torsdag 14 april 2011

Hår i fokus

Hår


Jag är inte så nöjd med det faktum att jag gav min dotter två marsvin i julklapp. Jag kände mig som världens bästa mamma ever... (ja hon vill ha en hund, men det kommer aldrig att hända, om jag inte på något märkligt sätt skulle hamna i ett hus på landet, men det är lika troligt som att jag skulle lyckas vrida tillbaka tiden och hoppa över cancer)
Jag gillar verkligen inte att ha marsvin, för min dotter är ju som de flesta har koll på inte ens 7, vilket gör dessa svin till 99% mitt ansvar. Och jag gillar det inte. Dom går inte att få tama, dom skriker när man ska ta upp dom och jag är lite rädd för dom.
Dom är jätte fina för att vara marsvin, de har låååångt fint hår (hade...), men det är väl det enda jag är imponerad av. Jag har försökt få min dotter att släppa taget och kommit överens med henne om att vi borde ge dem ett hem som vill ha dom lite mer. Men hon vidhåller att hon vill och att hon inte kommer att överleva om vi gör oss av med dem. För en sekund var hon beredd att mot ett petshop hus byta ut dem, men sen ångrade hon sig tyvärr. Hur som helst. Igår ringde jag in henne från pappa för att hjälpa till att byta i buren. Tänker att om hon förstår hur mycket jobb det är med dessa djur så kommer hon att släppa taget. Hon kom så glatt och bytte i buren (hulkandes, för hon tycker att det är äckligt) jag försökte lite lätt att föra ett säljsnack på ett odramatiskt sätt men jag får bita i det sura hela tiden, hon överlistar mig gång på gång.

hår...
Anyways.. när hon hade gått så tänkte jag, jaja... jag får väl engagera mig lite i dom här och se till att de blir tama och roliga så att jag heller inte vill göra mig av med dem. Läste och förbluffades. Jag har inte sett till att de fått i sig C vitamin?! Gud, jag fick så dåligt samvete, jag hade inte tidigare läst att de måste få vitkål och eller broccoli för att få i sig tillräckligt. Jag som trodde att morot, gurka, sallad, hö och någon blandning skulle räcka.
Fick jätte dåligt samvete, men nu vet jag och detta ordnas till omgående! Det intressanta var att det i skötselråden då står att de tycker om att bli klippta och av med allt hår till sommaren, håret växer 2,5 cm i månaden!! (Hoppas mitt gör det också... ) Så ska man inte ställa ut sina marsvin så kan man gott klippa dem så de får röra på sig ordentligt. (inte så troligt att jag drar iväg på en utställning....)
Så jag bestämde mig för att bonda med Gurkan och Moroten... jag klippte dom. De var livrädda hela tiden, och nu ser de inte riktigt kloka ut. De har massa virvlar och enormt mkt hår, som jag nu klippt av. De såg ut som toupeer tidigare, rätt söta faktiskt (har någon bild på bloggen) nu ser de ut som en hög uppsopat hår i boll... Det var INTE lätt att frisera svinen, det ska ni veta. Jag gjorde verkligen mitt bästa, men jag tror inte vi har bondat. Förhoppningsvis är det skönare för dom än vad det är snyggt. Jag är mkt orolig över vad min dotter kommer att tycka. Jag hoppas det hinner växa ut lite tills på söndag....

Har ni sett "världens bästa hotell"? Där är det en tjej som har dresserat sitt marsvin att ligga på rygg? Jag är grymt imponerad, men tänker inte försöka göra det med våra, jag lovar.

På cancer fronten så kan jag nu meddela att svampen är här, det är en härlig igenkännande känsla av totalt obehag och äckel och får mig att tänka på ålderdomshem.... jag är rädd för ålderdomshem.
Hår...
Jag kan också meddela att jag sovit bra inatt... no insomnia här inte. Och nu ser det ut som om solen och 14 plusgrader är på gång, kan man önska sig något mer?? Ja, det kan man! Jag kommer på mig själv med att gå runt och fundera på när håret kan tänkas komma tillbaka och jag är jätte jätte trött på att hela tiden behöva sätta nått på huvudet, jag börjar bli lite otålig... jag blir irriterad och arg på skiten, jag vill bli fri.
Jag drömmer också om att ta med mig kameran på min sista behandling och föreviga när jag ger cellgifterna fingret, för sista gången, sista sista sista gången!
Hår... (ja det är baksidan av Moroten och framsidan av Gurkan, innan dom gick till frissan)
Idag begravs Linda Carlgren, ett ljus är tänt för henne, och i bland kanske man ska fundera på hur viktigt hår egentligen är och bara vara väldigt tacksam för att man lever. Hoppas att alla tar dagen till fånga och njuter av att leva.

7 kommentarer:

  1. Härliga du! Du får mig på gott humör med dina berättelser! /VW

    SvaraRadera
  2. Det är roligt att läsa din blogg Ida. Jag tycker du är jäkligt vågad som ger dig på att frisera marsvinen :-) Skulle vara roligt att få se en "efterbild" :-)
    Jag har varit där du är, och väntat och längtat efter att håret ska komma tillbaks. Det är kanske olika men mitt växte snabbt när det väl började, och det gjorde den nästan direkt efter sista behandlingen. Jag känner som du, att man ibland behöver sätta sina "bekymmer" eller vad man vill kalla dom, i ett annat perspektiv, att komma ihåg att man behöver ta vara på det man har. Stor kram till dig

    SvaraRadera
  3. Håller med dig.... vill oxå ha hår nuuuuuu!!!
    vad söt du är, inte visste jag att man rakar marsvin (;
    Kram Anna (b...)

    SvaraRadera
  4. Kanske jag drabbades av "ska jag inte ha nått hår ska fan inte ni heller" och så klippte jag marsvinen... NÄ, så var det inte :)

    Carina, tanken har slagit mig, med en efterbild men... haha.. gud det blev inte fint... ju mer jag klippte desto värre blev det...

    Fram för mera hår!

    Kram !

    SvaraRadera
  5. Imponerad av att du lyckades frisera dem när de är rädda, i min värld sitter ingen som är rädd speciellt still! :)

    SvaraRadera
  6. Inte visste jag att man ska klippa marsvin!
    Ska berätta om när min yngsta dotter var 7 år. Hon fick en hamster i fördelsdagspresent. Första natten födde hon 8 barn! Det var tider det! Jag gillar inte dessa djur. Hade stora problem när buren skulle rengöras. Kunde inte ta i hamstern utan att få rysningar så uppfinningsrikedomen var stor vid de tillfällen jag tvingades göra detta på egen hand. Men..... alla sätt är bra utom de dåliga.
    Ha det bra!
    Hoppas du fortsätter skriva i din blogg.
    Lillemor

    SvaraRadera
  7. Mrs T: Det var inte lätt....

    Lillemor; Nä, man SKA nog inte göra det, men dessa är lite speciella, långhåringa lunkarya svin, och deras hår bara växer och växer, så det blir skönt för dom att bli av med lite då och då (tydligen.....)
    Fy, jag hoppas verkligen de ÄR två snubbar det här så att jag inte vaknar upp med 10 st en morgon! :)
    Kram!

    SvaraRadera