Äntligen måndag

och jag tycker mig känna en skillnad denna morgon. Förutom att jag vaknat 100 gånger i natt och sovit skitdåligt så tycker jag att jag känner mig piggare. Jag har räknat dagarna på kalendern, det gjorde jag i natt vid 4 när jag var hungrig och inte kunde sova. Jag kan inte fatta att det är måndag? Har det gått fem dagar sen jag fick behandling? Var i hela friden har dessa dagar tagit vägen? De är helt borta, känns som ett skämt? Jag vet inte ens vad jag gjort dessa dagar. Sovit mest tror jag... och kollat på TV. Dock har matorgien hållt sig helt borta denna gång. Istället har jag bundit vatten och svullnat på ett minst sagt ofördelaktigt sätt, men vem f** bryr sig längre, jag orkar i alla fall inte, jag skiter i allt nu, jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut, det är hur jag mår som jag bryr mig om nu. Nu råkar jag veta att just det kommer att ändras när jag mår bättre också, men det är i alla fall tur att man kan skita i det när det är som värst.

Denna gång har jag varit mycket känsligare mot mat och lukter (dofter ska det väl vara, men i min värld är det äckliga lukter just nu) och det är allt från kaffe, tvålar, ducshcremer , en del lagad mat, andra människors dofter, som ställer sig för nära mig i kassakön. Det är jätte jobbigt, jag var och handlade i går, kännes lite som på liv & död. Jag trodde inte jag skulle orka hem, och då fick jag ändå skjuts dit. Tack för det K! Det är dock ändå skönt att få känna luften i ansiktet efter ett par dagar i sängen.

Förra omgången var jag som galen i chips och smågodis, och när jag gick förbi smågodiset på affären i går vände det sig i min mage, fy va det luktade illa... urk.
Mamma hade med sig massa gott till sjukhuset i torsdags, kakor och choklad, dessa ligger i mitt kök nu, för vi åt inte av det, men jag kan inte ens se förpackningarna. Det vänder sig direkt när jag ser dom. Måste vara sk betingat illamående. Idag tog jag de sista 16 betapred tabletterna (cortisonet) så jag bör väl heller inte hamna i matträsket denna gång. Det är skönt hur som helst.
Ett noll till Ida denna omgång, ska jag få börja leva lite nu igen då? Det vore något faktiskt, trött på att vara död.

Idag kommer Hannah och Jack hit, det ska bli skönt att det händer något!

Jag och Holly med systerson/kusin Jack.

Jag och Hannah för en hel del massa år sen, det är lätt att se att våra barn verkligen är våra :)