måndag 23 maj 2011

Nä men...


Nu mår jag riktigt bra. Idag har jag jobbat, varit på stan och käkat med min syster, tvättat... kl e snart tolv och jag känner mig inte alls särskilt trött. Jag kände mig trött på förmiddagen, men inte alls så konstigt trött som tidigare, utan mera "jag har inte sovit tillräckligt mycket" kind of trött :) Positivt i min vridna värld.
Det störa problemet för mig nu är vatten. Mina ben svullnar upp, finns inte riktigt något bra mönster, går från skapligt normala till vattenfyllda monster på några minuter. Mina fötter ser ut som uppblåsta gummihandskar och fotknölarna försvinner in och syns inte ens när det är som värst. Detta problem har börjat besvära mig nyligen. Att jag varit svullen och haft problem med fötterna som varit känsliga, men inte så här... jobbigt. Jag börjar nästan tro att lite av den smärta jag har i benen beror på vattnet.
Det är som vanligt grymt att gå i trappor, grymt på det dåliga sättet... grymt ont alltså.

Håret växer, mycket tycker jag, snart dax för en ny bild, men inte riktigt ännu :) Jag börjar helt enkelt känna mig något normal, fast ändå inte... något är förändrat för all framtid, och jag är inte klar. Men just nu intalar jag mig det. Någon berättade för mig om en trist upplevelse pga av strålningen, och jag orkade inte lyssna. Jag vill inte veta, det händer inte mig, jag ska bara gå dit och göra det. Och sen ska jag lägga det här eländet bakom mig. Jag vet att det inte kommer att funka riktigt så, men det är så det ska funka i min tanke. Jag kan säga till Er som snart e klara med cellgifterna och om ni får lite vila mellan det och strålningen, det är GULD. Jag känner nu att det är fjärde veckan efter cellgifterna, jag börjar bli piggare och ser ljuset igen :)
Jag har redan lagt cellgifterna bakom mig, men e sur över biverkningarna jag har av dom nu. Tröttsamt. Så snart de släpper e det JIHO.

Hinner inte skriva så mycket nu för tiden, känner inte att jag har något att skriva? Det har jag nog, men jag fokuserar på allt annat än cancer just nu. Är så där trött på frågan "hur mår du" igen... den kommer och går den tröttheten, nu vill jag inte prata om det, för det finns ju inte som Alfons pappa sa. :) Om en vecka är det dax för etapp två, strålning. Då e det cancertider igen, blä. Hata cancer. Hata hata hata!


Go natt :)

3 kommentarer:

  1. Så härligt att krafterna kommer tillbaka, be din doktor om vätskedrivande mot svullnaden. Allt går lättare nu när det är grönt ute, fin bild. Kram

    SvaraRadera
  2. Härliga vårbilder !
    Skönt att du känner dig "vanligt trött" -
    tror som du att det är bäst att fokusera på en bit i taget om man ska äta elefant eller vad man nu tänkt sig.. bli av med bröstcancern kanske..

    Nu är det bara resten kvar !

    Kram - Karin

    SvaraRadera
  3. Fina du! Önskar dig allt gott denna vecka! Kram

    SvaraRadera