Antiklimax

FUCK OFF

 Ja, vilken antiklimax dag... trots att de fuckade upp droppen och jag fick sitta dubbelt så länge och med isvantar i två timmar istället för en så kunde det inte slå ned på mitt humör det minsta.
Fick sitta i rum tre som har fem stolar. Måste säga att jag föredrar (FÖREDROG!) det rummet, att sitta i stol istället för nedbäddad i en säng är så mkt mindre dramatiskt och mycket skönare att sitta upp.
Nu har jag gråtit ett par gånger sen i går... det är så skönt och overkligt att det här helvetet som det faktiskt varit är över. Jag var så glad när jag gick att jag glömde att hämta ut min spruta, så in till KS och hämta upp den idag, men det är väl inte mkt att
gnälla på, ska ju dit varje dag i fem veckor snart så jag kan lika gärna börja öva :)

 Jag har bestämt att jag inte vågar chansa på att ta den själv så jag åker till jobbet och får hjälp av mina tjejer :)
Ska också åka och hämta ut 25 par lösögonfransar idag, de ingår i det statliga bidraget och nu har jag inte många fransar kvar, dom sista ryker nog om några dagar. Kan vara bra att ha helt enkelt. Mkt att göra idag alltså, lika bra att köra hårt medans cortisonet är högaktuellt, innan luften går ur och värken smäller till. Borde klara mig hela denna dag i alla fall.
Jag och syrran åkte direkt till NK, där skulle jag köpa en dyr väska, ett par fina solglasögon och gotta mig lite, fira, men nej... väskan kändes inte som jag tänkt mig och glasögonen var för många att väja på, åkte till systemet i stället, och köpte en liten bubbel flaska, klart man måste få fira liiiiite.
Antiklimax nr 2 denna dag. Den snyggaste kille jag sett på länge satt i kassan, och gissa vad som händer ??? (nä han bjöd inte ut mig) men jag fick VISA LEG?! Första gången på minst 10 år. Jag ville krama honom, han hjälpte helt klart till att göra min dag ännu bättre ;)

 Syster Hannah va med, trevligt sällskap, fick skratta en hel del :) Vi fixade lite kräftstjärtssallad till högtidligheten, det har också blivit vår parad rätt, när vi ses äter vi helt enkelt sallad med kräftstjärtar .... :) Så gott så gott. Jag har sen jag började med taxen varit väldigt sugen på sallad i allmänhet. Mår bäst av kall mat.
Nu har smaken i munnen blivit så där äcklig, ingenting, smakar lite sött av allt, äckligt. Men det är OK, för det är SISTA gången ! :D

Här åker PICC line UT! Känner ingenting! Nada! på två sekunder, borta... sanslöst underbart. Det här är ett STOOOOORT plus med picc och för Er som inte ska ha lång behandling måste jag faktiskt rekommendera detta. Det är mentalt stort att
bli av med den, en port sitter kvar länge efter avslutad behandling. 

BORTA :) Ett litet plåster, som jag tagit av idag, syns knappt. Jag e friiiiiii.

Ja, här sitter jag med mitt "månansikte" o tjurar av glädje. 

tack stolen, men vi ses aldrig mer

Fina fina Hannah!

 Som sagt firade vi lite lätt, god sparris, och himla fin på bild ;) Vi skulle sitta på balkongen, men där hade jag fått en geting invasion, otrevligt.
Men jag hann iaf öppna det mousserande innan vi fick springa in.

Jo, jag saknar mitt hår som bara fan.... Jag är galet trött på den här fula uppsynen. Men jag är också galet trött på perukerna, så de slänger jag av mig omg när jag kommer hem.

Jag vill igen ge ett extra stort tack till alla mina härliga vänner, till gamla, nya, nygamla, familj och släkt som stötta mig på ett fantastiskt sätt. Alla blogg vänner jag fått, och alla som har följt mig.
Jag känner mig så lyckligt lottad som haft er alla under denna resa. Även om den inte är slut så känns det lite så, för jag är inte rädd för strålningen, och den känns som en barnlek jämfört med cellgifterna. Det är ingen lek, det går inte ens att beskriva vilket vrak det här skiten gör dig till. Det bryter ner kroppen på så många vis, både rent fysiskt men också psykiskt och mentalt. Det är utan tvekan det värsta jag gått igenom i mitt liv, och ni alla har gjort den här vidriga resan så mycket lättare på alla sätt. Jag kan se framåt nu, men glädje. Det som händer nu är bara en transport sträcka, och jag ska se till att kroppen och knoppen får läka, och att det får ta den tid det tar. Nu kan jag se fram emot ett nytt schysst bröst och lite sånt, det kommer ta lång tid innan det är helt över, men det är små potatis, jag är FRI
Ni får fortsätta följa mig, jag har bestämt mig för att fortsätta skriva tills det sista kilot har ramlat av, hoppas att det ska peppa mig att göra det snabbt, för helt ärligt vill jag snart stänga dörren till den här tiden och gå vidare.
Till er alla bröstcancer systrar som just nu går igenom ett helvete som känns som om det aldrig ska ta slut, så önskar jag bara att ni kunde känna att det finns ett slut (för många av oss i alla fall) och det är helt galet skönt, hoppas era behandlingar rullar på så smärtfritt som möjligt, ni är snart snart där, det är snart snart över. STÅ UT!

SKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL !!