söndag 13 mars 2011

Ojdå

Jag fick visst betala för min "fullspäckade" dag i fredags. Jag sov 6 timmar på dagen i lördags och ett par timmar idag. Jag är konstant trött och snurrig i skallen. Men jag sa ju att det får kosta vad det vill, och det kostade två dagars återhämtning.
Jag gick på promenad med Karin, Johan och Greta idag. Skönt. Synd att solen inte hade lust idag, för det hade varit nice. Vi gick ner till vattnet o vände. Sen tog vi en trevlig fika med bullar. Tack Karin!
Jag mår så bra nu (bortsett från att min ork är begränsad) så jag vill aldrig mera må dåligt. Jag vill inte att det ska bli torsdag, det känns inte alls bra.
Ja ja... its a one way road. Så "nedgången" jag börjar känna mig nu, är läskigt att det är tre gånger kvar.. hur ska det se ut när den sista omgången är gjort? Är jag nästan död då eller.... blä.

Idag fick jag äntligen ett efterlängtat samtal från min ena Linda, nyss hemkommen från Canarias. Hon börjar sitt nya jobb i morgon, stort lycka till Linda! Hoppas vi kan ses snart, det är konstigt när du inte är på jobbet, jag känner mig inte hel ;)

Nu ska jag ta min lilla tjej och gå till affären en sväng, tror jag ska köpa lite godis och döva min ångest med (vet ju alla att man kan använda sig av godis för att döva det mesta, vem behöver psykologer när det finns socker liksom....) Annars har det gått hur bra som helst med maten sista veckan, jag har haft normal hunger och inget godis sug, jätte skönt, tom magen har skött sig och jag känner mig rätt vanlig. (Bortsett från de extra kilona) Mycket "bortsett från" nu, men allt e relativt som vanligt.
Johan till vänster, Karin uppe i hörnet, och Greta i bild :)

Fick just hem en kalaspingla, nu ska vi ha lite söndagsmys. 

6 kommentarer:

  1. Sådär kände jag också under mina tuffa cellgiftsbehandlingar förra vintern. Men det gick faktiskt lite upp och ner. Tycker inte att det blev värre för var behandling som gick, utan någon av de sista så mådde jag faktiskt bättre än jag hade gjort under någon av de i början.

    Å andra sidan har jag för mig att jag tog kortison några extra dagar i samband med de sista behandlingarna. Istället för att bara sluta tvärt med det efter tre dagar av höga doser så fick jag ytterligare tre dagar med nedtrappning. Det hjälpte mig att må bättre och känna mig piggare.

    Men hur som helst så är det otroligt viktigt med vila för återhämtningen också! Styrkekramar till dig!

    kram Linda

    SvaraRadera
  2. Hej Linda. Ja, det kanske blir annorlunda nu, jag har hört att det är annorlunda dosering på cortisonet, jag ska byta gift denna gång. Jag hoppas det blir som du beskriver.
    Jag försöker sova när jag är trött. Jag har ändå varit pigg på det sättet att jag inte sovit särskilt mkt mera än normalt under dessa tre FEC jag gjort (förutom i helgen då) men å andra sidan har jag ju inte jobbat och levt som vanligt utan mkt lugnare.

    Tack för styrkan!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Har du tre behandligar kvar?

    Hälsn. Möbbre

    SvaraRadera
  4. Ja det är lite jävligt att man hinner börja må "nästan normalt" mellan gångerna. Men NEJ du kommer inte vara "nästan död"......det infann sig en styrka hos mig när jag passerat gång4. Helt plötsligt blev det..Ok bring it on I´m ready!! Nedräkningen ger kraft- hurra!! Jag hoppas du hittar styrkan och njuter (Hmmm) av de här dagarna som du mår bra! (jag vet- jävligt lätt;)) Kram på dig

    SvaraRadera
  5. Hej tjejen,
    ska operera bort bröstet på onsdag och har sen några
    dagar läst din blogg och tycker du verkar vara en tjej
    som är stark och kämpar. Har fått lite "jävlar anamma" att läsa dina inlägg.
    Du skriver rätt fram och förskönar inget med den här vidriga sjukdomen.
    Kämpa på
    Anne

    SvaraRadera