måndag 25 april 2011

Sol i Roslagen


Det finns en stund här på landet som är bättre än alla andra, när solen går upp och värmer så att man kan dricka sitt morgon kaffe på verandan i solen, det är helt stilla och helt tyst, inga bilar, inga människor (bara massa jobbiga katter som vill ha uppmärksamhet, men det är OK och ger den här landet känslan en lite boost även om jag bara tänker *FÄSTINGAR* när dom stryker sig mot mig)
Det är så himla skönt att bara öppna dörren och gå ut med min nakna fula skalle, ingen glor och ingen dömmer, det är bara stilla och skönt.
Jag har bara en sak att klaga på för solen, jag ser inget på skärmen när jag tar med mig datorn ut...trist :)

Mitt hår växer som ogräs nu.. faktiskt, det är mest fjunigt, men det kommer också lite riktigt hår. Underbart, även om det är långt kvar tills jag kan kasta peruken.
Idag ska vi åka hem till "stan" och lilla balkongen, det går inte riktigt att jämföra med det här, men det har sin charm :) Och den här veckan som ju faktiskt har startat trots att det inte känns så med röd måndag är en viktig vecka för mig, en väldigt viktig vecka i mitt cancer liv. Jag ska träffa onkologen en sista gång (ok, kanske inte precis exakt den sista...men för det här skräpet i alla fall) på onsdag, ett sista blodprov inför torsdag, the D day. Jag tycker det är lite synd att jag inte får inta alkohol den där dagen, för jag vill skåla i skumpa. SKUMPA som i champagne! Är det någon gång jag verkligen känt att jag vill fira något så är det för att detta tar slut. Slutet på den värsta upplevelsen i mitt liv, det är fan i mej värt att firas. Men jag skjuter lite på det, till den 30 Juli, kära vänner, då smäller det! 


Solhatten borde vara på, skallen är något känslig för er som inte testat att sola den ännu. Min hy har klarat den sol den fått helt OK med solskyddsfaktor 30. Inte svullnat upp direkt som den gjorde första dagen jag satt i solen. Men solhatten har kommit till användning, bra för både huvud och ansikte. Kroppen fixar solen precis som alla andra år, utan gifter i kroppen.


Den här hunden är faktiskt fantastisk. Hon är uppfostrad och trevlig. Får mig nästan, men bara nästan att längta lite efter hund.

Marsvinen: I knew it!! Min dotter har fått ett rött runt läskigt utslag...JUST DET... RINGORM Så jäkla äckligt alltså. Jag fattade det direkt när jag såg det, behövde bara skumma igenom texten om ringorm på FASS för att förstå vem jag har att skylla. Dom där marsvinen kommer INTE hem från sin livslånga hajk här på landet, de har sett sina sista dagar i V-by och vår lägenhet. Jag kommer att blockera dörren om någon försöker. Mamma, jag är ledsen, men vi får lösa det på nått sätt...
I morgon ska dottern få börja dagen på vårdcentralen och få det som behövs för det där utslaget. Usch.
Själv ska jag till jobbet och uppdatera mig, börja fundera ut hur mycket och när jag ska jobba. Det kommer ju närmare ett vanligt liv, och gud va skönt det ska bli! (Hoppas hoppas jag slipper strålningen, det skulle fucka upp mina planer...)

Jag vet att jag tjatar.. jag har inte så mkt annat att skriva om än att det snart är slut, men det är livet för mig just nu AND I JUST LOVE IT <3

Nu ska jag ut i solen igen, jag ska pressa mina jävla skitben att GÅ. Dom får strejka så mkt dom vill, dom ska gå.

Later!

6 kommentarer:

  1. Du kämpar på, det är underbart att läsa, snart är det över, ta med i beräkningen att biverkningarna kan sitta i lite längre än du vill, men med den kämparglöden du har så fixar du det med, viktigt bara att lyssna lite på kroppen, det är nu 8 månader sedan jag fick mitt sista gift och jag känner att nu har jag fått tillbaka mitt liv, det är underbart, så även om det tar lite längre tid än man vill så kommer det igen, Livet kommer tillbaka:)
    Kramar från Lisbet

    SvaraRadera
  2. Härligt att du har haft det så bra på landet! Jag är också uppvuxen på landet och jag kommer alltid att förbli en lantlolla även om jag (i alla fall än så länge) bor i stan :-). Men stackars Holly, hoppas att ringormen snart försvinner. Kan man alltså få det av marsvin? Tacka vet jag hund - det är livet :-).

    Stor kram från Helena

    SvaraRadera
  3. Lisbet: Jo jag förstår att det kanske gör det. Men jag vill inte fokusera på det, det är ju svårt dock när det gör sig påminnt i vardagen :( Surt sa räven, men fixar man att få cellgifter ska man väl kunna stå ut med lite små biverkningar ;) Det är sanslöst skönt att höra att det faktiskt kommer tillbaka, livet!! Glad att du känner dig så bra nu! KRAM

    Helena: Ja, marsvin är tydligen den värsta smittospridaren, dom visar själva sällan symptomet. BLÄ...
    Ja, hund e grejor! :)

    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Ge järnet Ida, faller du res dig igen och borsta bort skiten det har du gjort så många gånger förr.
    härligt att håret är på gång, bryn och fransar kommer, plötsligt är dom bara där en dag. många kramar från ett 08-tätt Österlen

    SvaraRadera
  5. Ni verkar ha haft det underbart.
    Skönt att det snart är över.
    Kram i massor

    SvaraRadera
  6. Ja vilken härlig påsk vi haft i Roslagens famn. Ta hand om er mys brudarna I & H, ger en värmande kram.
    Anna A

    SvaraRadera