onsdag 27 april 2011

Tack !


Tack för all uppmuntran! Det finns självklart lösningar på allt, men det är verkligen en motgång personligen för mig. Sist jag var där sa hon " det är inte jag som bestämmer, men jag tror inte det blir någon strålning". Så jag var verkligen rätt säker... tyckte jag. Egentligen är jag mera oroad över hennes reaktion över att mina nedre regioner fortfarande funkar. Hon skakade på huvudet och sa "det är inte bra". Det låter inte bra för mig heller, att hon inte tycker det är bra... Jag kan bara tänka att cellgifterna helt enkelt inte tagit ordentligt som de ska :-/ Känns sådär faktiskt. Sådär... ganska dåligt... riktigt illa.... :(
Men nu strålas jag ju också, så iaf området där tumören satt, lite bröstkorg, och lite lunga blir strålade. Går tydligen inte att undvika en bit av lungan, men vi unga ska fixa det, de gamla får ibland hosta... hmm, ok. Det hjälper ju inte dock att östrogenet fortsatt härjar i min kropp....
Ja, sen var det ju det där med tamoxifen som jag ska smocka i mig... men det är bara lite lättare biverkningar man kan råka ut för, som vallningar, svettningar, humörsvängningar... Ja men då så, låter ju toppen! Can't wait !!
Jag är inte rädd alls för strålningen, jag är irriterad på den för att jag måste dit varje dag. Mitt i sommaren, i min och Hollys sommar. Jag måste stanna i stan, hon måste stanna i stan, det suger ordentligt ordentligt.  Det har varit en lång vinter, det tror jag många kan skriva under på, nu blir det sommar, men inte på mina villkor. Jag skulle börja jobba, såg fram emot det, men det drar nu ut på tiden också... allt fuckas upp pga av detta.
I morgon skulle det vara klart. KLART.
Goa Moa


OK, den här dagen var en jävla sugdag... sorry, men den har varit skitdålig verkligen. Det vände lite när jag o Moa bestämde oss för att äta middag någon annanstans än hemma. Blev oxfile (tveksamt...men det hette så....och smakade helt OK) och vi blev mätta :)

Nu känner jag att jag är redo att ta tag i morgondagen, hinner bli på bättre humör och är fortfarande jätte glad för att cellgifterna har ett slut, och det är i morgon :) I morgon vill jag känna samma glädje för att PICC helvetet försvinner IMORGON, att jag kommer att må piss i max någon vecka till och sen kan jag börja se framåt som jag kände när jag satt och väntade på mitt blodprov i morse... jag blev lite tårögd när jag tänkte på det... jag vill känna så i morgon, exakt den glädjen.
Det är svårt i korta perioder att bara plocka fram "glad Ida", för varje nederlag och besvikelse blir det jobbigare, och det har varit en del sådana de senaste halvåret.
Fick några vitaminer, tror D vitamin
har lite strul med fingertopparna på en hand, dålig känsel i dom.
Vitaminerna ska kunna fixa skiten, men vi får se.

Nu är det sängen och morgondagen som det är fokus på, skicka mig på vilket knas som helst, skicka in vilka strålar som helst i mig och ge mig lite brännskador, tvinga mig att vara påklädd på överkroppen hela sommaren, ta dom bästa sommarveckorna bestäm åt mig vad jag ska göra då, men inget kan stoppa mig från att få min sista rävcoctail i morgon, ingenting. HELLO LIFE! Hello hair! Nu kommer jag!

4 kommentarer:

  1. Usch vad ledsen jag blev av att läsa att du ska bli strålad, skit ju, men du ska se att du fixar det med, ett bakslag men snart ser du framåt igen, imorgon går iallafall sista giftet in i kroppen...
    Kramar och styrka från Lisbet

    SvaraRadera
  2. Yes Lisbet, klart jag fixar det :) Men det är så sanslös TRIST :( Well well... nya tag, i morgon ska jag rycka upp igen :) Mina dalar är inte djupa.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej fina Ida,det är första gången jag svarar hos dig,du får glädja dig med att du bor i Stockholm,många skulle ge vad som helst för en sommar där,men naturligtvis är det inte kul med strålning och inställda sommarplaner,men du kommer bli bra och många somrar kommer följa,så se framåt och lycka till.En hägerstensbo

    SvaraRadera
  4. Käftsmäll efter käftsmäll mao..men du kommer att resa dig, men det är surt att behöva vara kvar i stan i sommar. Men det är kosntigt hur ens perspektiv ändras. Min tanke var likadna då jag fick reda på att jag förmodligen bara behövde strålning, med start i mitten av juni...surt tänkte jag då, hela sommaren i stan. Nu hade jag gärna atgit det då jag vet vad som istället väntar.

    Men jag lider med dig, du som skulle fira och göra tjolahoppsanskutt och bara ha bästa sommaren på länge. Livet är faen inte rättvist, inte ett enda dugg.

    Kramar om....

    SvaraRadera