tisdag 22 februari 2011

Sne

Usch, är på ett förfärligt trist humör. Var på bra humör när jag åkte till KS i morse, men när jag fick gå därifrån med vetskapen om att jag är aningens mer än 4kg tyngre än när jag vägde in mig den 13 januari så blev jag på ett jävla skit humör, inte vill de heller gå med på att sänka dosen kortison. Behöver jag påpeka att jag BARA gjort 2 av 6 behandlingar? Att det snabbt uträknat är 4 kg på 5 veckor? Dessutom är det nästan konstigt att jag är så pigg, så det där jävla skiten tar väl inte ens på mig. Sen undrar jag hur det kommer sig att dom här äggstockarna som skulle "slås ut" redan efter första behandlingen verkar funger helt jävla felfritt. Vad ska det vara bra för?
Idag är jag mkt mkt trött på cancer. Jätte trött på det faktiskt.

Tack för alla svar angående FEC vs. TAX. Jag konstaterar att det är pest eller kolera, vad man nu föredrar, illamående eller värk i kroppen. Jag röstar på ont i kroppen. Håller det förresten i sig hela tiden eller försvinner gradvis som illamåendet gör på FEC? Håller det i sig kan det kanske bli tufft att springa, och det mina vänner är något jag gärna skulle vilja fortsätta att göra. I kväll ska kroppen få sig en runda, och kanske tom i morgon, sen är det som sagt stenkört för ett tag.

Den här dagen är en skitdag :(

8 kommentarer:

  1. Ida, jag förstår känslan kring viktuppgången men den är lyckligtvis något som du sedan kan justera igen. Tänk själv, både vårsol och förbränning genom joggning ;)

    Och du, du får tycka att det är en jävla skitdag. Man får tycka så och säga det! Det är bara bra!

    Varm kram

    SvaraRadera
  2. Hej Ida!
    Du ligger i lä än så länge. (10 kg viktuppgång efter knappt 5 månaders behandling med cyto )= Usch)
    Sköterskorna säger att det är viktigt att man inte går ner i vikt... och så blir man ju så hungrig av kortisonet.

    Ibland har man skitdagar. Imorgon blir det kanske bättre???

    Vad duktig du är som orkar springa!

    Kram Anna (bränn...)

    SvaraRadera
  3. Ida!
    Jag äter medicin mot depression, jag skrev om det en annan gång. En biverkning med min medicin är viktuppgång. I det stora hela kan det kännas som en skitsak, och på ett sätt är det ju det. Mitt liv skulle bli skit utan mediciner. Smal men med ångest, depression och självmordstankar.
    Man kan inte säga att det är samma sak, men ändå. Lite.
    Fast man orkar inte vara klok hela tiden. Skitdagar är jobbiga.
    Hoppas det blir bättre i morgon.
    L

    SvaraRadera
  4. Tänk efter en skitdag kan det bara bli bättre.

    Grymt duktig du är som orkar springa. Jag flåsar som en gravid flodhäst bara av att gå upp för trapporna till lunchrummet på jobbet.

    Håller mina tummar att det är ett gott tecken på att du är så pigg.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag hade influensavärken ända tills efter sista taxen. Det kanske var något ondare dagarna efter behandling.
    Efter avslutad strålning gick jag ner rejält i vikt genom att rida, så med ditt springande kommer det inte bli problem.. =)

    Kram

    SvaraRadera
  6. JAg ville må så dålig som möjlig- var annars säker på - som du sa- att behandlingen inte " biter" på mig- eller att dom hade gett mig för låg dos av ett misstag....
    Jag gick upp 3 kilo efter varje behandling....Men första kuren m Taxotère stannade det upp lite.
    Jag hade smärtor av Taxotère - knivhugg " at random" i hela kroppen- men det avtog absolut efter några dagar !
    Detta kommer gå så bra så !!

    SvaraRadera
  7. Söta Ida, jag morrar åt din skitdag! Det enda bra med skitdagar är att man märker direkt när det kommer en bättre dag... :)
    Men, visst är det väl så att man _blir_ pigg av kortison? Så jag tror skiten tar på dig precis som det ska. Och du kommer att tappa det mesta av viktuppgången bara av att sluta med kortisonet sen... Jag hejar på dig!!

    SvaraRadera
  8. Don´t give up! Men jag tror det är bra att du frustar och gormat åt cancern och känslorna..
    Tror också att viktuppgången beror på cortisonet så det löser sig självt då du är frisk igen och får sluta med det.
    Kämpa på kramar från Annica.

    SvaraRadera