17 November 2010

Torsdagen den 4 november gick jag till vårdcentralen för att kolla min hals som såg ut att bära på en misstänkt halsfluss, dock helt utan smärta. När jag stod där och väntade på att få en tid så tänkte jag att kanske det är lika bra att kolla den där knölen i brösten, det skadar ju inte. Fick veta att då måste jag få två tider, en till läkare och en till infektionsmottagningen. Kändes aningens komplicerat, men av någon anledning hoppade jag över halsen och nöjde mig med ett läkarbesök senare på dagen.
Läkaren kände knölen direkt, sa " jag känner knölen, den känns inte som en cancerknöl men jag skickar ändå en remiss".
Jag tänkte nog mest att, nej, det fattar väl jag också, att det inte är cancer. Jag är 34.
Jag fick tid hos Bröstcentrum City fredag den 15 november. Gick dit, visste att jag skulle göra en mammografi och kanske ultraljud om de kunde se nått på bilderna från mammografin. Det kunde dom, fick sitta ned och vänta på ultraljud. Kände mig helt lugn... helt lugn.
Gjorde UL, läkaren sa efter en stund att hon ser knölen och "den har förändringar". Förändringar? Jaha... vad f** betyder det? Jag tänkte inte så mycket mer på det, sen sa hon "ska hämta en sköterska så vi kan ta cellprover på den och lymfkörtlarna i armhålan". Jag hann inte tänka så mkt, dom stack in dom där sprutorna och höll på misshandla mitt vänstra bröst ett tag tills de tagit alla prover. När jag var klar förklarade hon att jag skulle få en ny tid nästa vecka och skulle då få svar på proverna och träffa en bröstkirurg.
När jag satte mig och väntade på att få den nya tiden blev jag för första gången rädd, jag tror att jag tänkte att jag ville gråta lite, men jag höll mig. Fick en ny tid redan på onsdag den 17 november.
Jag fattade inte varför jag skulle träffa en bröstkirurg? Alla mina vänner, nära och kära var överens om att det måste ju vara för att de har det som rutin, eller att de trots att det är en godartad knöl säkert måste tas bort.
Helgen var lång, och jag kunde inte låta bli att snurra runt lite på olika cancersidor, men letade mest efter artiklar eller bloggar för de som har ofarliga tumörer som måste tas bort. Hamnade på en och annan cancerblogg där unga människor skrivit om sin bröstcancer. Jag blev såklart rörd och tänkte "stackars dom"........

17 November kom, jag hade tid kl 08:50. Hade min kompis Rebecca med mig, bara ifall att... fast jag tänkte att hon får sitta utanför, och skulle det mot all förmodan vara nått så kunde jag ju be henne komma in. När det blev min tur kom både en kirurg och en sköterska och hämtade mig, de bad mig också att ta med mig min kompis... då kände jag för en sekund att det inte kändes helt rätt.
Vi satte oss ned, hon kollade på mig som i  min värld kändes som en evighet och sa "Ida, du har en tumör i ditt vänstra bröst, och det är cancer".

För en sekund blev jag så så trött, jag ville bara somna. Sen tittade jag på alla tre och tyckte att det kändes som dom bara stirrade på mig, blev lite irriterad och sa "Jaha, vad gör vi nu då".

En stund senare satt jag där med en tid för planerad operation, tid för magnetröntgen, tid för att få veta vilken typ av cancer jag har samt behandligsplan och ett nytt prov taget ur tumören. Man kan inte säga annat än att det går undan och det är en tröst i dessa tider.
Nedan ser ni en grovnål för biopsi. Mysigt värre.