onsdag 6 april 2011

Nä, nu får det bli någon ordning

på den här bittra "uppsynen". Jag ruttnar på mig själv. NU ÄR DET POSITIVT TÄNKANDE SOM GÄLLER, det kanske bara funkar i fem minuter, men då är det så. Nu glömmer vi (jag ) det helvete jag lever i för tillfället, sätter ( ) runt skiten och tänker positiva tankar. Det är så mycket trevligare, för alla!

Hoppla, tror visst att kortisonet börjat verka!

WOHA!

4 kommentarer:

  1. positivt tänkande är bra, men man måste även få vara deppig, nere, arg och bitter. Man ska visst vara i alla känslor har jag hört och inte rymma från dem. Misstolka mig rätt. Fokus på positivt är bra men inte om man inte får pysa ut det andra någonstans...

    Men det man ska göra är att göra saker som man vet att man brukar tycka om och må bra av... ja alltså för dig just nu är du ju påverkad av behandlingarna så vissa saker får du pausa ett tag. Men på ett sätt är det nog tyvärr bara att uthärda och hitta saker som man mår bra av. Om det så är att lyssna på musik man gillar, läsa en bok man mår bra av, ta ett bad, skämma bort sig själv. Kilona kommer försvinna... fokusera inte på dem. Ja ja lättare sagt än gjort, men ta den behandling som minskar risken för återfall och... ja hata skiten men på med teflonet och skala av så många måsten du bara kan. Har du vänner som kan hjälpa dig med en del av måstena. Eftersom jag stått vid sidan av vet jag att jag och många med mig gärna gjorde det praktiska man kunde för att underlätta. Diskade, tvättade, städade...

    Ditt jobb... det är det största... att leva! Det är det svåraste, men du kommer klara det!! Snart bara en behandling kvar!!
    Kram och heja heja
    /S

    SvaraRadera
  2. Sköt om dig Ida. Klart att det känns tungt. Ha inte dåligt samvete, cancer är skit, det måste man få säga.
    L

    SvaraRadera
  3. Man kan verkligen bli skittrött på sig själv då man är på det viset så det är superbra att peppa sig själv att glömma bort sitt negativa jag för ett tag och även om man vet innerst inne att det kommer att komma tillbaka så får man göra tjolahoppsanskutt för de "positiva tänk" dagar som följer efter att man läxat upp sig själv....

    Snart är du i mål.....

    SvaraRadera
  4. S: Ja, det pyser ut för mkt skit i bland bara. Och när det blir längre och längre risiga perioder så är det svårt att göra sådant man mår bra av tycker jag. Jag älskar att läsa och lyssna på musik, men jag har inte ens lust med det större delen av tiden nu efter en behandling, så jag får liksom inga "uppåt" dagar. Det är en ond cirkel. Jag blir trött på eländet och måste försöka liksom "känna" det folk säger till mig som oftast just nu är "snart bara en behandling kvar", men jag KÄNNER det inte. Jag känner bara " två helvetes resor kvar". 6 dåliga och långa veckor kvar. Det är bättre än 4 månader kvar, men inte bra. Om du förstår hur jag menar...

    tack för pepp!! Kram

    L: Ja, jag är benägen att hålla med, cancer är verkligen skit, på en miljon sätt. Med gott samvete kan jag säga att jag hatar cancer, allt som har med cancer att göra hatar jag, jag hatar ordet, jag hatar de hundratals sjukdomar det eg är under samma namn. Åt helvete med cancer!
    Kram

    Helen; Ja så är det! Det blir bara lite kämpigare för varje gång. De första FEC behandlingarna gav mig ändå lite hopp och lyckliga dagar mellan åt, men de tar mer o mer tid innan de infinner sig, och på nått sätt måste det kännas liiite så om man ska kunna skutta till liksom. Denna gång kom den lilla känslan i går..idag får jag en ny omgång. MEN! Jag hade en riktigt bra kväll, och det gör så gott.
    Hoppas du har en del bra dagar med positiva tankar!!!! KRAM

    SvaraRadera