måndag 21 mars 2011

Jesus amalia och VAB del 2

Ja ni... det här är en märklig värld, det känns nästan som ett skämt emellanåt. Som om det är en dröm som inte är så himla skön. Min dotter är sjuk, så jag kör en kombo mellan VAB och sjukskrivning. I natt vaknade jag av att min söta lilla tjej stod och kollade på mig, hostade sin typiska förkylnings hosta på mig och sa "jag har så ont i halsen mamma". :( Stackarn, hon somnade om bredvid mig och jag vände och vred på mig, ont i precis hela kroppen, från huvudtoppen till tårna. Svårt att somna med den här värken och någon form av ångest varje gång jag fick en ordentlig förkylnings hosta i ansiktet. Jag gick upp och drog i mig två alvedon till och tassade in och la mig i dotterns säng. Somnade efter en stund, vaknade av en liten hand på kala huvudet "mamma, jag vill inte sova själv *host host*". Tillbaka till sjuksängen och gilla läget.
Jag har själv ont i halsen, men jag tror faktiskt att det är ont i själva musklerna som hjälper till när man ska svälja, och inte i själva halsen, det gör ont precis när jag sväljer, men inte annars. Jag är öm på hela halsen och ner utöver axlar och armar, orkar inte riktigt hålla huvudet upprätt.
Ringde min sköterska eftersom jag upplever att alvedonet inte hjälper alls, det blir liksom ingen skillnad. Fick tipset att ta 2 alvedon tillsammans med 1 Ipren. Jag är  skeptisk, men jag testar, jag testar allt nu.
Det här liknar mest en djävulsk träningsvärk i muskler du inte viste fanns tillsammans med muskelinflammation i hela kroppen. Underbar stark känsla av smärta. Men jag fixar det här, lite ont har man väl haft förut. Jag är dock lite orolig för att det ska eskalera, hoppas att det är som värst nu och blir bättre med de dagar som kommer här.
Jag var inte sugen på kaffe i morse :( Blev jag lite ledsen över, men jag mår inte illa, och har inte gjort heller sen jag fick taxotere. Jag kan nog inte längre säga att jag föredrar det ena eller det andra, men det är ofantligt skönt att slippa illamåendet!
Jag hoppas att Holly blir bättre snart, och jag hoppas att jag klarar mig från bacillerna även denna gång. Nu har det gått så lång tid utan att jag dragit på mig något, så det vore fantastiskt att få fortsätta så, även om oddsen kanske inte är med mig. Sen mår jag inte bra av att se min lilla flicka må dåligt så klart, fy vad glad jag är att det är jag som fått den här skiten, tänk om det hade drabbat min lilla tjej. Det händer, och det måste vara det vidrigaste en människa kan gå igenom, att behöva se sitt lilla barn i smärta. Fy fan.

Nu är ju jag vuxen, och det är lite skillnad, men jag förstår ändå min mamma i torsdags när vi var på radiumhemmet och jag fick behandling. Det var som jag skrivit en äldre dam som var där och hon hade sällskap av sin dotter, när vi gick sa min mamma " det är ju så där det ska vara, det är inte jag som ska vara här med dig och se dig få det här, det är omvänt" Jag tycker så klart inte att det ska vara så heller, men jag förstår ändå vad hon menar. Det hade varit otroligt jobbigt att behöva se mitt barn gå igenom det här. Förmodligen lika jobbigt att se sin mamma bli sjuk på det här sättet, men när man är 80+ så är det lite som de säger " får man leva länge nog så får alla någon form av cancer", det är aldrig naturligt att någon ska behöva bli sjuk, men det är kanske oundvikligt till slut.
Åh va jag är trött på cancer... jag var trött på skiten så fanns och blev över redan 2008, nu är det 2011 och jag är fortfarande fast i skiten... va fan.


Har fått en tid hos en kurator. Det börjar nog faktiskt bli dax för jag har känt mig nere ett par dagar. Jag vet inte om det kan ha med cellgifterna att göra eller med huvudet helt enkelt. Jag har ju varit så pigg efter behandlingen i helgen (ja förutom när det började gå utför dårå....) men trots att jag varit pigg så har jag ingen lust med någonting annat än att ligga själv i soffan och glo. Fast än jag hade kunnat hitta på något, vara social och få lite härlig stimulans av någon/några vänner så vill jag bara ligga där och inte röra på mig. Trist... Jag hoppas verkligen det går över och dom där små glädjekänslorna kommer, och längtan efter slutet på den här resan. Jag har inte ens längtat efter små sköna vardagliga saker som att träna eller ta ett glas rött, jag har inget sug efter någonting, jag kunde inte skita i livet mera just nu. Men i morgon kan det vara annorlunda, känslorna är så sekundära nu för tiden.

Min tunga har domnat bort... undra varför. Jag är svullen och röd i ansiktet, undra varför, jag har ätit mina tabletter och har fortfarande ordentligt ont, undra varför... jag är hungrig men inte sugen på nått, undra varför, vad ska jag göra för mat till min dotter? Orkar jag ställa mig upp och göra den? Orkar jag gå ner till pizzerian och låta dem göra maten? Får se... vi får se....
Den människa som gör livet värt att leva trots alla smärtor i världen.  Den människa som gör att jag just nu
går upp varje dag och ger mig något att leva för. Jag har svårt att se hur jag hade mått idag om jag inte
hade haft den här vid min sida. 

8 kommentarer:

  1. Underbara Ida och underbara Holly! Ni finns i mina tankar varje dag, önskar jag kunde göra något för er... Hoppas Holly blir frisk snart, jag håller alla tummar och tår jag har. Jag saknar dig Ida, vi måste ses snart!

    Puss och kram
    Linda (lilldjävulen)

    SvaraRadera
  2. Åh..vilken söt liten tjej!! Ni får kura i soffan tillsammans med hämtmat, filt och någon härlig barnfilm! Dina biverkningar går över!! Jag har också upplevt nedstämdhet dag 4-6 efter behandling med tax men det var värst första gången. Andra gången var jag beredd och kunde köra mantrat " det är bara en biverkning- det går över". Smärtan är jävlig!! Men se till att du får bra smärtstillande.. Jag håller med dig att det trots allt är skönt att slippa illamående! drick vatten med riven ingefära- det ska tydligen hjälpa när man blir utsatt för baciller...vet inte om det hjälper man jag har kört det i vinter??? Jag hoppas du mår bättre snart och kan njuta av våren igen:)) och tanken på att du bara har TVÅ GÅNGER KVAR!! Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Våra barn är det bästa i världen. Ingenting får hända dem. Så självklart förstår man hur din mamma känner sig i den här situationen.
    Var vaksam på hur du mår, så du inte drabbas av feber. Besök läkare gärna en gång för mycket, nu när din dotter är sjuk. Jag själv blev inlagd med feber under Taxotere behandling, det var jättejobbigt.
    Krya på er. Tänker på dig.
    KRAM

    SvaraRadera
  4. Åh Ida, jag vet att jag borde säga nåt upplyftande,
    uppmuntrande, men jag kan bara säga att jag är ledsen. Din tjej är så söt på bilden och jag blir ledsen och rörd till tårar av det du skriver. Att du har ont, att din tjej är ditt allt. Det gör mig så rörd och så ledsen på en gång. Jag är visst inte HEEELT i balans!

    MEN om jag försöker ändå - jag TROR mig VETA att det kommer bättre stunder för dig kära Ida. Kan inte tänka mig annat. Kämpa för dig o H nu, värmekram från mig

    SvaraRadera
  5. Åh Ida, jag vet att jag borde säga nåt upplyftande,
    uppmuntrande, men jag kan bara säga att jag är ledsen. Din tjej är så söt på bilden och jag blir ledsen och rörd till tårar av det du skriver. Att du har ont, att din tjej är ditt allt. Det gör mig så rörd och så ledsen på en gång. Jag är visst inte HEEELT i balans!

    MEN om jag försöker ändå - jag TROR mig VETA att det kommer bättre stunder för dig kära Ida. Kan inte tänka mig annat. Kämpa för dig o H nu, värmekram från mig

    SvaraRadera
  6. Åh vad jobbigt ni har det :-( Skickar sympatier och läkande styrkekramar. Håll ut, snart mår du bättre! Bra med kuratorn tror jag. Har även lite överflödsenergi som du får också - varsågod *poff*

    Kämpa kämpa kämpa.
    /S som hejar oförtrutet!

    SvaraRadera
  7. Hoppas lillsnuttan blir frisk snart!!
    När jag började läsa din text tänkte jag direkt, jaha, hon har börjat med T. Tala om smärta alltså. Det var tom plågsamt att vara utomhus och känna vinden mot huden och jag fick byta ut min tempurkudde mot vanlig dunkudde för det gjorde för ont. Märkligt att jag kommer ihåg smärtan i ansiktet som värst.
    MEN!
    Har du gjort en T så har du mindre än hälften kvar! Du kan börja räkna ner och det kommer faktiskt en dag när detta är över.
    Både trötthet och nedstämdhet kan komma att finnas med ett tag. Tänk vad din kropp har utsatts för. De hänger ju tätt ihop. Är man trött och sliten blir man ledsen. Så lyssna på din kropp och vila när du behöver.
    Jättebra med kurator, jag hade en alldeles otroligt fantastisk kurator.
    Stor styrkekram från mig.

    SvaraRadera
  8. Usch, jag lider med dig... Det låter helt vidrigt, alltihop. Hoppas, hoppas att både du och Holly får en lite bättre dag i morgon.

    Kram från Helena

    SvaraRadera