torsdag 28 april 2011

WooooOoooooOOoooooo HoooOoooooOOooo



Man kan ju riktigt se på bara förpackningen av betapred att
man kommer att få en tripp som heter duga. När man ruskar på
den här ceriserosa förpackningen med blå text så rör sig texten.... 

Solen skiner gott folk! Kl är 05:30 och cortisonet skriker "Va fan göööör du, upp och hoppa latmask, du vill gå upp, städa, leva livet människa". Och det gör jag! Oh vad jag vill leva, så mycket och snabbt att jag jag måste hålla tillbaka. Skulle vilja dra igång bose och dansa lite, men det är lite väl att väcka min inneboende nu kanske, tur att jag har värdens bästa hörlurar då! Visste att det var ett bra köp, kommer alltid dagar när man vill dansa runt sex snåret på morgonen!


Idag ska jag ta min sista dusch med picc linen på armen :D och jag ska duscha som aldrig förr, jag tänker inte försöka stå med höger arm rakt upp i luften, jag tänker låta vattnet rinna utav bara hellskotta på skiten.
Liksom plåga det lite och få känna av hur trött jag är på det. Hmmm bara det inte biter mig i ärslet, jag lever ju ofta it tron av att "what goes around comes around"...men då kanske det är PICCens fel att jag ska strålas? Så klart det är, den ska få duscha varmt den jäveln ;)
Säg hej då till Mr PICC!!

 JA! Jag är på grymt bra humör! Kaffet på bordet, 16 betapred i glaset, GOOD TO GO !
Den här dagen trodde jag aldrig skulle komma, aldrig. Visst, kommer må som en räv ett par dagar säkert, kanske längre om det jävlas med mig, men det kommer inga fler ronder i ringen. Inga fler, inga fler inga fler. Om det här monstret inte är dött nu, då finns det ta mig fan inget att göra. Då är det kört. Men jag tror starkt på att det inte finns kvar, I can feel it! (Och jag har ju så sanslöst bra känsla för saker och ting som ni märkt, så kanske hade varit bättre av mig att TRO att jag ska få tillbaka det.... min känsla är tydligen den risigaste tillgången jag har)
Som när jag gifte mig tex "Tills döden skiljer oss åt", det kändes så rätt och självklart då ju... :)
Men man måste tro på saker och ting, annars skulle man ALDRIG vara lycklig, aldrig.
Jag tror dock inte på tex gud, det skulle heller inte göra just mig lycklig. Men när det kommer till mera jordnära saker man kan "ta på" så måste man tro. Tro att man ska bli frisk, tro att man ska klara det, tro att man har hår i slutet på Juni (hrm... säkert flera halv millimetrar) tro att man inte ska strålas... kolla bara va lycklig jag var ända tills jag fick domen i går. OK, det kändes som om han jag inte tror på tog sig en drill på mig (IGEN) men jag skakar av mig och går vidare. Idag är en lycklig dag, det ska jag se till!

Tänk om jag får må denna sista gång som jag gjorde efter den sista taxotere... då är det bara ett par korta dagar med sjuk träningsvärk och lite trötthet. Jag har ofta hört människor säga " Ju bättre man mår av cellgifterna, alltså ju mindre biverkningar, desto sämre tar cellgifterna"... Detta trodde jag var en skröna, och en ganska dålig sådan. Biverkningar är ju alltid individuella... men nu börjar jag undra lite... tänk om jag varit lycklig för det i onödan, den här skiten kanske inte biter på mig? Jaja... jag får väl TRO att den biter trots att min kropp tydligen tagit upp en ordentlig fajt och vunnit delvis...

Denna dag har ett annorlunda upplägg än tidigare 5 rundor. Idag uteblir mamma och syster Hannah hänger med. Jag är själv i morgon em när jag ska ta min neulasta spruta, och frågan är nu... ska jag chansa och TRO att jag kan ta den själv trots 5 tidigare misslyckanden, eller ska jag ta hjälp. Tar jag inte hjälp är det risk att jag inte får i mig skiten och 12700:- goes down the drain och jag riskerar att droppa i värden så att jag blir sjuk och får hälsa på farbror doktorn.... Fasen, jag måste väl klara av det... men det har jag TROTT fem gånger nu, och de gånger jag försökt har jag nästan svimmat och dessutom misslyckas, vilket INTE ligger i min natur ;), och det är INTE en tillfredsställande känsla alls. Måste fundera lite till på det här!

NI SOM TRÖTTNAT PÅ VIKTSNACKET KAN HOPPA ÖVER NEDAN STYCKE
Läste bipacksedeln för betapred i går. När jag var hos läkaren så sa jag till henne att jag ville väga mig, det känns som om jag stannat av i vikt eller tom gått ned nått kilo :) Hon kollade på pappret och sa, du vägde 60 med kläder förra gången, och så kollade hon på mig och sa, nej, jag tror absolut inte att du har gått upp mera, men vi kollar om du vill. 61,1kg .... Jag kände hur jag glodde på henne och kände mig högst bedragen. Jag sa "61,1, va fan". Hon sa "ja, men det är med kläder på".... "Jaha, ja men då så, jag har väl inte stått naken någon gång på denna våg, så det spelar ingen roll, faktum är att jag gått upp IGEN". Sen sa hon "taxotere är starkt vattenansamlande, det kommer att rinna av dig när det här är klart" då sa jag "jaha, då förstår jag, jag har varit så rund och svullen i ansiktet en tid "hon sa, "jaha, men det är cortisonet"...... Många "jaha".
Och på biverkningslistan under "vanliga biverkningar" på betapred (kortison, eller cortison, eller vad du nu vill) så står det "månansikte, och fettansamling på bålen"... CHECK CHECK. Jag har sk månansikte... kul. Och, jag har fettansamling på bålen. Inte mkt, det hade kunnat vara värre, men jag har aldrig haft det förut, den enda gången är när det bodde tre kilo bäbis där inne, men det kändes mera OK.
( iaf tills bäbisen kom ut och bara ansamlingen var kvar, ;)

Nu blir några lite upprörda och tycker att 61,1 kg är väl inte så farligt, nej det är det sannerligen inte, men
den procentuella viktuppgången (ni har med en cancerpatient att göra, alltså räknar vi i procent) är mer än 15% på inte ens 4 månader. Det är mycket på kort tid. Jag ser helst att den här ökningen lägger av nu. Det är väl ändå det minsta jag kan få önska, att det bara stannar av.
Jag vet att det är många i min situation som gått samma öde till mötes, det är inte konstigt, för många så ökar cortisonet aptiten rejält, sen har uppenbarligen olika cytostatika också påverkan, jag åt ju som besatt under FEC, men inte alls lika mycket nu under Taxotere, går inte att jämföra. Sen är cortisonet fettbildande, och denna sista cytostatika dessutom en vattensammlare. Det är bara att se glad o rund ut och jobba vidare på den här lilla förändringen.. men under pågående behandling är det svårt att påverka det, lättare att sitta still och se det hända.

Så, nu så... kan jag gå vidare med denna dag. Tar med mig kameran så klart, denna dag skall förevigas. Bara måste ta en bild när de drar ut 50 cm blå plastslag ur kroppen. Undrar hur långtid det tar för "öppningen" att läka, måste gå snabbt, det är en sådan tunn slang. Jag vill ju fira med ett ordentligt bad!

Hoppas alla får en fin fin dag i solen.

Till Er som skrivit kommentarer säger jag bara TACK! Jag brukar svara, men det har varit för lite tid och för många kommentarer :) Vilket är jätte kul, ni som följt mig och givit er tillkänna de sista dagarna säger jag välkommen till :) Det är fortfarande väldigt märkligt att någon vill läsa om eländet, men jag ser ju på siffrorna att det inte bara är jag som är här inne och härjar. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon på något sätt, då är det värt det, att hänga ut sig på det här sättet. Jag går sällan runt på jobbet tex och talar om för alla i kaffekön att "nu så vänner och kollegor väger jag 61,1 kg, någon som har något att säga om det kanske?" eller "någon som kollat på mina senaste bröstbilder? Kalle på ekonomin, vad tyckte du om mitt ärr?".... och jag lever fortfarande i tron att ingen vet, jag blir lika ställd varje gång jag ska berätta vad jag varit med om och folk svarar, "jag vet, jag läste det"....
Men det finns ett slut på det här öppna och nakna livet också :) Kram på er alla som läser och följer, och som känner och peppar. För oss alla som bloggar vet jag att det betyder mycket, det är kanske en av anledningarna till att man faktiskt gör det, för att hjälpa andra, och för att inte känna sig ensamen i det hela. KRAM !
Bjuder på den här, dagens tår, det är ren och skär lycka!

6 kommentarer:

  1. Äntligen Ida! Dagen kom tillslut, nu är det sista gången, allra sista gången du ska genomgå detta! Blir så glad för din skull och längtar tills jag själv sitter där för sista gången.
    Nu gör det inget om man ligger dålig några dagar, kanske fler än vanligt, för som sagt du ska inte gå igenom detta något mer! LYCKA!
    Ha nu en toppen dag och njut till fullo att du precis påbörjat resan tillbaka till livet.
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  2. YES SOPHIE! Det är snart för din del också. Det är så sanslöst jävla skit skönt att den här dagen äntligen är här, skiter i strålningen, idag är ett STORT STEG I RÄTT RIKTNING!
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Ha ha du är hög på kortison och livet!! Grattis grattis till denna dag :)

    SvaraRadera
  4. Åh, herregud vilken underbar känsla det var att dra ut den blå slangen. Jag gjorde det själv, hade aldrig tillåtit någon annan att sno mig på den glädjen. Jag drog saaakta, saaakta och jag njöt av varje centimeter!!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Har tänkt på dig flera gånger idag.

    Är det någon som klarar allt detta så är det ju du. Du och Holly får ha en supersommar hemma och hitta på små utflykter. Campa i vardagsrummet går ju. ;-)

    All styrka till dig,

    Kram

    SvaraRadera