Vår på riktigt?

Jag och H blev bjudna på middag i går kväll, trevligt och avslappnat, sådana där bra vänner som man kan gå till i vilken utstyrsel som helst utan att skämmas, kom som du är, utan hår, med hår, ja ni fattar ;) Holly och deras son lekte ute på deras gård och klockan var 19:30, solen var fortfarande uppe, helt underbart! När vi gick hem blåste det lite kallt, men människor i  området grillande på sina baksidor och det var människor överallt, det är vår, och jag tror att den kommit för att stanna :)

Nu har söndag kommit, jag tog lite tabletter mot ev smärta när jag la mig bara för att förebygga en ev ond natt. Jag har lite värk idag, men det är inte så farligt, mest lite stel o konstig. Alltid när jag skriver sånt här så går det åt fel håll sen... om två timmar kommer jag att ha jätte ont säkert, men jag fortsätter väl med mitt mantra "so far so good". Det kommer ju, det vet jag. Men ju senare desto bättre tänker jag.
Jag har försökt att lista ut hur sommaren ska se ut med stängd skola, sjukskrivningar, pussel med mamma och pappa veckor... det är lite pussel som sagt. La det åt sidan ett tag. Svårt när man inte riktigt vet hur livet ser ut om en månad... eller två eller tre liksom, blir det strålning eller inte, hur mår jag, vad kan vi hitta på i sommar, hur långt kan vi åka, hur länge kan vi vara borta. Men det löser sig. Allt löser sig, hittills har det i alla fall gjort det :)

Smaken i munnen har försämrats ordentligt sen första omgången TAX, nu smakar i princip ingenting någonting längre. Gjorde en kräftstjärts sallad i går, den smakade OK, kanske får fortsätta med lite sallad och sådant som smakar något. Det är lite svårt att äta en macka som inte smakar något. Konstigt är det, man vet vad man tuggar på, man vet vad den ska smaka, men det smakar ingenting. Det är nästan lite äckligt. Jag frågade H flera gånger om hennes macka var god, hon svarade ja varje gång. Fast jag vet att smakar normalt för henne är det så konstigt liksom. Det är nästan lite som om känseln i munnen också försvunnit något. Well well. Den kommer väl tillbaka så småningom.

Holly har frågat mig ett par gånger, om håret kommer tillbaka hur kommer det sig att bröstet inte växer ut? Det kan man ju faktiskt fundera lite på. Den här lilla trippen mot döden och tillbaka är ju inte riktigt slut, jag kommer inte att nöja mig förens jag har två bröst. Men, det är en småsak i jämförelse med cellgifterna, det vet jag eftersom jag redan gjort ett par bröstkirurgiska ingrepp. Ingenting kommer någonsin att slå den här upplevelsen med cellgifterna, ingenting. Jag kommer att ha en massa ärr överallt på överkroppen, men dom kommer inte att störa mig, jag kommer aldrig att må dåligt över dom, dom är småsaker. Man får vara glad att man lever!