WiFi på Radiumhemmet?

Min stora kärlek. Jag undrar hur jag hade fixat det här utan henne. 

Det måste ju vara den bästa förströelsen ett par timmar? Att surfa lite? Lyssna på musik och bara.... jag vet inte, shoppa eller... nått? Måste genast kolla upp om det finns WiFi, ta med mig viktigaste prylen och bara NJUTA ett par timmar...bah...

Viktigt! För er som hamnar här och funderar på hur det ska bli, för vi är ett alldeles för stort gäng som hamnar i den här skiten. Alla sa till mig "LÄS INTE MASSA BLOGGAR!!" och jag förstår vad dom menar, men jag menar att det kan hjälpa att faktiskt göra  det, dock vill jag påpeka att det jag skriver om är min upplevelse är långtifrån hur det är eller kan bli. Det här med behandling och känslor är så otroligt individuellt! Det går faktiskt inte att veta hur man ska må eller reagera på det här. Så, allt jag skriver om är min resa, där jag skriver "man känner", "man mår" så låter det som om jag skulle veta hur alla andra mår, så är det inte, utan jag är bara är slarvig i min skrift, det ska stå "jag känner, och jag mår". Jag tycker om att läsa de bloggar där jag känner igen mig, av någon anledning är det skönt att veta att man (jag) inte är ensam i det här, och veta att det man (jag) känner och tänker är normalt. Det gör att man kan ta det lite lugnt och ta det som det kommer.
Jag har hört allt från " vadå? ska du jobba? det kommer du inte att fixa! till, jag jobbar heltid, det fixar du oxå!(OK, det är bara en person som jag träffat på som jobbar heltid, och inte så många som jobbar alls, men som sagt, individuellt) ... det är individuellt helt enkelt, hur man mår.
Det har varit jobbigt att inte veta hur det ska bli, nu känns det lite bättre, jag har lite koll på min situation. Och det som varit värst för många andra är inget jag känt av. Det som varit värst för mig är det inget jag hittat nått om hos andra. Jag mår mest dåligt över hungern som var sjukt jobbigt, i kombination med att magen helt plötsligt la av. Vidrigt, och jag hoppas det går bättre denna gång!

Gud vad jag längtar till kl ett! Då äntligen ska jag få ta en dos till! Åh...underbara torsdag!

I går njöt jag bara av tillvaron! Jag började dagen med att lämna min lilla tjej på skolan, hade sällskap av syster Moa, träffade vår kusin Andrea (som snart åker tillbaka till Australien och pluggar vidare till veterinär.... jag är stum av beundran, jag skulle aldrig klara av varken studierna eller att kastrera katter eller allt annat superäckligt man får göra som veterinär) Mysigt att få träffa henne lite, sen åkte jag till Sickla och träffade min kära vän Freja (aldrig varit i Sickla, mycket trevligt centrum!) med sin lilla Felix. Skönt att bara få äta lunch i gott sällskap och snacka om allt mellan himmel och jord med någon som känner en utan och innan. Hennes mor drabbades av C skiten precis samtidigt  som mig, och har samma typ av C, och det finns i deras släkt. Jag blev särskilt glad att hon kollat upp sig och INTE har några spår av förändringar. Fan vad jag inte vill att någon ska behöva göra den här resan.
Sen åkte jag och tog mitt sista blodprov för denna omgång, nu väntar som sagt ny behandling och 5 nya blodprov innan nästa omgång.
Sen blev jag och H bjudna på middag hos Britta m familj + härliga gäster. Anna & Britta, ni e för sköna :) Och Britta, det var en för j***a god Chili!!

Skön dag, och jag har sovit så himla bra. Så nu är jag redo att må SKIT ett par dagar. Sova dåligt, och äta som en flodhäst. (Det blir jag aldrig redo för, men jag intalar mig det iaf)

Känner jag mig som första omgången så kanske jag håller mig låg med skrivandet ett par dagar, helt enkelt för att jag inte orkar. Jag var för trött sist. Men jag kommer igen! Var så säker!

Nästa vecka är det förresten dax att ta nya bilder för H hos Stockholmsgruppen, dom tycker det behövs nya, och ja, det har hänt en del :) http://www.stockholmsgruppen.se/ om ni går in och söker på "kids" och quick finder "Holly W" så hittar ni henne och kanske känner ni igen reklamen för JM.


PEACE ;D

Min lilla tjej, hennes eget påhitt att bli sminkad, inte mitt, sen kanske  mitt intresse för smink har smittat av sig något, men det är viktigt att poängtera att jag inte har kommit på iden. Men hon är min dotter, helt klart inte brevbärarens :)