jag ska ta tillbaka makten över min frukost!


Nu ska alla få en liten lektion i illamående i samband med cancerbehandlingar. Det är en sådan vanlig biverkan, kanske den vanligaste, att det finns en hemsida som heter cancerillamående.se
Kemoterapi mixen FEC som ofta bla ges till kvinnor för att förhindra återfall innehåller tre olika gifter, 
cyklofosfamid, epirubicin och fluorouracil och de tillhör tre olika emetogena grupper, hög, medel och lågemetogen. Emetogen är hur illamåendeframkallande de är. Lågemetogena <30% (Procentsiffrorna anger den procentuella risken att utveckla illamående) Medelemtogena 30-90% och Högemetogena >90%.
Det betyder ju då enkelt uträknat att man med största sannolikhet inte kan komma undan illamående med denna behandling. Även om utvecklingen gått med stormsteg framåt och det sällan ändå är folk som behöver kräkas numera så finns den där, och vi får så mycket mediciner för att illamåendet ska bli hanterbart. Jag har aldrig känt att jag behöver kräkas, det är ju skönt. Men det molande illamåendet som jag nästan har varje dag och har haft sen andra behandlingen är så otroligt jobbigt för huvudet, det gnager och tär och var du än vänder dig så är det där och förstör alla upplevelser. 
Jag vet inte hur emetogent Taxotere är men jag gissar låg eller medel eftersom det inte sätts in särskilt höga doser illamående preparat.


Vill ni veta lite mera så finns det en intressant avhandling i ämnet här  och här kommer ett urklipp från hemsidan cancerillamående.se


PS! Det här hittade jag om Taxotere på fass... kanske därför jag inte alls är sugen på ett glas rött längre

Viktig infomration om några av innehållsämnena i TAXOTERE

Detta läkemedel innehåller 50 vol% etanol (alkohol) d.v.s. upp till 0,395 g (0,5 ml) per injektionsflaska, motsvarande 10 ml öl, eller 4 ml vin per injektionsflaska.
Skadligt för personer som lider av alkoholism.
Ska uppmärksammas av gravida eller ammande kvinnor, barn och högriskgrupper såsom patienter med leversjukdom eller epilepsi.
Mängden alkohol i detta läkemedel kan påverka effekten av andra läkemedel.
Mängden alkohol i detta läkemedel kan försämra din förmåga att köra bil eller använda maskiner.




Enjoy....



Illamående


När kemoterapin verkar i kroppen och slår ut cancerceller påverkas även andra normala celler, vilket kan leda till följdverkningar – så kallade biverkningar. En obehaglig biverkning vid kemoterapi är illamående och kräkningar. Men under senare år har man gjort stora framsteg när det gäller att förebygga biverkningarna – och idag behöver kemoterapi inte vara lika med illamående och kräkningar.  


Illamående och kräkningar är inte de enda biverkningarna som kan uppstå i samband med kemoterapi – men det är de som i allmänhet uppfattas som mest besvärande. Därför är det dem vi ägnar mest uppmärksamhet åt. 

 

Därför mår du illa


Cytostatika fungerar genom att döda cancerceller eller genom att bromsa deras tillväxt men även friska celler kommer att påverkas. Bland annat skadas celler i mag-tarmkanalens slemhinna, vilket leder till ett läckage av serotonin (en signalsubstans) som retar vagusnerven i halsen och matsmältningsorganen. Vagusnerven skickar sedan en signal till det område i hjärnan (kräkcentrum) som utlöser illamående och kräkningar.
 

Olika typer av illamående


Olika cytostatika har också olika mönster vad gäller tiden det tar innan illamående och kräkningar uppstår.

Akut illamående kommer oftast inom några timmar efter att cytostatikabehandlingen har påbörjats och kan pågå i 1-2 dygn. Det akuta illamåendet drabbar alla patienter som behandlas med de cytostatika som ingår i högriskgruppen. Med hjälp av läkemedel kan det akuta illamåendet behandlas på ett effektivt sätt hos de flesta cancerpatienter.

Fördröjt illamående kommer tidigast ett dygn efter att cytostatika- behandlingen har avslutats. Kulmen av det fördröjda illamåendet brukar inträffa efter 3-5 dagar men patienten kan ibland ha symtom kvar ända fram till nästa cytostatikabehandling. Det fördröjda illamåendet är något svårare att behandla än det akuta illamåendet och det kan krävas en kombination av flera olika läkemedel för att få en bra effekt.

Några exempel på vanliga cytostatika och tiden det tar innan de framkallar illamående och kräkningar:
• Cisplatin (inom 1 till 72 timmar)
• Cyklofosfamid (inom 8 till 24 timmar)
• Doxorubicin (från 0 till 36 timmar)
 
Betingat illamående kan uppkomma före en cytostatikabehandling på grund av olust inför behandlingen. Det betingade illamåendet drabbar  mellan 30 till 65 procent av alla cancerpatienter och kan också utlösas av något man förknippar med cytostatikabehandlingen, som lukter, en viss klädsel, en viss person eller sjukhusmiljön. I sällsynta fall kan det betingade illamåendet uppkomma en lång tid efter avslutad cytostatikabehandling.

Andra orsaker till illamående


Illamående vid cancer kan också ha andra orsaker än cytostatikabehandlingen. Det kan till exempel bero på cancersjukdomen i sig, strålbehandling, andra läkemedel, rubbningar i saltbalansen eller ångest och smärta.

Strålbehandling och illamående


Syftet med strålbehandling är att skada cancercellernas arvsmassa så mycket att de inte längre kan dela sig utan dör. Idag ges ofta strål- och cytostatikabehandling samtidigt eftersom metoderna anses förstärka varandras effekter. Strålbehandling kan också ge upphov till illamående och kräkningar. Vid strålbehandling är de faktorer som ökar risken för illamående och kräkningar desamma som vid cytostatikabehandling (se ovan Vem blir illamående?).  

Strålningen skadar även friska celler vilket orsakar biverkningar, främst från de organ som finns i det område av kroppen som strålbehandlas.  Mekanismerna bakom illamående och kräkningar vid strålbehandling är inte helt kända. Frisättning av serotonin från strålskadade celler i tarmväggen med en aktivering av serotoninreceptorerna som sedan signalerar till kräkcentrum anses vara en orsak.  Mest besvär av illamående har de patienter som får strålbehandling mot stora delar av kroppen, till exempel vid hel- eller halvkroppsbestrålning i samband med benmärgstransplantation. Om cytostatika ges i anslutning till strålbehandlingen ökar detta risken för illamående och kräkningar.

Senast uppdaterad 2010-03-29

Skriv ut


Som avslutning så måste jag nog säga att min dotter redan är långt före mig i konstens värd. Här är lite "trassel" som hon själv säger och jag tror det betyder typ " jag har bara kladdat lite på ett papper".