Det som gör mig ledsen

Jag har läst en annan kvinnas berättelse, hennes blogg ligger länkad på min sida och den heter Solrosen. Hon beskriver den värsta sorgen som den hennes nära känner. Jag har känt exakt så. Det jobbigaste har varit att se hur ledsna mina närmsta blev och är för den här cirkusen. Även mina vänner, den chock och på det sätt en del har reagerat på har varit jobbigt. Jag vill inte att någon ska vara ledsen! Det är vad det är, förmodligen en jobbig tid för mig, för de människor som måste ta på sig extra arbete som jag skulle ha gjort, för min dotter som är en liten tjej! Men det är en kort tid i ett långt liv.

Min dotter har förresten haft några saker att säga om det hela. Hon är för det första bekant med ordet cancer, så för henne var det inte konstigt. Hon var mest rädd att det skulle vara fult utan ett bröst, nu när hon sett det tycker hon det är OK, men vill inte se eländet :) Hon fick se dränaget, hon sa, NEJ jag vill inte se, jag får ont i benen. Hon är lite rädd för blod och det var ju en helt normal reaktion. Jag har funderat och funderat och bestämt mig för att hon ska få vara med så mycket som möjligt i det här, ju mer man är med, ju mer man förstår, desto lättare är det. Just nu saknar jag henne som bara 17.... ibland saknar jag henne hela tiden när hon inte är med mig, det är jobbigt, jobbigare än cancer.

Här är hon med min syster Moa.