söndag 5 juni 2011

Löpning

Springa, jogga, löpa, you decide vad du kallar det du gör, vad känns det som om du gör? Jag använder gärna ordet springa även om tempot ibland skulle hamna i "jogga" katergorin, och numera förmodligen i "krypa". Jag har inte testat ännu, men det ska ske i kväll, när bruttan gått till pappa. Jag undrar bara VAD jag ska springa i eftersom jag inte kommer i några träningskläder. Nått skit måste det väl gå att rota fram, det är ju inte direkt maraton jag ska springa, jag ska ta mig runt ca 3 kilometer förhoppningsvis i lite mera springa än gå så att säga.. will see.

Har funderat på löpning sen jag vaknade. Det får bli nästa mission. När mådde jag som allra bäst, jo när jag tränade löpning ordentligt, när jag sprang minst 3 mil i veckan. Jag har aldrig mått så bra som då, sen kom cancern kan man säga. Jag sprang genom min ex mans cancer period, och genom min morfars, men de sista veckorna min morfar levde när jag var där så åkte jag på halsfluss, åt antibiotika, längtade efter att springa, sprang efter sista tabletten, dagen efter hade jag ont i halsen igen, hade fått tillbaka halsflussen, så jag åt antibiotika i 20 dagar på raken nästan, sen var jag frisk ett par veckor och åkte på halsfluss igen!
Jag var 32 år och fick för första gången halsfluss, det slutade med 4 omgångar det året, en död morfar, cancersjuk man och skilsmässa. Jag slutade springa. Det var kanske inte mitt bästa år i livet är väl det jag vill få fram av det.
Men det jag började med att skriva var att löpningen tog mig igenom mycket tills jag av olika anledningar inte kunde fortsätta. Och när jag väl tillfrisknade och havet hade lugnat ned sig så hade jag ingen lust längre. Det fanns inget driv. Ni som är bekanta med löpträning vet också hur jäkla jobbigt det är att komma igång igen när man lagt av. Efter det under åren har jag tagit upp det i perioder, men inte alls som tidigare, mera som bra motion, 6 km på lunchen, någon kväll lite då och då. Jag mår verkligen bra av att springa. Min hjärna funkar som bäst när jag springer, löser många problem på mina rundor :)

Summa summarum, jag måste börja springa igen. Jag gjorde det ju innan jag blev sjuk, och nu ska jag börja igen. Och det ska alltså ske idag. Hittade mitt tränings schema från min löptränare, tror det var så det hela började med tankarna om att ta upp löpningen igen, i större skala än de sista åren.
När jag började springa, för första gången, så var det för att min syrra lurat mig att springa tjejmilen med henne det året. Jag sa OK och tänkte att det kan väl inte vara så svårt. Jäklar va tufft det var att börja springa när man aldrig tagit ett kliv i hela sitt liv. Det här måste ha varit kanske 2007. Hon hjälpte mig och sprang med mig. Första rundan sprang jag typ en minut åt gången och kräktes nästan sen, det var helt vidrigt. Flåset jobbar man upp snabbt dock och jag orkade lite längre för varje gång. Sprang tjejmilen någon månad senare på 58 minuter och var jätte nöjd. Sen sprang jag hässelbyloppet på 49 minuter och blev ännu mera nöjd, och på den vägen var det.
När jag började med löptränare var det för att springa halvmaran, och sen maraton, men det blev lite mycket i mitt liv så jag står här utan de två i registret. Då har jag nått att se fram emot, eller hur??? YES!

Jag tror jag ska leta upp någon löparblogg och se om jag kan bli lite sporrad... fast jag kanske ska försöka se om jag klarar av någon kilometer först... Sist jag sprang var mellan FEC två och tre har jag för mig... står väl i bloggen någonstans, tror det var en halvmil. Det är ett par månader sen nu och icke att förglömma, tre taxotere och 8 kilo senare. Satan, taxotere är ingen lek för kroppen. Jag har fortfarande känningar av den. Nu fixar jag trappor och kan gå en bit utan att bli helt slut, men det har tagit tid, nu har det gått mer än en månad sen sista dosen och vaderna värker fortfarande på morgonen. Men det är ju ingenting, för ett par veckor sen gjorde hela kroppen ont dygnet runt, så det går snabbt åt rätt håll!

Nu ska jag beställa ett par nya löpardojjor. Det är ett konststycke i sig, jag har avverkat många par, men har ett par favoriter och jag har bestämt att fortsätta med dessa. Saucony Progrid Triumph 5. Om man nu kan köpa dom längre, de kanske inte finns i sortiment längre..... jag ger mig ut på jakt!

650015.jpg

Mitt träningsschema från maj 2008


Idas träningsprogram v 19-20


Må 5/5 Distans 10 km
Ti 6/5 core
On 7/5 Intervaller 4 st 4 min intervaller med 2 min vila mellan varje set, försök hitta ett tempo där du ligger 85-90 % av max.
To 8/5 Vila
Fr 9/5 core
Lördag 10/5 Långdistans 15 km (snacktempo)
Sö 11/5 Vila


Må 12/5 Vila
Ti 13/5 Distans 10 km
On 14/5 Core
To 15/5 Tempopass 15 min*2 försök ligga på 80-85 % av max. 7.5 mins vila mellan varje set.
Fr 16/5 Core
Lö 17/5 Långdistans 15 km
Söndag 18/5 Vila

Var noga med uppvärmning, nedtrappning samt stretch vid varje pass!

Maila mig efter sista passet hur varje 2 veckors schema har känts och hur du kört, om du följt det till pricka eller om du ändrat något, hoppat över något pass och varför isåfall.

LYCKA TILL!

MVH/Camilla



Då kör vi! Ha en superbra söndag!

11 kommentarer:

  1. Lycka till !
    Härligt att ha en plan att följa som du själv kontrollerar iställe för att följa andras planer hela tiden.

    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  2. Springer själv en hel del. Nu under strålning har det funkat som vanligt med träning ca 4-5 mil i veckan. Vet hur det känns efter ett långt uppehåll. Det gäller att varva gå och springa och inte gå ut för hårt. Men mycket sitter ju också i huvudet. Är man så sugen och motiverad som du verkar vara kommer det nog att gå fort att få upp kondisen. Sen förstår jag att efter din behandling måste det få ta sin tid. Men tänk allt är bättre än ingenting!
    Önskar dig lycka till på din första runda. Tänk vad skönt det är efteråt!!!!!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Karin, ja man har inte så mycket val än att följa andras planer just nu, men va skönt att ta över kontrollen?!! :)

    Anonym: Har du fått cellgifter också? I så fall är jag sjukt imponerad och får lite ångest ;) 4-5 mil låter som en utopi för mig nu.. men tre kilometer ska väl gå... haha. Ja, det som driver mig kan jag säga endast är den sanslöst sköna känslan efteråt... den liknar ingenting annat!

    Kram på Er!

    SvaraRadera
  4. det finns träningssajten FunBeat som är gratis och är till för dig som vill träna, jag har använt den i sen 2008. kan lägga till träningskompisar där och registrera de flesta träningsformerna.Rita in dina träningsrundor osv. tycker det är en bra sida. Lycka till med träningen och du måste ju bara bli "ÅRETS SOMMARBRUD" du ska ju stråla/s det mesta av sommarn. Kram till er.

    SvaraRadera
  5. Carin: Jag är medlem på FunBeat o har varit i många år. Gillar också den siten. Jag tycker det är bäst med kalendern iof.. och om man tränar samtidigt som andra kompisar så blir man lite sporrad :)

    SvaraRadera
  6. Jo, jag "löptränar". ordet Löptränar signalerar att jag ser det som träning. Vilket jag gör. Behöver det fysiskt. Och psykiskt. För det har en stor mental funktion. Hormoner som utsöndras och får mig att bli mer positiv och avslappnad i sinnet. Jag saknar löpningen och ska försöka mej på en runda idag igen.

    Lycka till med dina! KRam Helena (konstochcancer.blogspot.com)

    SvaraRadera
  7. Precis Helena, bäst för psyket o fysiken :) Detsamma, good luck!

    SvaraRadera
  8. Få inte ångest. Jag har inte fått cellgifter. Har dessutom stora barn så jag tar det när jag vill.
    Ett bra sätt att komma igång när man gjort uppehåll har för mig varit löpband där man styr och har kontroll. Har varit lättare för mig att öka succesivt.
    Ta det bara lugnt och se till att träningen inte blir för plågsam det ska ju i alla fall nästan hela tiden vara en njutning.
    Ska bli kul att höra hur det gått för dig. Heja!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Anonym: Phiu... ;) Nu känns det liiite bättre. Jag fixar inte löpband tyvärr, jag har tänkt massor me gånger på vintrarna när det faktiskt varit för kallt för att springa ute att jag ska köra på band, men jag ruttnar efter fem minuter, det går bara inte. Jag tvingar mig hellre ut i många minus och springer. Men man måste komma igång på något sätt. Jag kanske testar att springa en bit o sen gå lite.. så ska det fan gå bra ;)
    Jag återkopplar med resultatet ;)

    SvaraRadera
  10. Din blogg var länkad på en annan blogg och jag blev nyfiken när jag såg rubriken på ditt inlägg! Jag älskar också löpning, det är ngn slags hat kärlek, kan ju va så j-la jobbigt och samtidigt SÅ skönt! Att kondition e en färskvara känner jag så väl igen mig i!
    Jag följer lite bloggar och jag gillar särskilt Maratonbloggen på SVD som Petra Månström skriver, hon är så där sund och alldeles lagom! Hoppas passet idag gick bra och KOM IHÅG: första passet e värst, sen blir det bara lättare och lättare!!

    KRAM från en tjej i Jönköping

    SvaraRadera
  11. När jag var som mest "cellgiftig" i februari köpte jag ett löpband...ha...ha.. Gjorde några tappra försök när jag inte mådde så himla bra vilket nu har fått mig att inte tåla lukten av det ( en rätt påtaglig plastmatte lukt -typ )...Komiskt! Nu står det där i gästrummet och viskar till mig " Jag var dyr och du var korkad" varje gång jag tittar dit!! Men jag skiter i det och drar på mig skorna och går ut och springer...

    SvaraRadera