onsdag 27 april 2011

:-( never ending story

Ni kommer aldrig bli av med mig. Strålning med start om ca 6 veckor, det blir jag kedjad till Stockholm mitt i finaste sommaren. Lite av glädjen över det som skulle vara slutet i morgon är något gråaktig nu. Jag hade gått upp i vikt också... Hon var bekymrad över att det mest kvinnliga en kvinna har inte rubbats alls av cellgifterna och suckade lite över det och sa " tanken med din behandling är lite att slå ut funktionen i äggstockarna"... Men helt ärligt känner jag spontant att jag inte kan göra så mkt åt det, det är tydligen inte bara jag som inte vill ge upp...

Nä, den här dagen blev inte som jag tänkt mig

12 kommentarer:

  1. Usch ja vad tråkigt. När tar det slut liksom?

    Men du kommer igen Ida. Det gör du!

    KRAAAAM

    SvaraRadera
  2. =( Det var inga goda besked inför sommaren. Önskar iochförsig att du fortsätter blogga fast du blir frisk! Gillar din stil...kram till dig Ida.

    SvaraRadera
  3. Va ledsen jag blir för din skull! Hoppas att strålningen är det sista du behöver genomgå!

    Kram Pia

    SvaraRadera
  4. Så trist med strålningen, men du kommer att klara detta också Ida, jag tyckte strålningen var en baggis jämfört med cytostatikan men det är säkert väldigt individuellt. själva behandlingen tar max 15 min när det flyter på men det sämsta är att man blir "låst" och inte kan åka längre iväg. I Lund hade de drop in -system. Passa på att söka lite fonder redan nu, en del ställe betalar till rekreationsresor också, så att du och H kan sticka iväg när strålningen är klar. Styrkekramar till dej.

    SvaraRadera
  5. Åh...tråkigt Ida! Hur kom det sig att de inte kunde säga det direkt?? Jag har hört talas om bc-pat. som inte fått cellgifter utan direkt gått på strålning. Men jag tror inte jag hört talas om någon som fått cellgifter men sluppit strålning?? verkar vara så man gör idag?? Det är ju bättre att de säger direkt att du får räkna med allt- och sedan överraska med att man slipper! Min onkolog var tråkigt ärlig!! Ja- cellgifter. Ja- strålning. Ja - du tappar håret. ( Jag hade läst att det inte var säkert att man gjorde det- men den lilla strimman hopp tog han snabbt ur mig;) Men vet du- trist att stanna i Sthlm MEN själva strålningen kommer gå som en dans. Fortsätt nu att glädjas åt din sista cellgiftskur- det ska FIIRAAAS!!!!! Kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Jag är ännu en av alla dina läsare som har varit inne på din sida & läst sen en tid tillbaka, men aldrig kommenterat. Idag känner jag att det absolut är dax att skicka massor av stora, varma styrkekramar till dig! Käääämpa på så håller jag tummarna & tänker på dig! Kärlek

    SvaraRadera
  7. Åh Så trist för dig. :-) Förstår din besvikelse. Det är trist när inget blir som man tänkt eller planerat. Man tappar helt enkelt den där gnistan. Tur att strålningen är så mycket enklare än cellgifterna. Hoppas att du inte har allt för lång väg att åka för behandlingen. Njut i massor under dessa 6 veckor. Massor med styrkekramar och extra energi till dig. Du är en kämpe.
    KRAAAAAM!

    SvaraRadera
  8. DU är stark och du kommer att klara detta!! Vi är många som tänker på dig!!!!

    SvaraRadera
  9. För många, många år sedan brevväxlade jag med en tysk , som då var kille, är säkert gubbe nu. Till jul skrev han "in diesen dagen denke ich oft an dich". Nu är det jag som tänker på dig. Följer din blogg varje dag men kommenterar väl inte så ofta. Hoppades att du skulle slippa strålning och få komma ut på grönbete. Du är så full av liv så det kommer att gå bra det här också.
    Sänder dig många kramar.
    Själv fick jag min 3: TAX igår och är laddad med cortison tills i morgon bitti. Sedan blir det FEC 3 gånger. Slutdatum för mig blir 28 juni (om allt går "på räls". Hoppas det, för sen vill jag bada i min sjö.
    Lillemor

    SvaraRadera
  10. Tänker på dig! Så lite man kan säga och göra, men skickar en varm kram!

    SvaraRadera
  11. Imorgon kan du lägga ytterligare en sak bakom dej när cellgifterna är slut, det är skitjobbigt att få besked som inte står i "agendan", styrkekramar!!

    SvaraRadera
  12. Det var verkligen inga roliga besked :-(. Nu får det bli en annan sommar än den du hade tänkt dig. Väldigt tråkigt! Men men, vad kan man göra annat än att långsamt vänja sig vid tanken och ta sig igenom det? Bröstcancer är verkligen en prövning i konsten att ställa om sig i huvudet och anpassa sig. Det ligger inte för mig egentligen, men det kommer många övningstillfällen nu :-/.

    Kram från Helena

    SvaraRadera