lördag 9 april 2011

Lördag igen: Återkallar pigghet

Ja, efter mitt sista inlägg i morse har jag sovit nästan konstant. Det sa bara pang, blev lite trött och sen har det sovits ordentligt, nu är kl snart fem och jag känner mig kanske lite piggare, vet inte, men jag är i alla fall vaken. Har dock inte ont i kroppen ännu *peppar peppar* (det där med peppar verkar inte funka så bra) Har tagit mina sista 7 små kortison, får se om det hjälper, de jag tog i morse gjorde det inte.
Dottern sprang hem till Pappa när det blev lite tråkigt här hemma, tur att det funkar så bra. Sen kom hon hem och en kompis kom över och räddade dagen, jag latar mig och de leker :)

Hittade ett gammalt inlägg i min blogg som heter typ "OOOHHHH". Blev lite smått ledsen när jag läste det. Alla bra känslor jag haft om allt, från den dagen jag kände på mig att jag INTE hade cancer, till det här med ev strålning har ju gått käpprätt åt helvete. Hoppas att de dåliga nyheterna inte fortsätter att komma, efter det här. Det jag känner och det som händer är vitt skilda saker, men jag är i alla fall glad att jag är så envis att jag fortsätter att "känna på mig" bra saker. Kanske det som gör att man orkar lite till, och liiiite till och lite till....

Tack för svar om håret. Verkar vara ganska olika när det växer ut? Jag har ju tussigt fjun som vuxit lite sen sista FEC, men jag tror jag måste raka av det, det ser inte ut som riktigt hår liksom. Ögonfransar och ögonbryn fortsätter att falla av, sakta men säkert. Det är tunt och glest mest överallt. Det händer fortfarande att jag drömmer att jag har hår. Det två saker som kommer göra mig väldigt glad är att få bort PICC line (för jag känner mig fast i den, kan inte duscha som jag vill och inte bada, en hel vinter utan ett varmt bad...) och att få tillbaka hår så att man bara kan gå ut genom dörren utan att tänka på huvudbonad hela tiden. Sen är det väl kroppen, men den kommer jag att få jobba ordentligt med, det kommer ju inte bara att hända, men det kan jag leva med. Tror jag har kommit in fasen "framtidstankar". Innan har jag bara koncentrerat mig på att klara av detta och det är detta jag gör just nu i mitt liv, inget annat. Men nu finns det där härliga slutet rätt nära. Känslan av att få den sista behandlingen och veta att när biverkningarna lättar får jag inga fler behandlingar och när jag börjar må bra kommer jag att må bra, i vecka efter vecka. Jag undrar om någon förstår vad det betyder när man varit i den här bubblan. Jag tror jag måste gråta en skvätt över det underbara faktum att det finns runt knuten. Jag kanske kommer att vara trött en längre tid, kanske ha lite ont någonstans, eller annat skit, men det spelar mindre roll,  efter det här så kan jag ta det om jag får fortsätta må bra en längre tid! Det kanske finns en gud ändå.

Och om det finns en Gud så vill jag be denne att se till att det här skräpet aldrig mer återkommer till mig.
Jag vill leva lycklig och friskt i alla mina dar med den här härliga tjejen.

4 kommentarer:

  1. Hej Ida tjejen
    Villl bara säga att det ljusa håret som du ser är början till ditt nya hår! Mellan behandling 1 och 2 började mitt hår växa- och nu efter beh. 3 så har jag typ 1 cm hår...ha ha skitsnyggt! :- Kram på dig ...håll ut..snart är det över!!!!

    SvaraRadera
  2. Vill bara säga att du är en så otroligt stark och vacker människa. Jag hoppas verkligen att du blir helt fri från din cancer så du kan följa din dotter genom livet. All styrka till dig! / Nina

    SvaraRadera
  3. Ja må du leva!:) !!!!!!

    Länge.

    Friskt.

    Jag tror nog den där guden finns. Och bifaller din önskan ;) ;)

    SvaraRadera
  4. Hoppas du slipper den här jävla cancern mer. Fan varför måste dessa jävulska tumörer fästa i människor? Jag har i min enfald trott att cancer drabbar bara äldre men så råkade jag hitta Lindas blogg och denna, uch känner jämt på tuttarna nu ingen går säker. Ha en bra dag

    SvaraRadera