torsdag 31 mars 2011

Få tillbaka cancer i ett bröst som inte finns?



Jag tänker "fint, finns i alla fall ett bröst mindre att få cancer i, det är det positiva med att ha förlorat ett". Så läser jag i någon blogg att man visst kan få tillbaka cancer i ett bröst som inte finns?? Nu minns jag inte var jag läste det, men det stod något om att man kan få det i ärrvävnaden eller nått? Va fan. Men jag undrar en sak. Det visar åter igen hur lömsk den här Mr Cancer är. Han letar sig in överallt den där lille saten.

Får man tillbaka cancer i ett bröst måste det ju vara lika "enkelt" (missförstå mig rätt, det är inte en enkel känsla, men man överlever åtminstone) att bota som när man fick cancer i det första bröstet? Får man dock tillbaka det någon annanstans i kroppen så är det mer eller mindre kört? Eller.... det måste bara vara om det är metastaser man upptäcker i andra delar av kroppen som kommer från den första bröstcancern? Får man cancer i annan del av kroppen, som är "ny" cancer så har det ju inget att göra med den första omgången cancer? Suck.... man skulle kanske bli onkolog......
Jag har just fått en liten känsla av att jag kanske är lite rädd att skiten ska komma tillbaka ändå... när jag tänkt på det tidigare har jag bara inte alls kunnat tänka mig att det kan hända. Nu känns det helt plötsligt inte helt osannolikt. Tur att jag ska till den där kuratorn idag. Nu ska jag snacka mig trött. Hoppas det känns bra att träffa henne.

När jag ändå är på radiumhemmet ska jag smyga in på bröstavdelningen och hoppa upp på vågen. Jag HOPPAS att vikten har klingat av lite i sin uppgång. Jag tycker själv att jag äter mkt mindre, eller rättare sagt mer normalt, dock rör jag ju inte på mig alls.... hm.... Anyways, kan vara bra att hålla koll på. Jag har fått låna jeans av olika människor i större storlekar än vad jag brukar ha (och ska ha igen) som passar bra. Och när man får på sig kläder som inte skär in i fläsket och som passar känner man sig inte lika stor. Det är en befrielse. Men fasen vad jag längtar tills jag e OK och orkar springa igen! För någon behandling sen var jag ju super pigg och sprang sista veckan. Nu känns det helt otänkbart. Nu är jag iof förkyld också, men jag tror inte jag skulle orka nu. Den stora skillnaden är kanske att lusten fattas :(
Jag undrar fortfarande hur enkelt det kommer att bli att bli av med den här övervikten när man direkt ska hoppa på tamoxifen tabletterna.... något säger mig att det kan bli en inte allt för lätt uppgift. Oskönt att peta i sig dom där tabletterna i fem år.... en oskön påminnelse VARJE DAG i fem år.

Här kommer info om Tamoxifen ur FASS.se  man blir ju lite fundersam när man läser det här...kan tamoxifen ge cancer? ....Hmmmm, lite svårt att förstå för en sådan som mig, men visst fan står det att det har förekommit?


Indikationer

Adjuvant och palliativ behandling av östrogenreceptorpositiv bröstcancer.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Dosering

20-40 mg 1 gång per dag, även till äldre. Eventuellt kan dosen delas upp på 2 doseringstillfällen.
I enstaka fall kan ökning av dosen vara nödvändig.
Hittillsvarande studier antyder att en behandlingstid på 5 år är optimal, men att kunskapsläget avseende detta är oklart.
Behandlingskontroll:
En ökad incidens av endometrieförändringar - inkluderande hyperplasi, polyper och carcinom - har rapporterats vid behandling med tamoxifen. Sannolikt orsakas detta av preparatets östrogena egenskaper. Patienter som rapporterar onormala vaginala blödningar ska snarast undersökas. Om biverkningarna är svåra, är det ibland möjligt att minska dem genom dosreducering utan att kontrollen över sjukdomen förloras.

Varningar och försiktighet

Menstruationen kan hämmas hos en del premenopausala kvinnor.
En ökad incidens av endometriecancer och uterus sarkom (framför allt maligna Mullerska blandtumörer) har rapporterats vid behandling med tamoxifen. Orsaken till denna effekt är okänd, men kan vara preparatets östrogen egenskaper. Patienter som behandlas eller tidigare behandlats med tamoxifen och rapporterar onormala gynekologiska symtom, speciellt vaginala blödningar, skall snarast undersökas.
Ett antal tumörer, som uppträder på andra ställen än i endometriet eller kolateralt bröst, har rapporterats från kliniska studier där patienter med bröstcancer behandlas med tamoxifen. Ett kausalsamband har ej visat och den kliniska betydelsen av dessa fynd är oklar.

Interaktioner  (Läs mer om interaktioner)

Tamoxifen interagerar med:

Kombinationer som kräver dosanpassning:
Paklitaxel
Tamoxifen hämmar metabolismen av paklitaxel in vitro.
Warfarin
Tamoxifen kan förstärka effekten av warfarin, sannolikt genom att hämma dess metabolism.
Cytostatika
Tamoxifen i kombination med cytostatika ger ökad risk för tromboemboliska komplikationer.

Övriga interaktioner:
Fenytoin
En fallrapport talar för att tamoxifen kan hämma metabolismen av fenytoin. Kontroll av plasmakoncentrationen av fenytoin rekommenderas vid samtidig behandling med tamoxifen

 (Läs mer om trafik)

Det är osannolikt att tamoxifen skulle påverka förmågan att köra bil eller att sköta maskiner.

Biverkningar  (Läs mer om biverkningar)


Vanliga (1/10 - 1/100)
Allmänna: Vätskeretention.
Blod: Trombocytopeni.
Endokrina: Blodvallningar.
GI: Gastrointestinala störningar, ex illamående, kräkningar.
Metabol.: Hyperkalcemi.
Urogenital.: Menstruationsliknande blödningar.

Mindre
vanliga (1/100 -
1/1000)
Allmänna: Yrsel.
Cirk.: Tromboemboli.
Hud: Hudutslag med enstaka fall av erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och pemfigus.
Urogenital.: Vaginalflytningar, pruritus vulvae.
Övriga: Smärta och/eller inflammation i tumörområdet (tumor flare).

Sällsynta
(1/1000 - 1/10000)
Allmänna: Anorexia, trötthet, huvudvärk.
Blod: Leukopeni, anemi, neutropeni.
GI: Förstoppning
Hud: Alopeci.
Lever: Stegring av leverenzymer och i vissa fall allvarligare störningar inkluderande fettlever, kolestas och hepatit. Förhöjda triglyceridhalter (ibland inkluderande pankreatit).
Luftvägar: Hosta.
Psyk: Oro, depression, förvirring.
Urogenital.: Cystisk ovariesvullnad, myom och endometrieförändringar inkluderande hyperplasi och polyper. Endometriecancer.
Ögon: Synstörningar såsom korneaförändringar, katarakter eller retinopati.

Reversibel cystisk ovariesvullnad har observerats hos premenopausala kvinnor som behandlats med 80 mg tamoxifen dagligen. Hyperkalcemi har utvecklats i enstaka fall under behandlingens tidiga skede hos patienter med skelettmetastaser. Menstruationen hämmas hos en del premenopausala kvinnor vid behandling med Tamoxifen Mylan.
Djup ventrombos med eller utan pulmonell emboli samt arteriell trombos har rapporterats. Ett orsakssamband har dock inte säkert kunnat fastställas eftersom patienter med malign sjukdom har en ökad incidens av tromboemboliska sjukdomar.
Ett antal tumörer, som uppträder på andra ställen än i endometriet eller kollateralt bröst, har rapporterats från kliniska studier efter behandling av bröstcancer med tamoxifen. Den kliniska betydelsen av dessa fynd är oklar.

Farmakodynamik

Tamoxifen har en antiöstrogen effekt, troligen beroende på konkurrens med östrogen om bindningsställen i tumörcellen. Viss effekt på östrogenreceptornegativa tumörer tyder även på andra verkningsmekanismer. Tamoxifen har östrogenliknande effekter på olika kroppssystem inkluderande endometrium, benmassa och blodlipider.
Svarsfrekvensen motsvarar den som fås med annan endokrin behandling. I adjuvant syfte har tamoxifen visats förlänga såväl det sjukdomsfria intervallet efter operation som den totala överlevnaden.

Farmakokinetik

Tamoxifen absorberas snabbt och maximal blodkoncentration uppnås inom 4-7 timmar. Uppgift saknas om påverkan på absorptionen vid födointag. Steady-state koncentrationen av cirka 300 ng/ml uppnås efter ungefär fyra veckors behandling. Vid terapeutiska koncentrationer är proteinbindningen minst 99%.
Tamoxifen metaboliseras genom hydroxylering, demetylering och konjugering, vilket ger flera metaboliter med liknande farmakologiska profil som tamoxifen och som således bidrar till den terapeutiska effekten. Utsöndring sker främst via feces och halveringstiden för eliminering har beräknats till ca 7 dagar medan huvudmetaboliten, N-desmetyltamoxifen, har en halveringstid på 14 dagar. Ännu 2 veckor efter utsättandet av preparatet finns mer än 30% kvar i organismen beroende på enterohepatisk cirkulation av hydroxylerande metaboliter.





pilikon

11 kommentarer:

  1. Hej Ida!

    Jag kan inte låta bli att småle när jag läser dina inlägg, du har ju en underbar humor!

    Sedan hoppas jag verkligen att du träffar en kurator som du får förtroende för OCH att du kommer ihåg att ta upp allt som du funderar över. Ofta är det väl så att när man går därifrån så tänker man: "F-n, det glömde jag att säga".

    Ha en bra dag och kram

    Lizen

    SvaraRadera
  2. Detta med cancer ät ju inte helt enkelt altis- men visst- kan man få återfall i "bröstet" som ej finns mer. Men det händer till ex mindre sellan för hormonkänslig- Herceptin negativa tumores jmf med tex trippel negativ - där det ofta kommer just i anslutning till ärret.
    Nu r ju jag ingen onkolog- men som läkare vet jag ju lite... : ) Jag skulle tro att om man får det tillbaks lokalt i " inte bröstet " - så r det mindre allvarligt än om det er såkallade fjärrmetastaser.
    Jag tycker det låter helt underbart fantastisk att du hittils har känt att du nu är / blir frisk o att cancern ej kommer tillbaks. Det låter mycket trevligare än när man tror motsatsen !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    Jag klarade faktisk gå ner lite i vekt helt i början efter avslutat strålbehandling och efter påbörjad tamoxifenbeh. Men så stagnerade det lite- men det var för att energien tackade för sig- o då r det mindre lätt.
    Mitt lilla tips- inte läs om alla biverkningar- jo - om du känner något o vill lugna dig med att det inte r cancer- då ska du läsa- men annars inte. Då blir man bara deppig- ta det som det kommer- du har endå inget val. Bättre att tänka att du inte ska få särskilt m biverkningar : )
    Lycka till vidare
    Klem Ingrid

    SvaraRadera
  3. Tackar tackar Ingrid, du har ju lite koll på det här. Jag håller dock inte med om det här med biverkningar. När jag har tänkt att jag inte ska få några så blir jag mer och mer besviken för varje biverkning jag får, men desto gladare för de jag vet att jag hade kunnat få men som uteblev. Sen är jag en kontroll människa också, så att låta bli att forska i information skulle aldrig gå. Men jag målar heller inte fan på väggen och tror att jag ska få alla, det har jag lärt mig, att det är ytterst individuellt. Jag tror inte att jag ska få tillbaka cancern, men jag har tidigare duckat helt och inte ens tagit till mig vad det är jag råkat utför, och det börjar kanske sakta med säkert komma upp till ytan. Det är trots allt inte bara en långdragen förkylning.
    Jag har ingen annan önskan än att bli frisk och fortsätta vara friskt! Och som du skriver är det ju helt rätt, det är ingen ide att grubbla för mkt, man har ändå inget val. (jo, eg har man ju det, det är ingen som tvingar en, men det hade känts helt fel att inte ta tamoxifen)
    Sant, när energin tackar för sig är det inte mkt att göra heller, det har skett med mig nu. Jag har kört på ett par dagar och känner mig tillslut helt sjuk och det är väl bara så att min energidepå är lägre än vanligt, och ganska så ordentligt lägre.

    KRAM !!

    Lizen: Det är bra att du småler, det är nog lite meningen :)
    Kuratorn var bra, nej, jag glömde bort massor jag ville säga, men hon kommer inte undan så lätt, har henne bokad igen ;)

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ja visst är det konstigt. Min bästa väninna hade antidepressiva tabletter pga djup depression där en av biverkningarna var "självskadebeteende och självmord". Nu är hon död - i självmord, ironiskt jävla nog.
    Menar absolut inte att du kommer drabbas av livmodercancer -> risken är förmodligen väldigt liten och överväger nyttan men vissa läkemedel undrar man ju varför det inte satsas mer på för att förhindra konstiga biverkningar?

    SvaraRadera
  5. Japp, Ingrid har koll. Världens bästa Ingrid!! Tyvärr har jag just Trippel negativ (tjoho!!!) och återfallsrisken de första två åren är mkt stor för mig i just ärrvävnaden och armhålan på samma sida. Gissa om jag letar knölar varje kväll...
    Vet du, jag har kommit till den punkt där jag är så tacksam för livet och att leva att den eländiga cellgifts och kortison övervikten liksom har mindre betydelse idag. Dock gillar jag inte att jag har fått en "fettpuckel" i nacken. Ser för jävligt ut. Enligt Ingrid, en verkan av kortisonet. Hon hade ett namn på det också som jag inte kommer ihåg. Ganska roligt namn faktiskt!!!!!!!!!
    Kramar i massor
    Annika

    SvaraRadera
  6. Jag har också undrat precis det....Kan cancern komma tillbaka fast jag har op.bort båda brösten ?
    Tycker ibland att jag har smärtor ( vid ärrvävnaden ) som jag liksom inte känner igen ?
    Man oroar sig,trots att jag ska "vara frisk" genom att jag gjorde en så pass radkal op.
    Känns fjantigt att gå till onkologen,med så diffusa "syntom "
    Vet inte riktigt hur man ska göra ??

    SvaraRadera
  7. Lilla jag: Ja, det där har jag hört, och en nära vän till mig fick antidepressiva (till följd av depression pga av cancer....GÄSP va trött ordet Cancer gör mig...) och denna person höll på att ta livet av sig pga av just det din väninna råkat ut för. Det är ju fortfarande väldigt individuellt, men det händer, och ja, det är sanslöst ironiskt och mycket mycket sorgligt. :(
    Jag tror inte heller jag kommer få livmoderscancer... men det är lite läskigt att kasta sig in i sånt som ingen vet något om. Jag vet ju inte vad som gett mig cancer nu, det hade på nått sätt underlättat om jag vetat... tror jag... men det känns sådär att sätta i sig tabletter som också visat sig ge cancer... hmm... men jag måste ju äta dom för att ha större chans att slippa få tillbaka skiten, och den chansen måste jag ta...också rätt ironiskt. Hmm... man kan säga att allt inte är svart eller vitt?!

    KRAM

    Annika:
    Ja, om man får säga så här, så måste jag, jag är glad att jag INTE har trippelnegativ eller HER2 pos, det får mig att känna ett lugn och jag känner en ganska stark tro på att det här är min första och sista resa med cancer. Men ingenting är säkert ändå, det är tyvärr något som jag lärt mig den hårda vägen och många med mig. Jag vet att jag är lyckligt lottad som fått den cancern jag har, om man nu kan ha någon lycka i det här, men... ja... Jag hoppas att jag ska kunna känna mig så där lycklig för att leva som du beskriver (jag har iof alltid varit glad att jag lever, men det kan nog vara bra att kunna känna tacksamhet) kanske kan jag det, men jag har ännu och kanske slipper jag det, aldrig varit rädd för att dö, alltså jag har aldrig tänkt "oj jag kan dö av det här". Jag kan inte ta det till mig. Vikten känns ganska så viktig för mig...eller, eg inte vikten, men känslan av att vara nöjd med mig själv, och det är jag inte alls nu, och jag kommer att kämpa tills jag är det. Jag vill helt enkelt känna mig som Ida. Men det får ta den tid det tar, jag har inte brådis någonstans. Det kan jag säga har förändrat mig redan, jag känner mig så lugn med det jag har (ja förutom min nya kropp dårå). Jag har ingen stressande tanke om vad ska hända sen i livet, jag hoppas att det stannar kvar, för jag vill inte hamnar i det där igen att söka efter ett grönare gräs hela tiden, jag vill leva i nuet, men det är svårare än vad man tror ibland :)
    Jag förstår att du letar knölar och känner o klämmer. Hoppas att du får ro i det där när tiden är inne för det. Kommer du kanske att känna dig lugnare efter de två första åren?
    Massa kramar tillbaka!!

    SvaraRadera
  8. Anonym: När op du bort brösten? Jag vet ju ingenting om det här, men jag tror jag lugnt kan säga ingenting är fjantigt med det här! Jag hade gått o kollat bara för att få känna mig lugn. (om du e oroad)

    KRAM!

    SvaraRadera
  9. Annika o Ingrid! Alltså, den här nackpuklen som Annika skriver om... vad är det?? Av cortisonet?

    SvaraRadera
  10. Jag ska ta en bild och lägga t på min blogg. Alltså, det är ju inte så att jag ser ut som ringaren i Notre Dame men den stör mig. Liksom en liten fettkudde precis nedanför nacken. Har faktiskt inte sett den innan förrän häromdagen. Ingrid förklarar bättre. Men ja, tydligen av kortisonet.
    Jag är så van att ha biverkningar att jag inte reagerar längre. Ha ha skrämmande!
    För att svara på din fråga tidigare ang återfall med trippel negativ. jo, jag kommer nog att vara lugnare efter 2 år. Återfallsrisken sjunker så dramatiskt då med just trippel negativ. Friskförklarad blir jag dock inte förrän efter 5 år. Det finns ju ingen efterbhandling för mig, bara 6 monsterkurer cellgift alt strålning. Dock är jag med i en studie som ska försöka förhindra återfall där jag äter lågdos cellgift ett år (juni 2010-juni 2011). Min kropp är trött nu och biverkningarna avlöser varandra, kanske därför jag fått "kudden".
    Så i juni har jag "klarat" ett av de 2 åren. Jag tar en liten dag i sänder.
    Kram
    ps. Jag förstår dig alltförväl med vikten och att bara vilja vara vanliga Ida!!!!

    SvaraRadera
  11. Annika: Haha.... ringaren i Notre Dame... nä, det tror jag inte heller att du ser ut som ;) Jag började genast känna mig i nacken, men ingen kudde, inte än iaf :-/
    Av ren nyfikenhet, vad är det för gifter du äter? Är det Zeloda? Nu när du äter den här lågintensiva eller vad man ska kalla det för, får du cortison då också?
    Jag förstår att du är nedbruten... Hoppas att studien visar bra resultat!

    Kram på dig!

    SvaraRadera