lördag 21 maj 2011

This too shall pass

This too shall pass som någon sa.... tyckte jag hörde buddah i morse, men jag är inte säker....
Bra ordspråk. Har tänkt så i ett halvår nu, this too shall pass. Som någon påpekade i en kommentar är jag otålig, riktigt otålig, men jag har varit så satans tålig i ett halvår och hållt mig uppe på just tanken "det går över, det går över, det går över".... men jag kommer alltid till en gräns, men allt jag gör, där jag inte kan hålla mig längre. Det får helt enkelt vara nog.

Jag har lugnat mig lite känner jag just nu. Den här veckan har jag börjat jobba, lite mer än halvtid. Jag fick ge mig i torsdags då jag var helt slut. Var hemma med min dotter och jag var sjukt trött, jobbade från sängen, men det går bra det också :) Till skillnad från andra dagar när jag blivit så trött som jag var i torsdags så hämtade jag mig till i går fredag. I går förvånade jag mig själv. Jag hade en rätt stressig dag på jobbet (för första gången på ett havår typ) ända in i det sista, men jag var fortfarande vaken 23:30 i går och inte helt färdig. Knoppen hämtar sig sakta men säkert.
Jag känner mig inte alls särskilt trött idag, vaknade tidigt, härlig solig morgon i roslagen på landet hos mamma.
Dock kan jag säga att kroppen funkar lite märkligt. Jag har som bekant lite svårt att röra på mig obehindrat, jag har problem med att gå i trappor, känslan är som... som att man tränat benmusklerna stenhårt och dagen efter ska gå i trappor. Sen har något hänt med flåset också... jag är van att ha riktigt bra kondition, där har något hänt. Hoppas jag kan träna upp den lika snabbt som den gett sig av.....
Idag har jag ont i HELA KROPPEN. Inte ont sorm i smärta, men som en träningsvärk. Jag vaknade av att jag sträkte och spände kroppen och det brann till i benen. Aj. Jag har ont i armmusklerna, käkarna (?!) ryggmusklerna, ja och benen då. Då kan man undra, vad gjorde jag igår som gett mig denna träningsvärk?

Jo jag klev upp, åkte buss och tunnelbana för att lämna min dotter på skolan, åkte buss och tunnelbana till jobbet, jobbade 5 timmar, gick ett par 100 meter till och från lunchen, tog buss och tunnelbana till dotterns skola, tog buss från skolan till bussen som tog oss till Roslagen, bil till landet från Norrtälje, sen satt jag på ärslet och drack ett glas vin på kvällen. Och nu har jag alltså träningsvärk i hela kroppen. Det är inget dåligt gift det där taxotere. Känns som om det fuckat upp alla muskler jag har i hela kroppen. Träningsvärk är på nått sätt lite roligare och skönare att ha när man har tränat om ni förstår vad jag menar.

Då tar vi ett par rader om diteten.... eller vad man ska kalla det. Det är eg ingen diet, för jag kommer aldrig att kunna följa den till punkt o pricka, det är mera en vägledning i tanken och en hjälp att tänka lite innan jag äter...Fortfarande jäkligt trist, jag åt både pasta (liiite) och ett bröd i torsdags. Jag orkade inte ta mig till affären och åt helt enkelt det som fanns. MMMMmmm va gott det var :) Men jag tror ändå jag ska fortsätta, ju tråkigare det är desto mindre tänker man på att äta oavbrutet. Det kommer nog att bli lättare när man jobbar också, det är en viss skillnad mot att
gå hemma och kolla i skåpen hela tiden. Jag vet att fusk i denna diet snarare fäller än friar, men jag är glad om jag bara kan få i mig lite minder carbs under tiden jag sitter still, eller på min höjd åker lite tunnelbana hit och dit. Sen släpper jag det. Vinet kommer jag inte att släpp alls. Glöm det.

En del som undrar om det är särskilt bra med en diet efter allt som hänt min kropp på sista tiden, men jag vill fortfarande göra alla uppmärksamma på att är det någon gång mitt liv som jag INTE varit snäll mot kroppen så är det under min cellgiftsbehandling. Jag har ätit kopiöst mycket mat under de tre första kurerna, kopiöst. Det är inte schysst alls mot kroppen. Jag har ätit totalt vidrig mat för kroppen, det är inte heller schysst. Är det någon gång i mitt liv jag så drastiskt har ändrat diet så är det under dessa 4 månader. Och det är inte bara en gång, utan hela tiden. Anledningen till detta är att det inte gått att styra, mediciner och cellgifter har styrt vad man kan äta och inte, vad man kan tänka sig äta och inte. Det har varit allt från en hel chipspåse till lunch, tio mackor till mellis, ett kilo smågodis till middag, 5 mackor till kvällsmat, till enorma portioner OK mat, eller bara sallad i ett par dagar.
Det jag gör nu är inget jobbigt för kroppen, utan ett försök att hjälpa den komma på spår igen och må bra. Må bra för kroppens skull och för knoppens. Mår jag bra, kommer den här återhämtningen att kännas bättre. Jag tror att det bästa för kroppen är att äta av allt, och röra på sig. Men det går inte just nu, jag ser dock fram e mot den dagen med glädje.
Givetvis tycker inte läkarna att man ska oroa sig för vikten under en behandling, och det är givetvis mycket bättre att gå upp i vikt än att gå ned, det är en supertuff behandling, tuffare än vad jag nog kan förstå, fast än jag sitter med en värkande kropp idag. Men jag tror verkligen inte att det läkarna menar är att det är bra att sätta i sig 20 kilo godis och chips, pommes och annat skit för kroppen, dock känns det bättre att tänka att det är det dom menar för oss som gått upp alla dessa kila på kort tid. Jag har gått upp åtta kilo från mitten på januari till slutet på april, det är inte ens 4 månader, INGEN kan övertyga mig om att det skulle vara bra för kroppen. Samtidigt har jag plågat den med cellgifter. Varsågod kroppen, får det lov att vara lite död.

Jag är inte i närheten av att vara så insnöad av det här med viktuppgången som förmodligen alla tror (mitt liv har lite mera innehåll än ett par rader i en blogg), men jag börjar tröttna lite på att det inte är OK att bry sig om den... jag tillhör inte de människor som bara gillar läget och inte försöker göra sin situation bättre, jag kommer aldrig att bli en sådan, och nu vill jag bli mig själv igen, oavsett vad vågen visar. Punkt slut.

Då tar vi det här med att vara fylld med vatten... jag får graviditets flashbacks hela tiden. I går hade jag vatten fyllda fötter, jag gungade fram på kvällen som en gunghäst, alltså fotsulorna var som en vattemadrass. När försvinner vattnet... det skulle verkligen underlätta att få bort skiten. Tror vattnet har en stor del i att det är jobbigt att röra på sig. Taxotere är en stor bov i vattendramat. Taxotere är verkligen ett märkligt gift. Jag måste nog ändå föredra det framför FEC:en. Eller... jag föredrar känslan under behandligen bättre med taxotere, jag mådde mindre illa av den, dock är biverkningarna sjukt mkt starkare och jobbigare av den än av FEC. När FEC gick ur kroppen var jag pigg och kände mig som vanligt, ingen direkt kroppslig påverkan som jag tänkte på som nu med värk och rörelse problemen.

Nu ser jag framemot kvällen och det grillparty som stundar. Min lilla lilla Moa fyller 21 imorgon, och i kväll ska vi partaja lite med syrrorna. Mycket trevligt! Hoppas det här vädret håller i sig hela dagen. Ska ta en kopp kaffe i solen och titta ut över ängarna. Sånt man uppskattar när man annars bor i lägenhet och tittar in i grannes kök alla andra mornar ;)

Ha en underbar helg!

(inga bilder just nu, jag är en idiot.. åker bort och tar inte ens med mig datorn, inte heller iPaden... tack Ebba för lånet av din dator, vet att jag inte frågat, men jag orkade inte och kan ditt lösen utantill ;)

4 kommentarer:

  1. Självklart ska dina kilon bort!!! Inte nog med att man inte har hår, ögonfransar eller ögonbryn, värk i kroppen, strålade områden som bränner och en genomkörd kropp - man är fet också!! Nä jävlar- kilona ska bort det är ju faan det enda man kan styra över.

    SvaraRadera
  2. This too shall pass.. Den gillade jag verkligen och införlivar i mitt huvud, Tack ! Passar bra ihop med mina två gamla ramsor " Nu är det bara resten kvar" och den gamla Peter Le Marc refrängen " Jag ska gå hel ur det här". Kan verka fel, jag kommer ju snart att vara 2 bröst mindre.. men det är mentalt hel jag ska vara ;)

    Klart du skall ta hand om dig och äta bra grejer - strunta i att kalla det diet/bantning så slipper du kommentarer .. och så slipper du extrakilona vad det lider.

    Hoppas du kommer hem full av energi efter all lantluften !

    SvaraRadera
  3. HELT RÄTT! Klart kilona ska bort! Tror att du har lyckats locka med mig med...lite i alla fall...(;
    Kram Anna (bränn)

    SvaraRadera
  4. :) Japp, nu kör vi!! PS, har aldrig använt ordet banta, och kommer aldrig, det är inte nått jag pysslar med :)

    Kram på er alla tre!

    SvaraRadera