Äntligen Fredag

...för jag har ju så inrutat liv så jag läääängtar till fredagen när man äntligen kan få sätta sig i soffan och ta det lite lugnt... Hoppla, där smög det sig in en gnutta ironi. Helt plötsligt känns det jätte konstigt att jag inte har en enda plan? Det är ju helg? Ska man inte ha en plan? Nej, för jag har typ haft helg en hel vecka. (Inte riktigt sanning eftersom jag trots allt har jobbat en del, men det känns inte så, jag är ju inte där liksom...alltså jobbar jag inte, eller? ) Jag är förvirrad. Vem är jag, vad gör jag, hur i hellskotta mår jag? Vem är den där korthåriga uppblåsta människan med magont som kollar tillbaka på mig och ser förvånad ut? Im not sure....

Holly & Jack 2011

I kväll händer det stora grejor i dotterns liv, hon ska sova över hos sin kusin. Det är stort, och hon har längtat och längtat. Om det finns en njutning i livet som aldrig kan gå över oavsett tillstånd så är det för mig att se min tjej lycklig. Dom "små" sakerna, som glädjen och sättet att se fram emot det som ska hända i kväll. Fredagsmys och övernattning hos kusinen i Hagsätra, det är viktigare och större än en resa till månen. Tänk att få längta så där till något? När gjorde jag det sist? Hm... tål att tänkas på.

Mina inlägg är inte av de roliga slagen, och har inte varit på ett tag kanske, men det är så svårt, humöret och känslan för allt åker berg och dalbana ordentligt. Från långt långt nere till små glada steg mot toppen. Här om dagen var det SOL, och jag tyckte det kändes som vår när jag klev upp på Odenplan för att hämta dottern på skolan, det var torrt på trottoaren och alldeles alldeles underbart. Men underbart är kort. Fram med SOLEN för fan. Sorry... jag känner mig lite arg.... konstigt, vad är det för fel på mig?

När jag gick där och njöt i solen ringde de från ärftlighetsenheten på Radiumhemmet och ställde 600 frågor om min släkt vs cancer. Det verkar inte särskilt troligt att de kommer att fortsätta med utredningen då det helt enkelt inte finns tillräckligt med underlag för att misstänka att jag har en ärftlighets relaterad cancer. Det hade varit ett svar för mig, varför fick jag cancer? Men jag är ändå så klart glad att det förhoppningsvis inte är så, för det här vill man inte att någon ska behöva få, och ju mindre risk för alla mina älskade, desto bättre. Min dotter är redan drabbad från ett håll av ärftlig cancer och har många proaktiva undersökningar framför sig i livet, det får räcka så kan jag tycka.
När jag är klar med det här den 28 April (som är rätt snart!) så hoppas jag så innerligt att det är det sista jag behöver se av den här skiten, jag tänker återigen göra slut, och denna gång får det vara för gott!

Nu är min största önskan för helgen att SOLEN tittar fram igen, då lovar jag att det kommer ett rakt igenom positivt inlägg! Håll tummarna :)

The girl with a million faces 

Precis så här trött var jag sista gången jag tvättat och torkade mitt hår, jag låg i sängen och blundade, jag orkade inte sitta upp, och jag ORKADE inte titta... 

Men hörrni! Mitt i allt det här som låter som sådant jäkla elände, så känner jag mig stark... det här kommer gå så bra så! (Skönt att skriva ned när det känns så, så kan jag gå tillbaka och läsa när det känns på ett annat sätt...)
Mkt osammanhängande dravel nu, sorry. Jag ska göra om, göra rätt. (När det blir sol)