 |
| Åh, den här mössan e ju super när man inte har nått hår, jag som tänkte kasta den... man ska aldrig kasta...tänk om man får cancer och blir skallig, bäst att spara... ja, så går det nog till när man rensar...not. Men den här har iaf stannat kvar, det finns en mening med allt ;) |
 |
| Dom här bilderna bjussar jag på, jag e så satans ful så det är värt det. Alltid kan det roa någon, tex min syster som tog bilderna.... |
Nu har jag drömt om att springa flera gånger sen jag fick veta att jag hade cancer, om att bli så där jävla skönt trött och svettig. Jag gick ner i källaren och tog upp mina löparkläder som campat där nere sen i september när jag flyttade en sväng. Har en enorm löpar garderob att botanisera i. Hittade vinter-löpar-tightsen , broddarna, tänkte "jag är en idiot" och drog iväg. OK, inte mera än 4 kilometer, men jag sprang som om jag hade cellgiftsbehandling #3 och PICC line insättning i baken! Jäklar vilken motivation, kan rekommenderas! Jag hade orkat mera, men jag blev så kall om baken, -7 och tightsen har inget vindskydd bak :)
Jag vet inte vad jag vill bevisa, eller för vem, andra eller mig själv, eller båda delarna skit samma, fy fan vad jag är lycklig just i denna stund. Idag mår jag så in i helvete bra att det är löjligt. Lika bra att göra det man vill när man kan, vem vet....
Nu måste jag nog göra mig klar för sängen, vem vet om jag kan kliva upp i morgon, men det var det i så fall värt!
WOOOOHOOOO
KRAM!!!!!
SvaraRaderaKRAAAAAAM!!!!!!!
SvaraRaderaHade glömt bort hur speedad jag blir av kvällslöpning... funkar fortfarande. HUR ska jag kunna somna nu....
Hej Ida!
SvaraRaderaUrsäkta men ... texten är väldigt svårläst.
Kram
Lizen
Hej Lizen! Då löser jag det :) Är det bättre nu?
SvaraRaderaKram
Hej Ida!
SvaraRadera...jag vill bara säga att du INTE är "satans ful"! Din humor, ditt stora mod och din livsglädje lyser igenom - det är vackert! :)
Kram Linda
:) Tack Linda. Jag känner mig bara ordentligt risig. Jag vill ha tillbaka mitt hår. Jag är sjukt trött på att se den här kala skallen. Det är förskräcklig. Jag fixar det, inga tårar över det, men det känns så himla tråkigt.... :(
SvaraRaderaKRAM
Hej igen...
SvaraRaderaJag kan inte säga att jag förstår dig, för jag har inte varit i din situation, men känslan av längtan och saknad förstår jag.
Ibland vill jag tro att saker händer av en anledning, för att det faktiskt stärker oss - men ibland begriper man inte alls vad det ska vara bra för! Det är då det blir så tungt.
Du kommer snart att få ditt långa, fina hår tillbaka. Och tänk vad många du kan stötta med den erfarenheten i bagaget.
Om det nu finns någonting jag kan säga som inte låter platt och menlöst. Jag tror på dig. :)
Mittinatten-kram, Linda
Hej Igen Linda. Ja, jag har skrivit om det där med att allt händer av en anledning, ett av mina första inlägg i bloggen. Jag trodde också att det var så, men jag är inte lika säker längre. Jag är en stark kvinna, jag har svårt att se varför jag ska behöva bli starkare ;) Men kanske är det så att jag drabbats för att jag kommer klara av det fint. Men varför drabbas då de som inte pallar det här. Jag vet inte... jag börjar tro mer på slumpen. jag hade en jävla otur helt enkelt, men om man ändå ska göra den här skitresan så kan man ju lika gärna gå igenom den och komma ut starkare, det skadar ju inte.
SvaraRaderaTack, det är stärkande med pepp. Jag tror på mig också, i alla fall idag, vi får se vad jag säger på fredag.
KRAM!
Här är NÅT jag känner igen mig i.
SvaraRaderaJag drömde länge länge om att kunna springa.
Nu drömmer jag inte längre.
Jag kan inte och kommer aldrig kunna.
Men det tog tid.
Kram
inkan8: Du har säkert hittat något annat som ger dig den sköna avslappningen, kanske simning? Drömmar är icke att förakta, min är mest jobbiga nu förtiden, men jag gillar dom där jag springer. I går natt drömde jag bara att jag sökte upp olika vågar och jag vägde jätte mycket på alla. Jobbig dröm.
SvaraRaderaYou rock girl, med eller utan hår ;-)
SvaraRaderaStor kram från svinkalla Roslagen