söndag 16 januari 2011

Blä

Jag hade blandat ihop medicinerna lite, jag fortsätter med cortison 2 dagar till, men den långverkande illamående tabletten ondasteron var det slut med idag. Nu vet jag inte om jag mår illa för att jag vet att den inte finns med i bilden längre, eller om det är så att jag faktiskt mår sämre utan den. Jag tar dock fortfarande primperan mot illamåendet. Jag känner mig allt annat än rolig idag, sänkt är mera ett bra sätt att förklara hur jag är. Jag mår lite bättre när jag väl får lite energi och gör något, men att få lusten att komma dit känns bakom horisonten. Nu borde det dock bara vara ett par dagar kvar innan den här kvalmiga känslan i magen och hals försvinner så jag slipper känna mig gravid. Trötthet är en sak, "illamående" en annan. Kombinationen är förfärlig. Och inget bra kommer ur det här. Usch. Skit.
I morgon har jag utmaningar framför mig, hoppas hoppas det känns bättre då.
Upplagd av kl.

8 kommentarer:

  1. Kristina16 januari 2011 kl. 17:42

    oj vad jag lider med dig. Kan riktigt känna hur det var. Hoppas det känns bättre snart Kram Kristina

    SvaraRadera
  2. Erika16 januari 2011 kl. 18:27

    Hej!
    Följ gärna min blogg och tipsa alla du vet som behöver stöd och skriva av sig för jag tänker sedan göra en egen hemsida för alla som vill skriva av sig, behöver tips osv. För dom som är cancer drabbade till närastående samt stöd från utomstående också. Där man känner gemenskap och vetenskap om att deras tankar inte är ovanliga. Man skriver av sig och får ta del av vad andra går igenom. Min mamma har obotlig cancer och jag som närastående vet hur jobbigt det är.

    Önskar dig all lycka!
    Erika

    SvaraRadera
  3. Lisbet Lindell16 januari 2011 kl. 19:43

    Du ska lyssna på din kropp, vill den vila så låt den vila, det kommer komma dagar som är mycket bättre snart. Kramar från Lisbet

    SvaraRadera
  4. Inger16 januari 2011 kl. 21:06

    Åh, jag känner med dig. Nej, förresten, det klarar jag inte. Men jag tänker på dig.
    Jag hoppas innerligt att det vänder snart för dig.
    Kram Inger

    SvaraRadera
  5. Anonym17 januari 2011 kl. 10:39

    Hoppas du mår bättre idag! För min del brukade det vända på dag 4 eller 5. På tal om mediciner så tyckte jag att odansetron fungerade bättre än primperan, så jag tog den vid behov några dagar till.
    Passa på att titta på playkanalerna och lyssna på ljudböcker och tänk på att det snart vänder <3
    kram Anna

    SvaraRadera
  6. Christina N17 januari 2011 kl. 14:24

    Hej, här har du en småbarnsmamma med samma behandling,borttagande av bröst och isättande av implantat i september 2010 och nu cellgifter, därefter väntar strålning och hormonbehandling. Jag kände igen mig i din korta beskrivning av hur diagnosen hela tiden "försämrades", jag gick (med många undersökningar innan allt föll på plats)från "det är bara täta bröstkörtlar" till 6cm tumör. Bra att du skriver, vi är många som upplever samma sak och det är skönt att läsa att man inte är ensam.
    Jag tror tröttheten och den olustiga känslan vänder snart, när det gör så, låt alla måsten vara och gör bara det som är kul. (Och om du är som jag, ge efter för kroppens behov av fet, salt och totalt onyttig mat, man tar igen det vid nästa omgång ;-))De första tre behandlingarna vände det precis som Anonym sa, efter 4-5 dagar. Nu har jag påbörjat Melasta och tycker mår tyvärr sämre under längre tid, fortfarande inte återhämtad efter min 4:e cellgiftsbehandling på SöS den 10 januari.
    Lycka till och håll dig frisk och fri från övriga infektioner och baciller - jag kommer följa dig på bloggen -
    mvh
    Christina i Tullinge

    SvaraRadera
  7. Ida18 januari 2011 kl. 21:30

    Christina; JA du, vilket piss det här är....vad ska man säga? En dag i taget kanske... Har du plockat båda brösten? Jag känner inte alls till Melasta, vad är det?

    Anna: Alltså, jag mår inte bra av Primperan alls. Jag tog en ondasteron i morse, men det är det enda jag tagit idag för det verkar varken göra till eller från längre. Nu vill jag bara bli bättre (även om jag mått "OK" i dom här sammanhangen sett. Trött på det här överhängande kvalmiga...blä <3

    SvaraRadera
  8. Christina N19 januari 2011 kl. 14:15

    Hej igen, jag skrev fel, Neulasta ska det ju vara....seg i knoppen... Jag tror att Neulasta bidrar till min ökade trötthet och oidentifierade obehag. Ser inte fram mot att ta nästa spruta då jag ska göra det själv. Hade hjälp av min mamma första gången.

    Nej, dom har bara tagit vänstra bröstet - vilket dom meddelade mig 2,5 dag innan operation att de skulle göra - så jag var lätt förtvivlad. Men väl efter operationen och inlagd protes så kändes inte det som ngn större grej, tror det berodde på protesen som ändå gjorde att man inte var helt platt. Ska träffa plastikkirurgen nästa vecka och se om implantatet ska fyllas på mer och hur de ska "fixa" det andra bröstet så symetri uppstår. Man kan ju ialla fall glädjas åt att man kan komma ha de snyggaste tuttarna på ålderdomshemmet. ;-)
    /Christina

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)