En helt OK dag. Har nu varit vaken i tio timmar utan sömn. Känns bra, även om jag verkligen behöver sysselsätta mig för att inte suget till att krypa ner i sängen en liiiiten stund ska slå till. Jag har lämnat på skolan, varit och jobbat ett stund, ätit lunch med kollegorna (trevliga grejor) fick hjälp med hämtning på skolan, gjort middag, diskat och gjort EFTERRÄTT :) Jag känner mig mycket uppåt och glad mitt i eländet. Jag vet, det låter ju som helt vanliga mamma grejor att göra, men jag trodde inte jag skulle fixa det, och det har jag, enkelt var det också. Mår bättre när jag gör något.Jag är förbannat trött, men va fan gör det när man sitter i en ren lägenhet med mat i magen, lugn och skönt dotter framför barn TV och en söt syster vid sin dator på andra sidan soffan, och EFTERRÄTT som väntar :)
Jag kan stolt också meddela att min dotter läser själv, och hon gör det bra, på engelska och svenska *stolt morsa*...
I morgon är det dax igen, ska närma mig the wigstore... burr. Börjar mer och mer känna att jag nog inte kommer att använda peruken särskilt mycket, men den måste såklart finnas där när den behövs. Jag blir lite trött när jag tänker på att testa dom igen... jaja jag vet, allt gör mig trött :)
Oj, du får inte ta ut dig helt när du känner dog piggare... ska du jobba mellan varje behandling?
SvaraRaderaKram Lisbet
Hej idaho,
SvaraRaderaVar inne på fejjan idag och såg din länk till bloggen, jag ber om ursäkt men jag har totalt missat detta.. Jag är inte inne på face så mkt (läs aldrig), och det var väldigt länge sen jag var på kontoret i sthlm. Håller alla tummar jag har för att allt går så bra som det bara kan gå. Men en sak är säker, jag tror du helt klart har rätt inställning till de hela. Se positivt på livet även om man kroppen valt att ha citat "en cellorgie".. Har ju inget erfarenhet av detta själv, dock fick min Mamma beskedet för ett antal år sedan. Men hon var precis likadan som dig, lät det inte sätta hinder i livet och även om hon och alla runt om henne visste att hon var sjuk, så lät hon inte det hindra något. Ibland var det även svårt för mig (som ändå bodde hemma hos päronen) att förstå att hon var sjuk, för hon var ju som vanligt liksom..
Jag tror de är lite av en medicin i sig, att även om det är svårt, försöka att känna ett jävlar anamma och att detta ska minsann inte stoppa mig!
En annan sak som jag minns väl är just exakt samma sak som du skriver, peruker.. Vet att hon avskydde detta och enbart använde den om hon skulle träffa folk som hon inte hade en "nära" relation till, för att lixom slippa se sjuk ut..
Jag kan bara relatera till det sistnämda själv, har precis fått reda på att jag har "Alopecia Areata/Totalis/Uneversalis". Har haft problemet ett par år men var eg. bara när jag var 15 som jag tappade allt hår på hela kroppen. Sjukt jobbigt vid den åldern, mkt av ens självkänsla sitter i håret.. Men det blir också lite vad man gör det till. Just idag så har jag fått ett återfall eller vad man skall säga, så har stora kala fläckar på hela skallen. Fördelen med att vara karl är ju dock att man kan ha rakad skalle utan att någon bryr sig.. Själv trivs jag inte alls med det, självkänslan får sig en törn (larvigt men så är det)..
Sorry för långt inlägg, men vi hörs ju inte så ofta så det blev längre än vad kanske andra skriver.
Tänker på dig! Kramar från din kollega i gbg, gött änna! (Magnus dvs...)
Hej- hittade hit via Linda's blog.
SvaraRaderaSå skit att även du blev drabbad av bröstcancer. FY f....
Kan nog inte föreställa hur det måste vara att vara ensamstående- där även ditt barns pappa har haft cancer. ?!?!?
Har läst lite i din blog- du skriver väldigt fint - o faktisk roligt : )
Välkommen till blogvärlden- även om du ju redan har varit " här " ett par månader.
Jag är 8 år äldre än dig- men känner mig oxå lite för ung för att ha cancer. Jag har haft otrolig glädja av att skriva av mig på bloggen och av stöden från anadra bröstcancer- systrar. Nyss var jag på SPA i Båstad med tre bc- tjejer jag har mött via bloggen : )
Lycka till i tiden framöver- nu som du har fått din första behandling.
Spännande vad det blir till- om du vill ha peruk eller el inte. Vi gör alla olika- jag var jätte nöjd med min peruk- en av tjejerna från SPAet använde inget alls.
Många styrkekramar från en du inte känner- men en som gillade din blog
Klem Ingrid
Vad skönt att du är piggare!!!
SvaraRaderaGlöm inte att du faktiskt får vara trött och vila nu...fast man helst vill vara precis som vanligt.
Kram Anna
Lisbet: Tanken är att jag ska testa. Men jag lider inte av "duktig flicka" syndrom, så jag kommer inte att dö på kuppen. Kan jag jobba så gör jag det, för att det gör mig piggare och gladare, pallar jag det inte så är det inte mkt att göra. Men jag vill gärna, vi får se om det är möjligt. Det har minst sagt gått upp och ned de sista dagarna... Vi får se helt enkelt. Men jag tog nog tyvärr i från tårna i går, jag ska försöka jämna ut det hela lite :)
SvaraRaderaIngrid: Välkommen! Låter mysigt med SPA! Något bra ställe att rekommendera? Kanske man skulle ge sig på om man mår OK den där beryktade tredje veckan i behandligen när man ska vara så pigg (jag låter skeptisk...men jag hoppas att det är så) eller bör man vänta tills det här är över innan man börjar spa:a... låter iaf mysigt! Jag har kikat på din blogg tidigare :) Det är mycket förlösande att få skriva av sig, och ännu mera skönt att de som vill veta får ta del av resan. Man gör som man vill. Jag pendlar mellan att inte våga läsa några bloggar till att läsa alla, men man måste göra det som känns rätt själv just då. Det här är minst sagt en krokig väg, och den tar olika människor till olika ställen. Hoppas ni får en fortsatt fin resa tillsammans! Kramar!
(Ps, min ex man lever, jag hoppas jag har varit tydlig där, och vi har delad vårdnad, men visst, det är inte helt enkelt att vara själv varannan vecka heller i denna situation, och det har absolut varit för mkt cancer de sista åren i mitt liv, dax att ändra på det!)
Anna; Tack, det gick över fort, och ja, jag ska nog vila lite även de dagar som känns piggare... man lär sig för varje dag som går :-/ Kram!
SvaraRaderaKära Magnus! Jag har så många frågor till dig. Vi ses ju tyvärr inte på Kick Off på fredag (CP CANCER) men jag mailar dig. KRAM
SvaraRadera