Photo Booth i Macen är kanske H' absoluta favorit. |
Nu har jag lagt till lite fler bloggar. Jag vill varna för att det är några riktigt jobbiga bloggar, men dessa berättelser är värda att läsas. Det här händer varje dag, att kvinnor med ganska nya familjer (små barn) som inte ens nått mitten av livet mot sin vilja och med en jäkla kämparglöd måste ge upp. De lämnar efter sig en familj med man och barn som måste leva vidare. Det är många runt om kring dessa sjuka kvinnor som är lika utsatt som kvinnan själv, fast på ett annat sätt. Jag är som sagt inte orolig för det här, men det här är cancer! Det är en sjukdom som kan ta de mest groteska vändningar. Det finns alla varianter, och alla har kämpat, ibland blir man glad av att läsa en del berättelser, ibland mycket mycket ledsen.
Jag har läst igenom min blogg idag och inser att jag upprepar mig en hel del, men jag skriver direkt ut hjärtat, om vad jag tänker just nu, så det blir lite så, en del tankar återkommer, och då hamnar dom här.
Fick ett sms nyss där frågan om jag är nervös inför svaren i morgon. Jag tror inte det, jag glömde nyss bort det när jag lovade Holly att vi skulle hitta på en massa saker i morgon. Sen kom jag på att jag ju ska till bröstmottagningen. Jag vet (mmm jag vet, min känsla för saker och ting verkar vara åt helvete rent ut sagt eftersom jag även när jag fick mitt besked var säker på att jag inte hade cancer) att jag inte har någon spridning, det bara måste vara så eftersom de inte kan se att är en särskilt aggressiv sort och inga tecken på någon spridning. Men låt oss säga att det värsta skulle kunna hända, att de har haft fel och det finns spridning. Då tror jag inte att jag orkar. Därför är det väldigt viktigt att min känsla är rätt i morgon.
Den enda julklappen jag vill ha är det bästa tänkbara resultat av cancertumören, att det är som de trott hittills.
Kanske är jag lite nervös ändå...
Rättelse från det inlägg där jag så tufft rekommenderade alla att sova 14 timmar om man hade möjlighet, det var riktigt orutinerat av mig. Igår kunde jag nämligen aldrig somna... och jag visste att klockan skulle ringa kl 06:00 H skulle till sista dagen i plugget. Klockan blev två... den blev tre... den blev säkert fyra. För varje timme blev jag piggare och piggare..... Jag rekommenderar alltså inte längre att sova 14 timmar i sträck, jag drar tillbaka det.
I natt kommer jag nog att sova OK dock, jag skulle vilja somna här framför barn Tv, men jag har just tvingat min lilla att vara vaken ett tag till, så det är bara att hålla ut. Men vi sover nog snart ikapp.
Här kan jag rekommendera er med hundar som gillar det lilla extra att kolla in, de har också Birka pet shop, och jag fick se de nya Gucci matskålarna till hundar. Cool, kanske man ska ha en hund ändå...
Eller också köper man en och äter ur den själv...... köper man skålen har man inte råd med hunden. Fanns massor med coola grejor till hundar, you name it, finns här.
Imorgon håller vi tummar och tår tills dom blir blå!
SvaraRaderaPs tack för julklappstipset, såklart Nicos ska ha en Gucci skål, då har jag bara en julklapp att köpa;) Ds
Klart han ska, dom hade hur mkt skumma prylar som helst till hundar, och känner jag till Nicos rätt så är han värd Gucci! Kram
SvaraRaderaHåller tummarna för dig att du får din "julklapp". Har själv fått diagnos malignt lymfom som växer långsamt och där man sätter in behandling när det behövs. När vet man inte. Men jag var så inställd på att jag skulle få cellgifter efter min operation och så blev det inte. Blandade känslor men dock skönt att slippa. Så min diagnos efter operationen blev alltså mycket bättre än vad läkarna (och jag också) trodde det skulle vara. Dock cancer men i alla fall.
SvaraRaderaTycker du skriver väldigt fint. Känner igen mig i vad du skriver fast jag är 20 år äldre. Och vart tog den tiden vägen? Kram
Hej Anonym, tack för din kommentar! Jag vet inget om Malignt lymfom, menar du att du måste gå och vänta på att behöva få behandling, eller kan det vara så att du helt slipper? Kan det vara så att du nu efter op är "botad"? Jag hoppas att det är så du menar!
SvaraRaderaJa, tiden går fort, man börjar tänka mycket på det när sådant här händer. Det gäller verkligen att ta vara på tiden, men hur gör man det på bästa sätt?
Kram!