lördag 20 november 2010

Gråta

Jag har inte gråtit ännu, inte ordentligt... har tvingat fram några tårar. Jag vet att Maxwells "This Woman's Work" får mig att snyfta lite. Men det är ju inte för att jag e sjuk, utan för att den är så fin... ett brev från en annan tjej i samma ålder som mig, också drabbad av bröstcancer fick mig för en sekund att förstå att det faktiskt handlar om mig. Men jag känner ändå att det inte gör det, det känns som att VI har fått cancer, alla mina nära och kära har fått det, det är bara det att jag råkar vara den som bär runt på det.

Jag kommer säkert att komma dit, till gråten. Men jag är inte ledsen nu, jag är inte nere, jag är glad att jag kollade upp det och att jag från den ena dagen till den andra redan finns i planeringen för att ta bort tumören och det som inte ska finnas där. Jag är glad att jag gick och kollade knölen. Till alla tjejer (och killar faktiskt hur konstigt det än låter) kolla era bröst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar