tisdag 21 juni 2011
Omfg...
Sitter på strålningen och har nig sett det värsta. Låt oss bara vara jävligt nöjda och glada att vi bara har tagit bort ett bröst och förhoppningsvis sen blir friska med endast lite biverkningar och kanske tabletter som efterdyningar. Ligger en kille i en sjukhussäng i korridoren, kanske 20-30 år och han ser faktiskt mer död än levande ut. Det ser inte ljust ut, men jag sitter här och hoppas att det ser värre ut än vad det är och att han får leva vidare och må bättre än vad han gör idag. Fy fan vad lyckligt lottad jag är, fy fan alltså. Fy fy fy fan va äckligt cancer kan vara. Fy fan vad jag hatar det här, särskilt mycket för alla dom som inte kommer få en enda bra dag till i livet vars största problem inte är att håret är borta, ett infekterat öga, trötthet eller 4 kilo +..... utan just det faktum att det fanimej är över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja fy tusan, bröstcancer är ju lite "cancer-light" egentligen med 80% tillfrisknande .. Så visst sjutton är vi lyckligt lottade...
SvaraRaderaJag har en vän som är 25 år, en tjej som spelat fotboll i den förening jag är ledare i. Hon tillhör nu den palliativa enheten på sjukhuset. Förhoppningsvis kan hon få vård i hemmet så hon kan tillbringa sin sista tid hemma. Det gör så ont att veta och inget kunna göra. Man går sönder.
SvaraRaderaLite som jag kände igår på sjukhuset.
SvaraRaderaJag kontra mannen med lungcancern.
Jag har INGET i jämförelse, och får dåliga vibbar som fan av folk som tycker JAG har det tufft och kämpigt. Det är snett. Ja vi är lyckligt lottade. Verkligen.
Idag gjorde jag nr 25 på strålningen och alltså den sista. Måste säga att jag aldrig har sett något sådant som du beskriver jätte-sjuka människor och barn som måste sövas. Låter väldigt tråkigt och man lider verkligen med dom som är i detta helvete. Varför måste så unga människor drabbas???
SvaraRaderaJa... blä. Alltså, det var läskigt... det är ju många som sitter där såklart som inte kommer att klara sig, och lika många eller fler som kommer att göra det. Men det här var så ... läskigt bara.
SvaraRaderaAllting är relativt, men man måste komma ihåg att man har haft tur och känna glädjen för det när det känns tufft.
blir så berörd av att läsa din blogg ... känslor upp och ner du beskriver så bra och har så mycke glädje sorg ironi och förståelse mm kram Ida från edsby Åsa
SvaraRaderaFöljer din blogg o håller med ovan, du skriver så att det lockar mig att sätta mig vid datorn fastän jag eg inte har tid. Det är så himla nyttigt o energigivande att faktiskt tänka på det man har som är bra när det är som tuffast. Det kunde varit värre.... Jag brukar göra sk "mind-maps" för att struktuera upp mitt o mina barns liv när det blir för mkt, då ser man tydligt var lägga fokus och det blir lättare tycker jag:). Önskar dig en skön sommar trots mkt väntan på strålningen och tack för att du ger så mkt av dig själv:)! Marie
SvaraRadera