fredag 6 maj 2011

Ny dag, inga bekymmer

Vad är det här? Jag vet inte, men jag låg där idag.
Jo förresten, ett, där jag vill sitta med ett glas vin just nu i solen (på min balkong) har det flyttat in en miljon arga getingar.... Jaja, skit i det, man kan inte få allt.

En sväng till jobbet, en sväng till sjukhuset, klart! Dagen går rätt fort när man ränner runt på olika tillställningar. Nu har jag i alla fall fått mina tre fina tatueringar. Jag skojade med någon och sa att dom var ju i alla fall gratis... men när jag tänker efter var dom inte alls gratis (utan inbördes ordning), dom kostade ett bröst, kraftigt (periodiserad) nedsatt livskvalite, smärta, ångest, ekonomiskt bortfall i form av utebliven lön, ett vitt halvår, några xtra kilon, två operationer, sex nya ärr, hair loss, sömnlösa nätter, värk, mer än 12 timmars stillasittande med gift rinnandes rakt in i och runt i kroppen, sex månaders uteblivna dejter, många uteblivna bad, massor med timmars utebliven fysisk aktivitet, sjukdomsliknande utseende och förmodligen några psykiska åkommor som jag inte ännu är medveten om..... och vad fick jag? tre fula prickar, var på den ena sitter mitt i dekolletaget... va fan.

Ja ja... allt dom hittar på tar jag emot, alltid utan frågor. Idag vet jag faktiskt inte riktigt vad det är jag har gjort om jag ska vara helt ärlig, men jag börjar bli immun också, spelar inte så stor roll liksom. Hej Ida, ta av dig kläderna och lägg dig där i den stora maskinen så ska vi sticka dig lite här och där, små tatueringar, ligg still så ska vi röntga lite, hjärta och lungor och ....ja, hela överkroppen, ligg bara still här en stund så kommer jag snart tillbaka... visst...inga problem, här ligger jag näck o softar tills du kommer tillbaka och den där stora runda grejen som låter slutat åka fram och tillbaka över mig. Inga problem, när får jag gå hem? Snart... OK.

Nej, men idag tror jag att jag gjort en siktröntgen av överkroppen, för att de ska kunna räkna ut hur de ska stråla för att undvika att stråla hjärta, lungor och andra organ som inte ska strålas. Sen har de då tatuerat små prickar för att sen mäta med när jag strålas så att jag ligger på rätt sätt varje gång, det är små små svarta prickar på tre ställen, höger o vänster revben samt mitt mellan brösten.
Fick en inbjudan till öppen information om hur strålningen kommer att gå till, och en fråga om jag ville delta i en studie. En farlig studie, hälften av de som är med kommer att dö för de får placebo, hälften överlever... nä... det var inte ens roligt, sorry.

Haha.. jag svarade ja, bli inte rädda, det finns ingen fara för mitt liv, det handlar om vilken kräm som kan tänkas vara bäst för huden som blir strålad. Jag var inte långsam på att tacka ja till den... krämer, kanske en av mina bästa hobbys. Jag vet ju dock inte vilken kräm det är just jag har fått.... men om det inte visar sig om 20 år att jag fick hudcancer av skiten så.... ja, då är jag ju lurad, men jag tar utmaningen som den kvinna jag är., och OJ vad jag ska smörja och utvärdera.


Nu har det ju faktiskt gått fem månader sen jag opererade bort vänster bröst, en månad till med tejp över  ärret, sen  kan inte ärret bli så mkt snyggare, det är vad det är... Här ser man de små permanenta prickarna under tejpen

Visar sig också idag att det var bara denna dag som jag skulle vara på SÖS, min strålning kommer att utföras på Karolinska Sjukhuset. Det känns bra.
Nu har jag en månads vila... för första gången på länge får jag bara vara utan massa läkarbesök och blodprov, cellgifter och annat skit. En månad att få känna efter lite på, jag får vara ifred och tänka och känna. Jag e inte helt game efter sista taxotere, jag mår illa och har gjort ett par dagar, men när det lagt sig och lite ork kommit tillbaka, då så. Och så ska jag faktiskt ha lite roligt också hade jag tänkt, ja det ska jag.

Nu ska jag dra ut min dotters första lösa tand, för nu har hon sprungit runt mellan spegeln och mig och försökt med olika trix som inte funkat. Grejen är bara den att jag blir svag och snurrig när jag tänker på det, det är för mig mycket värre att tag i än lite bröstcancer. Jag är harig när det gäller andra....

4 kommentarer:

  1. Ja vilken fight du fått utkämpa mot cancermonstret! Tur du är en riktig kämpe!

    SvaraRadera
  2. Tack för att du delar med dig. Du skriver och beskriver allt så bra. Vi alla har liknande historier att berätta,om den stora gemensamma nämnaren Bröstcancer. Först efter min sista strålbehandling fick jag en mental insikt om vad jag egentligen hade gått igenom. Ledsen, deppig men full av framtidstro och kämparglöd.
    Hoppas du får en skön vilo-månad innan strålningen. Njut av allt, själv, med din dotter, med vänner.
    KRAAAM!

    SvaraRadera
  3. Annica, det blir man automatiskt tror jag? En kämpe alltså, tror det är inbyggt för att användas vid nödsituationer ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Annika: Ja, jag ska njuta av den här månaden till fullo!! Många som beskriver det du gör, att insikten kommer, när man förväntas vara frisk och pigg igen... det är lite stressande, men vet man att det kommer så är man iaf förberedd. Jag är bara så satans trött nu, har varit ett par dagar, så det blir nog mer en vila än annat.

    KRAM

    SvaraRadera