lördag 15 januari 2011

Trött

Så där ja, nu börjas det. Jag är hysteriskt trött. Jag orkade inte ta fram datorn igår. Jag vill först och främst tacka för alla mail, meddelanden, sms, mms och kommentarer som jag fått på telefoner, facebook, här i form av kommentarer och mail med information om cancer och "min historia" och peppning. Jag blir lika glad för allt jag får, men jag har inte haft energi att svara, jag är ledsen för det, men det kommer, ha tålamod med mig! :)
Jag är inte bara hysteriskt trött, jag är också hysteriskt lycklig, lycklig över att jag inte mår illa. Det kanske ha varit min värsta mardröm. Jag fick ett sk "högrisk schema" med mediciner mot illamående, och jag följer det slaviskt, är livrädd varje morgon när jag vaknar för att känna efter, men PEPPAR PEPPAR, inget illamående! JIPPIE. Jag har även idag tagit cortison, som ska göra mig pigg, jag undrar just hur det går i morgon när cortisonet är borttaget på schemat? Jag orkar gå mellan soffan och sängen. Kollar lite på TV, går och lägger mig, sover lite, går till soffan. Gick ned i källaren och satte upp en tvätt tid, kändes som om jag bestigit ett berg när jag kom upp på mina tre trappor. Jisses.
Jag har den fantastiska förmånen att ha min mor här. Hon har varit med mig sen i torsdags, och jag kan inte säga annat än SKÖNT. Min syster har börjat jobba lite i stan och bor här hos mig också, det är skönt att veta att någon kommer och går, och mitt ex (H´s pappa) bor 2 portar bort och handlar gärna åt mig, jag är så glad att alla dom här människorna finns, för nu är det jobbigt att leva.....

Jag har ingen aptit alls. Jag känner inte för något alls, men när jag får det serverat och börjar äta är det inga problem att äta, jag äter om jag bara kommer igång. Och när jag börjar äta känner jag hur hungrig jag är. Jag är ett kaffe monster, särskilt på morgnarna. Jag har max fått i mig en halv kopp sen i torsdags kväll, det är nog det enda som får mig att må lite illa, lukten av kaffe. Det finns många likheter med graviditets känslan med det här. Förlamande trötthet och en konstig känsla av kvalmighet. Jag kan inte förklara det på nått annat sätt.
När jag lägger mig på kvällen känner jag mig ledsen, för det känns som om jag kan känna att jag har kroppen full av gifter, det är väl något psykiskt. Jag hoppas att det går över snart. Jag längtar till den där sista veckan av varje behandling som ska vara den bästa. Även om den i just denna behandling också innefattar mitt håravfall. Men jag inbillar mig att det är den jobbigaste grejen, sen är det gjort. Tycker att mitt hår börjar kännas lite konstigt, men även det är väl inbillning. Jag vet inte vad som är på riktigt och vad som är inbillning eller förlängningen av psyket längre.
I går skulle jag ta neulasta sprutan som ska hjälpa mina vita blodkroppar att komma igen för att hjälpa mitt immunförsvar att inte droppa för mycket. Jag visste att det skulle bli en jobbig grej för mig, jag har egentligen ingen direkt rädsla för stick, men att sticka mig själv och behöva se nålen gå in är INTE min grej. Jag hade det på känn och hade redan safat med att få hit min vän och kollega Annika med hennes man som är diabetiker och van med nålar. Jag satt och höll i sprutan och tittade på den, men jag blev förlamad i handen, jag kunde inte... Han fick göra det. Det gjorde inte ont, så klart, men jag blundade och slapp se eländet. Usch....
Stort tack till Rydströms för hjälpen! Utan er hade jag fortfarande suttit i köket med sprutan i darrande hand. :)
Nu håller vi tummarna att den här sprutan gör sitt så jag slipper feber och elände runt den 21 januari.
Nästa anhalt är den 18/1 då ska jag ta mig till perukmakaren igen och hämta och bestämma färg på min peruk, sen blodprov den 20 och 21/1 sen igen den 27/1 tror jag det var och en gång till dagen innan nästa behandling.
Känns som tillräckligt med utmaningar för ett tag (sen ska jag så klart också se till att min dotter kommer till skolan och tillbaka, men det får ta den tid det tar på dagarna)

10 kommentarer:

  1. Hej Hittade just din blogg och läste ign den. Ja det är en tuff tid du har framför dig det är inget att hymla med, men man kommer igenom fast man inte tror det. Instämmer i det du säger om att förlora håret. Jag ahr oxå bröstcancer , ärftlig . återfall efter tvår år och då tog man hela bröstet. Hade strålning efter första , sen cellgift i fjol, herceptin som pågår än( går inge bra med min sjuka kropp).Jag upplevde att tappa håret nästan värre än att förlora bröstet för att håret är det som möter en varje dag och har man långt hår som både du o jag känns det ännu mer.Håret är så mkt av ens personlighet. Jag ska villigt erkänna att ajg grät när håret föll i stora tussar. Jag ha använt peruk hela tiden för ajg ahr inget vackert huvud som en del har som kan gå kala och vara så tjusiga. Jag var oxå en åsn där superillamende pat som inte fick i mig ngt så ajg fick ha dropp hemma hela cellgiftsbehandlingen, men det gick. Det gäller att försöka hitta humorn och se guldkornen i tillvaron för att orka. Jag ahr oxå en blogg som ajg började med när ajg fick cancern och det har varit min livlina att få skriva av mig. Min heter. ruach.blogg.se du är välkommen in. Jag önskar dig all kraft i kampen. Kram Kristina i Ume

    SvaraRadera
  2. Stå på Ida!
    Kroppen och själen går hand i hand, så det är klart att det känns konstigt lite här och där, även om det inte "borde" göra det.
    Kram från L

    SvaraRadera
  3. Jag står på. Känns lite småtufft när det bara är andra dagen. Men jag får små energislag. Jag dammsög just och torkade gloven, sen däckade jag totalt, men jag hade iaf energin ett tag. Lycka! Det ska ju bara bli bättre och bättre sägs det så...jag kör på.

    Kristina, välkommen. Rätt trist läsning just nu, hoppas hitta tillbaka till lite roligare ämnen...någon dag.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Som en blandning mellan graviditet och influensa skulle jag nog beskriva hur jag mådde under FEC:en. Bläää...
    Hur många behandlingar ska du få?
    Tänker på dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Imponerande att du orkar med så mycket. Jag var helt utslagen i flera dagar efter varje behandling och mådde så sinnessjukt dåligt, men å andra sidan så fick inte jag den där medicincocktailen mot illamående som du blivit tilldelad. :) *undrar varför*
    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  6. Anna; Helt rätt, det var en bra beskrivning mellan graviditet och influensa! Jag ska få 3 FEC och 3 Taxotere (tror jag de sista 3 är inte säker)
    Tack för alla tankar!

    Pernilla; Jag har som sagt fått ett högriskt schema och de var mycket tydliga med att inte stå ut med något illamående, det känns skönt, och det verkar onekligen fungera riktigt bra. Har mått lite busigt idag från och till, men fortfarande helt OK! Jag trodde jag skulle må mycket sämre. Ang varför du inte fått dessa mediciner vette sjutton, men det verkar vara rätt stora förändringar runt dessa behandlingar från månad till måndag och från landsting till landsting. Samma sak med neulasta sprutan som för bara 2 år sen endast gavs till de patienter som fick så låga värden att de satte in den för att hjälpa upp dom. Men nu verkar den ges efter varje behandling med FEC (iaf i sthlms läns landsting) så jag vet inte, det skiftar uppenbarligen en hel del.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Skickar massor med PiggelinKramar.
    Kan inte annat.
    Ligan skickar dom med och dom är ju några stycken så snart skuttar du runt ska du se.

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Skönt att läsa att du verkar klara dig från illamåendet. Vad får du i förebyggande? Jag får inte något kortison med mina cellgifter (caelyx). Jag får en tredagarskur med Emend och efter det Postafen. Var uppmärksam om du får Primperan. En vanlig biverkan när man är ung är konstiga "anfall" av oro och stelhet i nacken. Jag blev verkligen dålig av dem men trodde det var biverkningar från cellgifterna. Vill absolut inte skrämma dig, bara göra dig uppmärksam. Jag har ju lidit helt i onödan och ingen sa något. Det var när jag beskrev "anfallen" för en ny läkare som jag fick veta detta.

    Härligt också att du har familj och vänner som hjälper dig. Det betyder mycket att inte känna sig ensam när man är sjuk. Att du känner dig ledsen och nere är inte så konstigt. Nu när behandlingarna kommit igång och du vet lite mer om framtiden kommer gärna känslorna ikapp en. Önskar själv att jag hade börjat blogga tidigare för det är skönt att få skriva av sig men också få peppning och stöd från andra.

    Jag tittar in till dig varje dag men lämnar inte spår efter mig varje gång. Hoppas du nu får fortsätta må rätt hyfsat och att tröttheten släpper snart. Väntar också på att tröttheten ska släppa efter min hemska influensa. Illamåendet lär jag väl dras med men bara orken kommer tillbaka. Det är jobbigt att vara så trött.

    Peppiskramar Annelie

    SvaraRadera
  9. Inkan8: Tack, jag hoppas hela ligan ger mig en dos :)

    Annelie: Jag får Ondasteron mot illamående som ska vara långverkande, samma medikament som jag fick intravenöst innan cellgiftsbehandlingen. Men det är slut med det nu, jag fortsätter med cortison i 2 dagar till, men ondasteronet är slut för denna gång, nu är det primperan kvar. Läskigt med biverkningarna? Men det är ju oerhört svårt att veta vad som ger vilka biverkningar tycker jag.

    Tack för pepp!

    SvaraRadera
  10. Hei. Sender deg en stor klem fra Norge. Jeg er selv 31år og idag fikk jeg min første Taxotere kur (av 4) har før den fått 4 kurer med FEC. FEC gikk kjempe bra for min del. Litt trøtt og sliten samme kveld (men det sikkert like mye psykisk som fysisk, for en er jo alltid spendt på om blodverdiene er fine og at alt går etter planen). Jeg kjenner meg igjen i beskrivelsen av graviditet og influensa. Når folk sprø så sier jeg at jeg kjenner meg litt bilsyk. Ikke direkte kvalm, men litt .. og så får jeg skikkelig muskelverk av Neulastasprøyten. Det begynner i nakken og brer seg nedover overarmene, siden av magen og også bak på skulderbladene. Veldig merkelig følelse, men det varer ca ett døgn og så er alt fint igjen.

    Tenkt deg godt om før du bruker penger på parykk, for jeg kjøpe to (får jo dekket de av NAV, men hadde jeg tenkt meg om ville jeg heller brukt stønaden på skjerf og luer), men jeg har kun brukt parykk en 1/2 dag. Bruker flotte sjal, sjerf og luer i stede, for det syns jeg er mye mer behagelig.

    Ønsker deg masse lykke til. Vil du skrive med meg finner du meg på facebook. Klem fra May Kristin Paulsen

    SvaraRadera