tisdag 15 mars 2011

Trrrrrröööööött.

Den är här nu tror jag, tröttheten. Nu har den varit på besök i fyra dygn i alla fall. Det är en mycket tröttsam trötthet om det make any sense..... Sova sova sova... kliva upp, trött, trött, trött. Ja, och så fortsätter det så. Jätte kul. Verkligen uppiggande, njuter av livet.

Anyways. Mina blod värden är FANTASTISKA! Det ni! Slå det om ni kan...Konstigt nog har jag inte vett att vara JÄTTE GLAD för det, jag känner alltså inte av de här FANTASTISKA blodvärdena, så jag har så svårt att förstå att det är nått att vara jätte glad för. Kanske kan jag förstå att jag hade kunnat känna mig sämre om de varit dåliga? Inte fan vet jag...
Men nu vet jag vad som händer på torsdag, vet att jag enligt alla rön så kommer jag att bli ännu tröttare, ser jag fram emot, kanske man åtminstone kan sova bort skiten...GÄÄÄÄSP.
Jag har också gått upp ett stadigt kilo till, jätte kul. Åh va BRA det är.

Jag tycker i alla fall att det ser lysande ut med nya medicin schemat! Inte ett enda illamående piller på mitt högrisk schema (sneglade på standard schemat och såg att det var exakt likadant som högriskt....) så det kan i min värld bara betyda en sak: MINDRE ILLAMÅENDE, YEEEEESSSSSS!
Jag vet ännu inte om jag ska ha isvantar och issockar, det kunde hon inte svara på, det får bli en överraskning till på torsdag, jippe, spännande.
Det som ser mindre lysande ut är att kortison dosen är dubbelt upp....NEEEEEEJ... va fan, nu kommer jag säkert att äta ännu mera? ... Gud, min kropp pallar inte mera mat och skräp, den kommer att ge upp.
Annars verkar det jobbigaste små biverkningarna som domningar, stickningar, ömhet, känselbortfall i fingertoppar och tår, skelettvärk, muskelvärk, vattenansamling i hela kroppen, diarré, aptitlöshet... do I need to continue? Men vem har sagt att livet ska vara en dans på rosor jämt och ständigt. Jag försöker verkligen att tänka på det alla säger, det är BARA 6 veckor kvar...bara 6 veckor, bara 6 veckor. Det borde göra mig glad, men det är tyvärr 6 veckor för länge.

Någonting har förändrats hos mig. Jag är normalt sett en människa som inte njuter av ensamhet. Jag är väldigt nöjd med att bo "själv", men jag vill inte sitta själv en hel helg ex. Det händer alltid något, och gör det inte det så ser jag till att det händer.
Nu har jag blivit helt lugn, det är första gången i hela mitt liv jag känner mig så här lugn. Jag tänker inte på vad som ska hända härnäst, vad jag ska göra i livet för att förändra det konstant, jag har bara ett datum jag ser fram emot, och det är 28 April (eller eg ett par veckor efter det när det ska vända och det bara finns en underbar framtid framför mig) vad som händer sen skiter jag i, det blir som det blir, och det kan bara bli bättre. Jäkligt skönt lugn att inte bry sig om, eller oroa sig för precis allt. Jag gillar det. Undrar om det är något som håller i sig. Eller så är det bara för att min hjärna är i något sorts viloläge och inte kan ta in allt jag skulle vilja ha koll på i mitt liv. Vet inte om jag borde önska att det inte är övergående ;)

Träffade en god vän idag, en del människor får en bara att må bra, skratta bort det tråkiga men också kunna prata om allt. Fantastiskt med vänner, vilken tur man har som har dom.

Och min dotter sen, vilken jäkla skön tjej hon är. Vi har så enormt härliga snack nu för tiden, hon är bara helt enkelt störtskön. Hon är by far det bästa jag åstadkommit i mitt liv :D

Nä, nu måste jag sova lite igen. Jag känner mig lite trött, konstigt......
Det händer att min tjej också blir trött efter en skoldag

8 kommentarer:

  1. Ska tänka på dej på torsdag, alla vi cancerkärringar ska åka och bada i varmvattenbassäng då. Premiär för de flesta av oss sen operationen. Styrkekramar till dej.

    SvaraRadera
  2. Jobbigt att vara så trött. Men vad härligt med bra blodvärden.

    Fin hon är din tjej.

    kram

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig på torsdag, du har en jättefin dotter:)

    Kram från Lisbet

    SvaraRadera
  4. Vet du vad!! Nu tar du och slänger den där jävla vågen! Det finns väl ingen anledning att stå och glo på de där ovidkommande siffrorna just nu? Tänk om det vore så att du hade gått ner 10 + kilo ! Hur skulle du då se ut och må dåtror du? Nä ställ undan skiten och ta fram den i juli. Då har du hunnit komma tillbaka rejält efter behandlingen och det är fantastisk sommar med härliga löprundor med knaster under skorna. ( oj- nu blev jag tydligen din morsa helt plötsligt- sorry;) Lycka till i morgon! Det kommer att gå kanon!!

    SvaraRadera
  5. Carin: Hoppas ni har det riktigt mysigt!

    Mia: Ja hon e fin :)

    Lisbet: Tack :)

    Kattis : Jag har ingen våg, det är min läkare som tvingar upp mig på den för att ändra dosen på cellgiftet så det blir rätt. Men jag kan ju börja blunda :) Hade jag gått ned 10 kilo hade jag klagat över det, jag klagar på allt just nu :)Men det är besvärligt att inte få sig sina kläder, det går inte att undgå.Jag ska sluta gnälla om det... (kanske:)

    Kram på er

    SvaraRadera
  6. Hej hamnade av misstag här...på din blogg. Du skriver helt underbart. Massa styrke kramar till dig. När jag ser din lilla tjej påminner hon min lilla Elsa..långt blond hår...kram Minna

    SvaraRadera
  7. du skriver verkligen bra och du verkar vara en härlig människa med en härlig dotter! En vanlig liten magsjuka känns helt plötsligt väldigt banal... skickar den lilla extra styrka jag har till dig. Jag är helt övertygad om att du kommer klara både dessa sex veckor och med din energi då kommer kilona rinna av dig! Tror kroppen försöker ge dig extra energi nu genom att få dig att "äta upp dig"... men jag förstår hur tufft det är. Sett på nära håll vad skiten gör med en människa. Men jag hejar på dig!!
    /S

    SvaraRadera
  8. Minna: Kikade in hos dig, jag dom påminner om varandra, härliga tjejer :) Välkommen förresten!

    S:Tackar! Ja, då vet du hur det är det här med the big C. Ingen lek, men visst klarar man av det, och sex veckor är bara sex veckor. Det enda jag har svårt att köpa är hur jag ska få extra energi av viktuppgången, jag känner mig bara otymplig och flåsig. Det är iof inte kilona i sig som är jobbiga, utan den obekvämlighet det är att äta oavbrutet under den tid som man mår dåligt och inte orkar gå ut, det blir liksom en ond cirkel, jag blåser upp som en ballong, och jag tror att alla som någon gång har ätit för mycket mat eller godis vet hur det kan kännas och man tänker "fan, varför slutade jag inte när jag var mätt", och så har jag det i en vecka i sträck. It aint fun! Men, skit i det, nu jäklar ska tiden bara gå!!!! :)Tack för att du hejar på, det hjälper !!

    Kram till er alla!!

    SvaraRadera