Jag tog tag i det jobbiga idag. Letade upp artiklar om hur man knyter sjalar. Kan inte skada att öva lite. Hittade inga bra dock, ska fortsätta leta. Men jag tror jag vet vilken typ av sjalar jag ska leta efter nu i alla fall. När jag hade knutit den om huvudet och satte mig på golvet för att fixa fram musik Holly ville höra på spotify så tog hon tag i en liten tuss hår som stack fram och utbrast "MAMMA... DET LOSSNAR" Där stog hon med en hel tuss hårstrån i handen. Helt utan förvarning började jag gråta.... jag kunde inte stoppa det. Jag kan inte sluta heller.... gud vilken konstig känsla. Nu händer det verkligen. Det är inget skämt. Jag tappar mitt hår. Stackars H.... ingen vill se sin mamma gråta. Nu känner jag mig som en skapligt dålig morsa. Man kan dock inte skydda barn mot allt, det är ju vad det är. Nu ska jag torka nosen och städa upp, kommer mkt god vän och hälsar på snart, vilken jäkla tur, nått som får den här dagen att inte bli helt åt helvete.
Och... jag ser solen idag också :D
Ps! Idag är det exakt 8 månader tills jag fyller 35 år. Jag ska ha en riktigt stort jäkla kalas! Jag ska fylla 35 och vara frisk och SNYGG! Så det så! Ds
usch vad du ska behöva gå igenom !! Kram Åsa
SvaraRaderaLäser din blogg och jag måste bara säga att jag tycker att du är så stark! Det är klart att det måste få komma tårar ibland men jag förstår att du tycker att det är jobbigt om din dotter är på plats då.
SvaraRaderaMen jag vill sända dig varma kramar.
/Ulrika H
Ida, om det hjälper så tänk att när du är gammal och grå och du kollar tillbaka på ditt liv så är allt detta bara en liten liten kort del av ditt liv. Som en finne på röven som gjorde skitont men försvann ganska snabbt...!
SvaraRaderaDet är nog viktigt att du kan visa din tjej att du är ledsen. De förstår och ser mer än man tror... Jag tror att det är bra att kunna prata ganska öppet med barnen om hur situationen är. (fast man kan hoppa över de värsta detaljerna. De behöver inte veta allt)
SvaraRaderaFörresten skulle jag behöva lite tips om sjalar om du har några och dela med dig. Har du hittat ngn bra sida på nätet där det finns att köpa?
Kollar din blogg varje dag och tänker att du kommer långt med din härliga humor mitt uppe i eländet!!!
Styrkekramar
Anna
Tack alla... jag ska raka mig i kväll. Att dra händerna genom håret och få med sig onaturligt mkt är inte roligt, den pinan ska jag göra KORT.
SvaraRaderaAnna, sitter o surfar nu. I ärlighetens namn känns dessa sjalar inte alls som nått jag vill ha på mig, men hellre det än min fula peruk...
kolla på www.amoena.se
Ska ändå dit o fixa min bröstprotes (jippie...) så jag hoppas de har butik man kan handla i också. Verkar enklare att köpa en färdig än att hålla på och knyta olika. Dock kan det vara snyggt med lite volym och mera "turban" känsla tror jag... så det känns som om man har nått på huvudet... vet inte. Det här suger...
Ååå jag vet precis hur det känns. Helt plötsligt saknar man till och med sina "bad hair" dager. Jag vet att det är en klen tröst, men håret kommer tillbaka. Mitt har precis samma färg, samma kvalitet och bångstyriga virvlar som innan. När vi rakade av mitt hår så intalade jag mig att det var helt frivilligt, att jag ville se ut som Sinead Oconner. Det gick ganska bra tills det ringde på dörren och jag sprang ner i källaren och gömde mig :)... konstigt nog så vänjer man sig... Stor Kram Anna Ps Tycker verkligen att du förtjänar festen med stort F, klackarna i taket!!!!
SvaraRaderaKänslan är inte alls skoj, gråt du, det behövs och jag tror inte barn blir skadade av att se sin mamma gråta om dom bara är delaktiga och man förklarar varför, dom gråter ju och det ska inte vara "fel" att gråta....
SvaraRaderaMånga Kramar till dig!
Ang. sjalar jag hittade några användbara på Indiska, de var enfärgade och bra modell. Inte för breda och ca 150 CM långa....
SvaraRaderaHåller med de andra - finns en del länkat från cancerfondens hemsida om hur mycket man "bör" dela med sig av till barnen - men du ska definitivt inte känna dig som en dålig mamma för att du visar att du är ledsen. Tvärtom! Tankar och styrkekramar från ännu en bloggläsare
SvaraRaderaKolla www.ullerucka.se
SvaraRaderaFina, för folk med och utan hår, lätta att få att sitta fint.
Kram till dit Ida.
Åh kära vän, nu gråter jag också!! Ditt fina hår är värt en tår i sig och pinan är värd två! Och du är en fantastisk morsa, Ida, det vet jag. Och fantastiska morsor kan ibland gråta inför sina barn och låta dem förstå att även vuxna blir ledsna över sorgliga saker.
SvaraRaderaOch jäklar vad det ska festas i september!
Ja, som du ser utgår jag från att jag är bjuden redan!! ;-)
Kram/Britta
Det blir verkligt för oss också när du skriver Ida. Lider så med dig, förstår att det måste kännas förjävligt. Till skillnad från vad någon skrev här ovan tror jag inte upplevelsen av att ha haft cancer och konfronteras med det existeniella är "en finne i röven som man glömmer med åren". Tror det är en livsomvälvade upplevelse som bjuder på en sjuhelskottas inre (och yttre) resa. Är övertygad att man kommer ut lite annorlunda på andra sidan. Och att det kanske är det enda positiva man kan se i eländet. Men det är ju bara mina spekulationer förstås. Ville bara igen säga att du är snygg som attan utan hår! Och att jag tänker mycket på dig. Kram Anna G
SvaraRadera