onsdag 12 januari 2011

Ont ont

Ont.. jag har så ont i magen idag :( Har varit och hämtat mina prylar på jobbet, men jag hade svårt att koncentrera mig, det gör så ont. Jag vette fasen. Det ser inte lika fint ut idag, det är svullet och ser lite mera tilltygat ut. Jag ringde Radiumhemmet och undrade om jag verkligen skulle komma dit i morgon ändå, och jo då... det där verkar jag inte komma undan, tyvärr. Precis som om jag tror att jag fortfarande kommer att slippa om jag har tur...
Ska börja med att hämta ut alla piller i morgon på apoteket vid KS. Sen är det väl bara att köra... kl 13:00 händer det, 2,5 timmars cirkulation av gift rakt in och runt i hela kroppen. Det är ju helt knasigt. Jag ska gå någonstans för att låta någon spruta in gift i mig... jag är ju inte sjuk ?! En tjej jag talade med som har erfarenheter sa " det är när du tappar håret som andra ser dig som sjuk". Det är läskigt...jag vill inte bli en sjuk person. Jag vill bara vara Ida. Idag har jag inte mått bra, kanske första dagen som jag varit orolig och nervös på riktigt. Jag mår inte bra alls.
Tror jag måste sova bort lite oro, och magont :(

7 kommentarer:

  1. Tanker pa dig massor, varje dag! Nar jag kommer till Sthlm sa sallskapar jag dig till sjukhusbesoken, nar helst du vill! Kraaaaam

    SvaraRadera
  2. Knyttet, kom hem nu!! I need you. Sen drar vi till Palma och har det skönt snart :)

    SvaraRadera
  3. {{{HUGS HUGS & more HUGS}}}

    SvaraRadera
  4. Så kände jag också. Jag är ju för fasiken frisk, mådde prima innan knölen hittades. Men när cytostatikan gick in och håret föll DÅ blev jag sjuk. Konstigt egentligen att det som ska göra dig frisk får dig att må så sinnessjukt dåligt. Det stämmer liksom inte i min värld. Men se det som så att om du mår dåligt så mår cancercellerna ännu sämre. *pekar finger åt cancermonstret*

    Det kommer gå kanonbra! Tänk bara på en sak... Om du ska få FEC så kommer du kissa rött efter behandlingen. Ville bara säga det så du inte får en chock när du går på toaletten. Kissnödig blir man nämligen också eftersom det är en hel del vätska dom pumpar i en. Fyra påsar för att vara exakt. Tre med cytostatika och en med något annat som jag inte kommer ihåg vad det hette (inget farligt iaf).

    Mod, hopp & styrka!
    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  5. För mig kändes det lättare när behandlingarna kom igång. Å du, tänk på att du fortfarande är Ida. Man är inte sin sjukdom. Sjukdomen är bara en stor j***la "vägbula" som har kommit i vägen. Snart har vi kommit förbi den, både du och jag.
    KRAMAR i massor
    //Anna

    SvaraRadera
  6. Styrkekramar i massor till bästa Ida! Tänker på dig! Inte konstigt att du är nervös och orolig, men du fixar detta! Kraaaam! /Therese B

    SvaraRadera
  7. Tack alla! Ja, det är en stor jävla vägbula.. eller sånna där vassa grejor som tjuvar kastar ut på vägen för att polisen inte ska komma efter, eller är det tvärt om? ...haha.. ja, ni fattar. Det är nått skit i vägen för att komma framåt iaf, och nu ska det väck.
    Jag har kanske inte känt mig som mig själv på ett tag... jag har svårt att tro att jag kommer att kunna göra det utan ett strå på huvudet och resten av kroppen ... men nej, bli ett med min "sjukdom" (som jag inte ens har ...) tänker jag inte bli. Det kanske kommer att se så ut...men nej.

    SvaraRadera