PICC line och peruk

Efter mycket om och men och praktiskt taget en övertalning av en sköterska så har jag bestämt mig för en PICC line... men usch. Visst, det är absolut en bättre grej på det sätt att den lätt tas bort efter eller tom i samband med sista behandlingen, det behövs ingen operation, och ger inga ärr. Men.... ja ja, jag får väl vänja mig.

Idag har jag prövat ut vilken peruk jag ska go for, herregud. Jag fick en sådan obehags känsla av en del, som när man klipper sig och frisören skiter i att du är 25 och inte 75 och fönar håret till en boll med konstig bena och fluff fluff .... då får jag ont i kroppen och blir på rätt risigt humör tills jag kommit ut och dragit och slitit i håret, eller gått hem och tvättat och gjort om, gjort om, gjort rätt!
Jag vet inte om det är en peruk grej, men dom är fluffiga runt ansiktet, sen "uppklippta" testar som häger ner runt halsen.. jag fick panik och var mycket tydlig " NEJ".
Det blev en lång variant med någon form av mittbena, eller snebena.. eller... jag minns inte. Fan.
H blev tre år igen (det händer så sällan nu för tiden)  Hon blev lika irriterad som mig och hon förstod nog inte ens själv varför hon blev som hon blev, hon tyckte alla peruker sög. Hon suckade, stönade och sa om och om igen, du kommer inte att vara MIN mamma, du ser ut som en moster ingen mamma, jag vill att du ska ha ditt hår kvar, jag tycker alla är jätte fula, ingen är fin... ingen.
I alla fall är det inte klart ännu, nu har vi bestämt vilken variant, nu är det färgen kvar. Tyvärr fanns ingen fin röd nyans som jag var sugen på, det blir blond eller brun med slingor, här finns många val att göra. Konstigt, jätte konstigt att dra på sig den där, hoppas det känns bättre när håret väl är historia.
Tjejen försökte muntra upp mig och sa "man måste låna ut sitt hår för att bli frisk, sen får man det tillbaka".....yeah, right, bra försök. Sen försökte hon med H, "sen kommer ju mammas hår tillbaka", då sa H " det kommer ta en evighet innan det ser ut som nu". Det gick inte med henne heller. Stackars kvinnan, inte direkt hennes fel att min kropp helt övergett mig och gått bananas i någon cellorgie. Hon var fantastiskt trevlig, och verkar ha lång erfarenhet. Jag tror jag är i goda peruk-händer.

Ett roligare moment är från i går när jag och H är hos goda vänner och jag säger "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" och kontringen lyder "Det finns det visst, det görs massor med kläder för dåligt väder" ha ha ha... ja, det finns skitväder, helt klart.

Nästa vecka är "i spåret av cancer späckad". Måndag Karolinska sjukhuset kl 11.00, Huddinge sjukhus kl 13:15  (någon som har en bra ide på hur f*n det ska gå till?) Inprovning av bröstprotes (ska ta en timme??) kl 14.00, tror jag får flytta på den.... Hinna en sväng till till Huddinge innan torsdag kl 13.00 då min behandling startar.... phiu. Innan det ska jag också försöka få någon att få fram en skrivare och hjälpa mig hem med den, så jag kan sköta mina arbetsuppgifter hemifrån, för det ska jag försöka med, wIsH mE LuCk wIth ThAt, jag vill verkligen!!

Typ så här blir det, men längre längder, färgen är fortfarande ett ?