tisdag 1 mars 2011

O hälsingland du sköna

Då var jag på plats, minns inte hur jag kom hit, men här är jag, på näsvägen i Edsbyn. Hos mormor. Sist jag satt i det här köket hade jag tidigare på dagen befunnit mig på bröstcentrum och fått veta att jag hade en "förändring" i bröstet, dock hade jag inte fattat att det dom nog sagt med dessa ord redan då betydde att jag hade cancer. Jag satt här hela helgen och surfade om ofarliga knölar i bröstet, för det var ju så klart en sådan som dom nog skulle ta bort, vad vet jag? Jag var här med min morbror, jag berättade för honom om knölen på vägen upp, men vi var överens om att det inte kunde vara mycket annat än "en knöl" som helt enkelt ska bort. (Att den skulle bort förstod jag eftersom jag redan den här fredagen i november fått ny tid för att träffa en bröstkirurg, det var här hela karusellen med frågor uppstod, varför då liksom, en kirurg? En kirurg tar ut saker, alltså har jag nått som ska ut?)
Jag var inte rädd, men fundersam.

Trevlig att vara här igen. Jag mår fortfarande inte alls särskilt bra tyvärr, jag mår illa och idag har matbegäret slagit till. Kände det när jag slog upp ögonen i morse, nu är det här... det har kommit, jag vill äta ihjäl mig.... konstigt att det kommer lagom när det är dax att avsluta veckans kortisondos. Känner av munnen också, kommer också i samband med avslutet av cortisonet. Synd, för nu hoppas jag äntligen kunna sova i natt. Har haft kortisondrömmar hela veckan. I natt handlade den om att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle ha blond eller mörk peruk. Var femte minut jag vaknade tänkte jag " lika bra att lägga ner den här stressande drömmen för jag har iaf bara den blonda med mig", men hjärnan sket ju i det och väckte mig fem minuter senare för att ta samma värdelösa beslut en gång till... mellan 2 och 4 fick jag ge mig och läsa lite bok, sen sov jag ett tag igen.
PICC'en har trasslat lite. På vägen hit upptäckte jag att den börjat blöda, fick kontakta min brors sambo som jobbar inom vården och har kontakter. Fick komma dit i morse och få den om lagd och spolad. Har ont i armen, har varit lite stelt och konstigt sen i söndags. Hoppas den slutar att strula.... vill bara att det ska funka nu! Endast två månader kvar vänner, endast två, och fort får det gärna gå. Sen är det här historia! Jag kollar in alla hallåor på TV nu med kort hår, det kommer ju en tid med kort hår. Finns mycket snygga korta frisyrer! Mitt hår växer faktiskt lite, jag vet inte riktigt vilken taktik det har, det är lite märkligt, men iaf, det ramlar inte av det som sitter där, det växer.

I torsdags hade jag för första gången "giftsällskap" på behandlingsrummet (gud vad jag mår illa när jag tänker på det där stället nu alltså, jag kämpar verkligen när jag skriver det här) En dam som fick sin sista taxotere. Hon hade is vantar och sockar.... burr. Jag vet inte om jag får det, men det verkade inte skönt. Hon pratade inte så mkt med mig men när jag gick på damernas frågade hon min mamma hur gammal jag var och vilken typ av cancer. Jag har fortfarande inte träffat på någon "yngre" där. Tycker jag borde göra det...vi som är SÅ MÅNGA ..... Hur som helst fick jag lite bra tips om smärtlindring för taxoteren. Det som oroade mig var att hon sa något om att få 16x16 betapred per dag.... hm... sounds like a nightmare to me. Jag får 16st kortisontabletter de första 5 dagarna nu, 32 känns som om jag helst slipper...men vem vet, jag kanske får ett helt annat behandlingsschema och slipper kalla vantar och sockar, vet vet? Man kan ju hoppas. Jag får väl snart veta, har läkartid den 15 mars inför nästa nockout, då är väl tanken att jag ska få veta vad som händer i nästa och SISTA ETAPP!! Gud, får nästan ett litet överslag av väntan inför framtiden, jag vill att den ska komma NU!

Holly och hennes moster Kajsa har roligt tillsammans här uppe, fint vinterväder och massa lek, i morgon väntar skoj med kusinerna, morfar och "låtsas mormor" som Holly kallar henne :) Jag sover och äter och kollar på, ungefär det jag har att erbjuda för tillfället. Nu får det faktiskt gärna vända snart. Det blir så långtråkigt och jobbigt med det här tramset. Gick till affären idag, benen bar mig knappt framåt, det tog sådan tid och jag blev helt slut, det var ingen lång bit, långt ifrån sex kilometer som här om dagen. Den ena dagen är inte den andra lik i den här världen.

Mitt Internet la bara av, mitt inlägg försvann, jag blev så trött för det tar sådan tid att skriva när jag är så här. Jag lackade och slog näven stenhårt i datorn, tror min stackars laptop blev lite sne... förlåt. Men jag orkar inte.

Förresten så låg jag i natt och tänkte att jag misslyckats med min insamling, men så går jag in idag och ser att den ligger på 5050 kronor! Då har det ju lyckats! Jag vet iof inte när de sista kronorna ramlade in, men igår var det deadline, och hände det idag så anser jag ändå att jag lyckats! TACK ALLA SOM STÄLLT UPP OCH SKÄNKT PENGAR TILL CANCERFONDEN! Stort stort tack, det är enorma summor det kostar i jakten att försöka förstå hur cancer ska kunna upptäckas, behandlas, undvikas och för hoppningsvis snart stoppas.
Ni är värda en stående ovation, alla som varit med och hjälpt till med dessa 5050 kronor. Tyvärr är det en liten peng i sammanhanget, men många bäckar små ni vet! :D Åter, TACK.

4 kommentarer:

  1. Ha, då var vi vakna samtidigt och läste :) Jag kunde heller inte sova utan öppnade boken mellan 3.40 och 4.15.

    Hoppas du får en fin vistelse i Edsbyn och att du kan klara av att njuta lite.

    Varm kram

    SvaraRadera
  2. Go´a duktiga du! Förstår din frustation....eller åtminstone tror mig förstå!?
    Men som du sa själv Ida....bara två månader kvar.
    Kramisar.

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas du får det underbart däruppe i norra delen av Sverige.
    PepparKram till dig i massor

    SvaraRadera
  4. Tänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
    Klicka här för att anmäla dig:
    http://domkallarmighannes.blogspot.com/2011/03/dagens-blogg.html

    SvaraRadera