Evil eye

Tit-tut! Borde det inte vara Tit-ut? Som i "man tittar ut"? Äh... jag vet inte. 

Helvetes jävla öga. Nu fick de bli nog med att "vänta" ut det som bökar i ögat. När jag vaknade i morse såg jag ingenting igen. Det är både ont, irriterande och jävligt fult. Det räcker liksom med att vara skallig och se sjuk ut fast man känner sig frisk (skapligt iaf) det här tänker jag inte stå ut med längre. Har fått en tid på vårdcentralen strax.

Träffar en manlig läkare. Jag sitter på britsen och väntar i ett rum där jag får sitta då de läst i min journal att jag är infektionskänslig. Jag förklarar att det är jag inte, har aldrig varit, men får sitta instängd där ändå. Läkaren kommer, han är en supernörd. Jag vet inte om jag ser väldigt liten och sårbar ut där jag sitter på den vingliga gnissliga britsen. Når inte riktigt ned med benen så de hänger o dinglar. Han säger "jaha, här sitter det en vagel och väntar! eller en flicka med en vagel kanske...HAHA".... "Ja, jag har nått fel i ögat och har haft det sen i Maj, nu MÅSTE detta lösas, jag vill inte se ut så här längre, det gör ont och jag ser inget på ögat".
"Jag läser här att du behandlas med cytostatika", "Ja, men det är längesen nu". "Jaha, har du reumatism?" "Nej, jag har haft cancer"... " Ah... har du peruk?" säger han och TAR PÅ MIN PERUK... han står sådär nära och gluttar i mitt öga och liksom stryker bort en hårtest från ansiktet och tar på mitt huvud. What the fuck. Sen säger han "det är en väldigt fin peruk". Jag bara ... jaha.. kan du fixa mitt öga? Sen sitter han ned med händerna på knäna och förklara för mig hur man applicerar ögongsalvan med antibiotika som jag ska få, han förklara som om jag har nedsatt förstånd och pratar så långsamt att jag får myror i hela kroppen. Men nu har jag den, salvan. Phu...  Ögat ett dygn efter är dock ännu värre, och jag undrar om det verkligen hjälper. Jag är så rädd att ögat ska förstöra att de nya fransarna kan komma ut. Då får jag PANIK

Jag har kommit in i ett shoppingstim. Nu jäklar. Jag flyttade tillbaka till denna lägenhet vid årsskiftet och har inte haft någon energi eller ork att fixa till, jag har verkligen haft fullt upp med cancer, jag har inte en enda tavla på väggarna tex. Konstigt hur man vänjer sig... det är folk som kommer hit som tänker på det. Hur som helst, jag tänkte att nu fasen måste jag göra något åt mitt sovrum. Det har sen jag flyttade hem i det vita rummet bara stått en stor säng helt själv. Men igår stor-shoppade jag, nu är det bara lite byråer och grejor på väggarna som ska in. Jag köpte gardiner, nya sängkläder, och lite annat smått och gott, nu orkar jag ligga där och tänka på att det inte ser ut som ett hem, och det måste lösas :) Jag ska lägga all min lilla energi på sovrummet idag. KUL! :) Ja, det känns faktiskt för första gången på ett halvår eller mer KUL. Fixade också i ordning mina två toaletter (och lärde mig att världens minsta plastburk med handtvål kan kosta 200 spänn...snacka om att inte ha koll, tyckte det lät lite mkt när jag betalade, men tydligen köpte jag någon lyxvariant av tvål....hm.... )
Det regnar och åskar här i Stockholm... vilket underbart midsommarväder! Hoppas nu alla där ute får en underbar midsommar med lite bättre väder. Men vad gör vädret? Det är ändå de man spenderar sin tid med som betyder något, och det är verkligen onödigt att låta vädret förstöra. Dessutom är det ju ett helt dygn kvar, allt kan hända ;)

Satt och snackade med min syster i går kväll... det var roligt, vi kom fram till många konstiga saker, bla att hon var bäbis när jag började gymnasiet, det är konstigt att hon inte ens kunde stå själv när jag dansade på disco i hotpants (burr...) magkort tröja och kängor till Dr Alban (burr) och att hon inte känner  igen "My Hero" med Foo Fighters...  nu sitter vi och snackar om livet, högt och lågt, och det känns inte ens att det skiljer 14 år mellan oss. Konstigt.

Beställde mat till mig och en kompis som kom över i går kväll, satt och väntade på den och läste lite på cancerfondens hemsida, så började jag tänka på hur människor reagerade när jag berättade att jag fått cancer. Tror att den vanligaste frågan var "kommer du att tappa håret". Jag blev ledsen... konstigt, jag är nästan aldrig ledsen, tänker nästan aldrig bakåt, men när det händer så kan det ibland kännas tufft. Jag ville inte tappa håret. Jag tappade håret. Det suger ju att tappa håret? Usch.
Det suger att ha så här kort hår också, och det kommer att suga bigtime när det ska växa ut... Det är jätte ljust, håret... det ser ljusare ut nu än när jag rakade av mig det tycker jag.
Strålning har gett mig den omtalade brännan, man ser nu tydliga linjer på huden var jag strålas. Det är som en solbränna. Lustigt.....

Men nu ser vi framåt, känner inte inåt och är alltid uppåt! (och försöker komma ihåg att jag ska till KS och strålas idag med, jag är inte helt ledig....)

GLAD MIDSOMMAR :)