så är det. Jag mår sämre för varje gång som går, men bättre för varje dag. Det positiva överväger fortfarande det negativa. Att må bra tio sekunder på ett dygn gör mig lycklig, det kan låta lite, men nästa gång mår jag bra en minut och blir dubbelt så glad.
Det har varit en hel massa sova, faktiskt bara. Idag är det tydligen söndag, minns ingenting av de dagar som varit sen i torsdags. Men nu har jag varit vaken i snart fem timmar. Jag har plastat in min arm och duschat, kanske den skönaste duschen i mitt liv. Jag vaknar sakta men säkert till liv.....
En sak till som gör mig glad en dag som denna är att upptäcka att det är den 28 februari i morgon, och det betyder exakt ENDAST två månader kvar till den 28 April och sista anhalten i det här helvetet! Tack för det televerket. Åter igen ber jag om ursäkt för sms, telefonsamtal och mail som jag inte besvarat, det har bara inte gått. Ge mig tid, jag kommer igen!
 |
| 3:dje och sista FEC behandlingen. TACK GODE GUD. Jag blir inte snyggare med tiden.... |
 |
| Äpplet faller inte långt ifrån trädet. Den här bilden tog jag på min mor efter behandling, och jag vill kräkas när jag ser den. Inte för att den är ful, utan för att det betingade illamåendet är så sjukt starkt. Fy vad jag hatar avdelning P53. |
 |
| PICC line på arm |
 |
| och inplastad för att fixa en enkel dusch. |
Shit jag som badar varenda dag.piggelinpiller.
SvaraRaderakram
Skickar ett gäng
KRAM Ida! JÄTTEKRAM! Hann inte prata nåt med dig när du va på jobbet i veckan. Hoppas vi ses snart igen. KRAAAAAM Carina
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaHoppas du mår lite bättre idag. Jag tyckte helt klart att det var lättare med taxoteren - även om det gjorde förbannat ont i kroppen så var det enklare att hantera än det ständiga illamåendet. Jag fick inte lika dåliga värden heller så jag kunde gå ut och göra lite saker igen...
Du är halvvägs!!
Kram Elisabeth