måndag 11 juli 2011

Nedräkning!

"Förfirade" lite för ett par dagar sen... sen ska jag fira igen, och igen och igen.. ( hrm.. i fredags kändes som att det nog får räcka med firande, men jag känner att jag klarar av att fira ännu mera ! ;)

Nu är det snart klart... 2 behandlingar kvar, sen är det klart. Klart klart klart. Tack tack tack för det!
Sammanfattning.

Ett bröst mindre, (just nu iaf) ett par riktigt risiga jävla skitmånader ibland levandes ibland inte, helt ärligt minns jag inte mycket av dom, kanske lika bra. Jag har en ordentlig solbränna på höger sida och äter piller i fem år. Känner inte av några biverkningar av tamoxifenet än så länge, har ätit dem i fem veckor på onsdag. Min kropp verkar lira som vanligt tycker jag. Jag är numera helt OK pigg, (jag har iof ännu inte testat att leva som vanligt med jobb heltid, hämta/lämna på skola, laga mat, städa, handla o allt "samtidigt", men det gjorde mig trött tidigare och kommer alltid att göra mig lite trött ;)
Jag har fortfarande ett par (två) kilo kvar av de närmare tio jag gick upp att gå ned. För övrigt leker livet, jag ser fram emot hösten och livet som jag minns det. Jag saknar squashen och träningen, nu ser jag verkligen fram emot den också, ska smyg börja nu, jag tror jag kan springa och hålla igång ett bra tag nu. Nu väntar det riktiga livet, när man mår bra hela tiden och de största problemen som kan uppstå kommer att vara små jäkla skitproblem i min nya världsuppfattning :) Jag kommer använda mig av "värre saker har hänt" en hel del när det blir knas. Jag ska då ta en sekund eller två och tänka tillbaka, och tänka på hur litet mitt problem verkligen är om man ser till det stora. Jag ska försöka njuta av att leva, och jag ska njuta av att vara frisk. Det kommer på ett sätt att bli ett helt nytt liv, men det är bara positivt, bara positivt!

Jag rundar av sommaren med den fest som jag lovade mina vänner i början av den här resan, jag lovade att vi skulle ha ett ordentligt jäkla partaj när allt var klart. Och nu är det klart och festen planerad (och det är ingen dålig fest, det pratas om mixerbord, bar och rökmaskiner ;). Nu är det så satans nära målsnöret kära vänner.
Ironiskt nog funkar den långa
peruken helt plötsligt, måste
vara för att jag har hår under
nu .... konstigt.
Den här bloggen var till för mina nära, det blev den också, men jag lärde känna en massa andra sköna människor också, både cancerpatienter och friska som av olika anledningar följt mig och hejat på när det varit jobbigt. En del kämpar fortfarande med sina behandlingar, men för varje dag som går så kommer dessa också närmare sitt slut på behandlingar. Någon har gått den andra vägen som ibland med den här sjukdomen tyvärr är enda utvägen. Jag har lärt mig något även av dessa öden, jag har lärt mig att vara glad att jag hör till de som det finns hopp för med stora marginaler. Jag har också lärt mig att frukta cancer. Cancer är fortfarande en läskigt och oberäknelig sjukdom, den kan hälsa på hos ALLA, INGEN går säker och utgången kan bara framtiden visa.
Jag blir fortfarande väldigt ledsen varje gång jag hör "min kompis fick just veta att hon har cancer" ... (det har tyvärr hänt för många gånger sen jag blev sjuk...) det gör så ont i mig, och jag har lite svårt att nästan orka bry mig. Jag gör kanske lite som jag gjorde när min ex man var sjuk, stoppar huvudet i sanden. Jag är klar, och orkar inte riktigt med det här cancer skiten mera. Jag ska jobba på att gå igenom det nu, att titta tillbaka, kanske ska jag läsa igenom bloggen. Jag började med det tidigare en dag, men jag orkade inte. Det tar mig känslomässigt tillbaka till känslor jag inte vill ha. Men det är viktigt för mig att stanna upp..., det kommer kanske bli min största utmaning, att komma ihåg att jag faktiskt var riktigt sjuk nyligen, att inte pressa min kropp och min hjärna för mycket,
eller åtminstone låta mig själv vila om något blir jobbigt. Min kropp har ju fått en ordentlig genomkörare av gifter som brutit ned den, det vore nog idiotiskt att tro att jag inte kommer att känna av det lite då och då. Men jag tänker inte älta, inte leva som om jag varit sjuk, utan leva, bara leva :)

Det jobbigaste har kanske varit att acceptera läget. Jag har nog inte riktigt gjort det alls, jag har klängt mig kvar överallt och försökt hållt mig uppdaterad på läget. Kan har varit fel, kan ha varit till hjälp för mitt tillfrisknande. Jag har varit förbannad när jag velat men inte orkat. Jag har fått ta mig över MASSOR med speedbumps. Men jag har fixat det med. Jag ska vara stolt över mig själv, och tacksam för att min kropp faktiskt klarade av det här
Kanske sista strålningsbilden. Det har inte blivit en om dagen, men ganska många... 



Hårfix på Tina inför det stora "JA:et"

Hollys första bröllop, min klännings tredje. Dax att köpa ny "perfekt för bröllop-kläning" nu kanske.

Dom sa ja, och jag har inte hört annat sen i lördags än att de nu är man och hustru. STORT GRATTIS!


Världens världens finaste :D

7 kommentarer:

  1. Hej Ida!

    Måste bara få säga att du är helt fantastisk!

    Inspirerande och vacker som få. Med eller utan hår!!

    Du får lägga pengarna för hårprodukterna på annat så länge. : )

    Ditt hår kommer säker att bli lockigar och tjockare när det växer ut!


    Kram

    Maia

    SvaraRadera
  2. Jo Ida....du har så rätt !! Det här är en svårsmält jävel .... Och jag tror att det på något sätt "hinner i kapp en i nacken" MEN då säger jag - Bring it on :))))

    SvaraRadera
  3. På onsdag kväll ska jag dricka rosa champagne och då passar det ju bra att jag tar en klunk och tänker på dig Ida ! Happy ending !

    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  4. Maia: tack. ja, det blir pengar på allt annat än hår ;) (iof har jag nog redan lagt ett par hundra på hårfärg, är på väg att bli blont igen.... skam den som ger sig...)

    Kattis: yes! Bring it on!

    Karin: Jag med, då skålar vi för friskheten :) Du e snart där ....snart snart

    SvaraRadera
  5. Vill passa på att tacka dig för din underbara blogg. Har varit ca 2 månader efter dig i denna rent ut sagt förbannade och onödiga cancerresa med samma behandlingar och ofta liknande känslor som dig. Bloggen har varit välidigt bra för mig eftersom jag lite kunnat förstå vad som väntat mig under min behandlingstid. Önskar dig all lycka i framtiden och Njut av livet :)

    SvaraRadera
  6. Vill också tacka dig för allt du delat med dig av och hoppas att din blogg snart är slut! (Det var ju det du ville när du startade den) Är också ett par steg efter dig och har haft stor nytta av det du skrivit; ömsom skrattat igenkännkännande, ömsom gråtit av samma anledning. Drömmer för närvarande om att kunna äta något som smakar gott och precis som du har jag satt upp festmål! Åh, vad jag ska äta och dricka!!! Lycka till!
    Maria

    SvaraRadera
  7. Lycka till vännen, till ditt "nya" liv. Tack så mycket för allt som du har delat med dig av. Det har varit en fröjd, glädje och sorg att läsa din blogg.
    Njut njut njut njut njut och GRATTIS till avslutad behandling.
    SKÅL och KRAM!
    Sommarsoliga hälsningar från norr

    SvaraRadera