torsdag 23 december 2010

All of the lights

All of the lights ......

På väg till Roslagen. Nu är det helt plötsligt Jul. Jag har slängt ur mig God Jul till höger och vänster men varken känt eller förstått att det faktiskt är hög tid för den där Goda Julen… I morgon är det dax. Avundsjuke spöket hälsade på hos H idag igen. Det värsta är att jag var tvungen att framkalla det eftersom jag inte hade möjlighet att handla till henne utan att hon var med. Så nu tror det stackars barnet att allt hon vill ha och som jag köpt är till hennes moster (ja nu tänker ni att min lilla tjej inte är helt med om hon tror att hennes moster ska få ett ritblock med pennor, men det är helt rätt, hon har en moster som är 9 år och en bonus moster som också är 9, inte konstigt att det roligaste som finns är att vara hos mormor). 
Hon grät en skvätt. Jag försökte lova henne att hon inte kommer att bli besviken i morgon, men inte ens det hjälpte. Gjorde ont i hjärtat, men jag vet ju att den besvikelse hon känner nu kommer att vända till glädje i morgon. 
Usch, vilka monster man gör barn till egentligen. Köper massa skit (ursäkta uttrycket, men ofta är det ju just det, dyrt skräp som kommer att lekas med i max 30 hela minuter innan det glöms bort i någon låda) så att de får förväntningar som rinner över för en enda sketen dag på året. Jag skriver "man" för att jag hoppas att det finns fler än mig som varit med och bidragit till den här hysterin. I år kommer jag att gå över alla gränser. Jag vågar inte ens skriva det här, men det går till historien för att vara mig. Inte för hur mycket pengar jag kommer att lägga ner, utan vad jag är villig att åta mig för en 6-årings vilja. En vilja som alla som haft en just 6-åring vet kan vända från den ena dagen till den andra, men jag ska ta chansen och hoppas att det går vägen. I morgon ska jag skriva vad det är och vilken reaktion det fick. Worth waiting for.
Åh vad jag kommer att sakna den här utsikten


Jag har tagit tag i två jobbiga "must do becouse of the shitty cancer shit". Jag har fryst mitt tränings kort på Wasa Club. Jag utövar eg bara två sporter, dom enda som funkar är löpning (joggning under de perioder som jag är i sämre form, typ alltid) och squash, spelar hellre än bra, men är helt galet förälskad i sporten, det är helt klart det roligaste sättet att röra på sig! Det var så sorgligt att skriva det där mailet och be dem frysa det ett tag. Jag tänkte att kanske jag kan, kanske jag orkar… men… jag tror det är dax att ta till sig ett och annat. Jag får nog se till att jag orkar med alla vardagliga grejor först.
Jag vill samtidigt rekommendera alla i närheten eller som skiter i geografin att träna på Wasa Club, dom har världens trevligaste personal och en skön avslappnad stämning. Gillar man SATS är det inte rätt ställe.


Den andra var att jag helt enkelt ringde banken och frågade om det gick att göra något åt mitt lån för att få ner månadskostnaden ett par månader tills jag jobbar 100% igen. Det finns tydligen en försäkring för just sådana här tillfällen som hjälper en att sänka kostnaden för den tid man får sjukpenning, sweet. Jag tror iof att jag fixar det ändå, beter safe han sorry! Jag har som sagt gjort en liknande resa redan, och då var vi ändå två vuxna personer med inkomst, det svåra är att helt plötsligt börja tänka på allt man köper. Klart man kan vara utan en del grejor och klart man kan köpa den billigare prylen och säkert komma ner ett par tusen i kostnader bara genom att ta den ena affären i stället för den andra, men det där är så tråkigt… tråkigt. Som cancer, skit tråkigt. Man vill ju leva, och njuta och… ja, ni vet. Jag kommer iof automatiskt att spara pengar på alla uteställen som nog inte kommer att besökas lika frekvent under en period. Det här ska nog gå bra :)

Idag fick jag en överraskning som heter duga! Jag trodde det var ett litet paket med reklam var ett nallebud. En mininalle med ett litet kort med en otroligt fin hälsning från vän sen lååååångt tillbaka. Tack, jag blev varm och mycket glad :D
Tack E, varma kramar !




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar