Inte skryta

Nä, allt jag skryter om går åt pipsvängen, att jag aldrig kan hålla käften. Jag skrev för ett tag sen (eller om jag bara pladdrade med vänner och alla som orkade lyssna....) att jag sover så bra! Jag sa bla till min kurator att är det någonting som faktiskt funkat ua så är det sömnen, och det är från start, jag har nog inte haft en enda sömnlös natt (jo, pga av cortison, men då har man ju en klar orsak) Det är så klart en fantastisk tillgång mitt i eländet att kunna sova ordentligt. Men nu..... suck . Har inte sovit OK på flera nätter nu. Jag hoppas det är "värken" och inget annat. Det stör säkert sömnen med den här muskelvärken fast än det inte gör jätte ont, i går tog jag inga smärtstillande. Jag tycker ändå inte att de hjälper, och så länge jag är vaken så hjälper det nästan bäst att röra sig lite.
Hade en period i livet när mitt ex var sjuk (han hade en åkomma som kallas cancer, mkt tråkig sjukdom som kan liknas vid nästäppa, en sån där som aldrig vill släppa taget, som rethosta....) då jag inte kunde sova, jag hade verkligen problem med sömnen, det är ju helt fruktansvärt, jag vill aldrig få sådana där problem igen. BLÄ. Inte för att jag tror att jag är på väg i insomnia nu bara för att jag sover taskigt, men det är lite ironiskt att det alltid ska dyka upp när man är som mest nöjd med något. Typ som att man skaffat sig bröst och sen en kort tid senare blir av med det ena, också jäkligt ironiskt. Man kan tom få skratta lite åt det tycker jag.

Nu borde jag nog inte skriva detta, för det kommer att bita mig i baken, men det är ju det den här bloggen är till för så jag chansar. Det är nu inte ens en vecka sen cellgiftsbehandling nummer 5 av taxotere. Jag upplever att jag inte hittills har mått så här bra så här tidigt efter någon behandling som jag gör nu. I går var jag igång hela dagen. Jag inser att bara för att jag är igång och orkar så är det inte nödvändigtvis rätt, jag hade elefantben i går kväll, helt svullen i kroppen, och det kanske är en fingervisning om att det är onödigt att pressa kroppen, men när jag mår bra är det svårt att sluta njuta av det. Var på jobbet en sväng igår, vi diskuterade frasen "hur mår du". Mkt underhållande faktiskt. Jag funderade på det när jag gick och la mig en kväll bara för att jag en längre tid bara blir extremt trött på mina egna svar, och frågan har av naturlig anledning haglat över mig det sista 4 månaderna, vilket betyder att jag behövt svara på den extremt många gånger. Nu skulle jag egentligen vilja köra en motfråga, typ " hur mår du?" "på vilken skala?". Men jag kommer på mig själv med att leka lite med svaret, ibland går jag på djupet med förklaringar, eller så säger jag bara "bra", eller så säger jag "dåligt", eller så säger jag "sådär", eller så säger jag "toppen" eller så säger jag...ja ni fattar. Dessa svar funkar på en och samma dag, varje dag.
På en helt normal svensson-skala (helt frisk och kry människa) av "hur mår du" så är mitt svar "åt helvete!" Men på en cancerdrabbads skala så är svaret just nu "riktigt bra". Allt är relativt ;)
(missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot att människor frågar hur jag mår, jag har bara klurat lite på vad svaret är....problemet är kanske att jag själv inte vet...sen är ju "hur mår du" ofta också en artighets fras ibland, men jag syftar nu på de som frågar för att de vill veta) I USA hade saken varit biff, där får man frågan men ingen vill höra svaret, perfekt :)

Idag ska jag vila, jag ska bara ta det lugnt och låta mina elefantstubbar ta det lite lugnt. Det kan vara ett bra val av dag då det ser ganska så grått ut ute?
...Annars så ska jag kanske slinga håret, färga ögonbrynen, vaxa benen och bikinilinjen, springa en sväng, spela lite squash. Dra på mig den lilla svarta och högklackat, sätta mig i en skön bar och dricka fina drinkar med mina fina tjejer och skratta och fnissa, dansa hela natten, bli lite snurrig i skallen av drinkarna, äta en härlig middag med massa härliga smaker, ett fint vin som smakar gudomligt, gå runt på stan och shoppa hela dagen, jobba jobba jobba, gå hem och slänga mig i soffan efter en lång dag och njuta av bra musik och ett litet glas rött, dejta, springa lite till... ja, tänk vad mycket härligt livet bjuder på, när allt är som vanligt. Jag längtar.
Min dotter sa till mig här om dagen "Mamma, nu vet jag vad vi kan göra på semestern, vi kan bo på hotell och äta frukost i sängen". Denna önskan är jag helt med på och kommer att göra mitt bästa för att lösa :) Jag tror nog att "semestern" kommer att bjuda på något mer, men det är en bra början!

Koncentration, flätning och TV tittande är en svår kombo.