Idag har jag haft en sådan bra dag. Jag fick äntligen träffa två av mina systrar efter att jag fick C-beskedet. Det jag tror att många inte tänker på är hur hårt nära anhöriga drabbas av hela grejen. Jag vet det, jag har varit där själv. Min man fick cancer, 31 år gammal. Han hade inte lika goda utsikter som jag har, och det var en period som inte går att beskriva. Jag minns ingenting av år 2008. Tyvärr fick också min kära morfar cancer samma år, de fick sina besked samma vecka i Januari, och morfar gick bort i Juli. Jag har sett på nära håll vad cancer kan göra. Jag har också sett att man kan överleva och må bra, det är härligt!
En sak som slagit mig sista dagarna är att det viktigaste som finns just nu är vänner och familj. Inte bara att de kan ställa upp och hjälpa till, utan bara att de finns där och jag vet att dom tänker på mig och mina gör mig stark! Det här känns som en småsak med alla dessa fina människor!
I går var jag på AW med massa coola brudar på Vimmel, här är Annika och Angelica
Och här är mina kära systrar Hannah och Maja. En himla härlig fika idag!
Jag tog en LITEN macka....
Den här tjejen saknar jag. Hon är i Palma, och det är ju tur på ett sätt, för då har jag bra anledning att åka dit (har haft den fantastiska anledningen 3 gånger i år, och jag hoppas på ännu fler eller längre nästa år! )
Cecilia, jag saknar dig!
Kolla vad glad man kan vara... sitter här och vet inte att jag har cancer. Saknar redan den tiden ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar