Nervös? Vet inte...

Är jag nervös för beskedet i morgon? Vet inte...  Hur mår jag? Vet inte.... Hur borde jag må?

I morgon kl 15 är det dax för alla att hålla tummarna igen. Det som skulle göra mig mest glad i hela världen är om jag slipper cytostatika. Det är det vi håller tummarna för! Jag är rädd för dom där cellgifterna, jag vill inte ta/få dom. Annars ska det nog gå finfint.... I can feel it (som att jag kände på mig att jag inte hade cancer men hade tydligen det ändå när allt kom omkring... men det är ändå tron som gör det lättare, inte tron på gud eller nått annat som jag anser är "tjafs" utan tron på NÅGONTING, något som gör att man känner sig stark) Jag fick ett mail igår kväll av den man som fungerat som min far från 5 års ålder till vuxen, det var nog det ärligaste och mest rörande jag fått. När jag får sådana så förstår jag lite vad det är som har hänt mig, jag förstår hur det får andra att må. Men jag ska fixa det här, vad som än händer i morgon.
Pussar i massor till alla mina vänner och min familj, ni är så många att jag inte kan skriva ner det här, men ni vet vilka ni är! Kollegor, och vännerna i "periferin" som någon uttryckte det, ni är alla viktiga! Tummen upp för op, inte upp, men än då OK för strålning, tummen FETNED för cellisar. Nu kör vi! :)
(ja.. jag har trots allt en fåfäng sida, och ska jag behöva förlora en del av bröstet, så kan jag väl för fasen få behålla håret....)

Hade gärna bytt morgondagen mot en kväll med utsikten från det här fönstret. Palma, I´ll be back!
WHEN THE HURT IS GONE I HAVE TO GET MY SELF TOGETHER!
Robyn – Get Myself Together