Going bananas i sann secondhand anda

Shabby Chic är kanske det äckligaste ordet jag vet, det låter gammalt, präktigt och tantigt. När jag var med barn gjorde jag som många andra, jag "boade" dvs började fixa och greja hemma som värsta djuret. Mycket märkligt beteende men tydligen ganska normalt. Den gången förvandlade jag min lilla balkong till ett kärringfik. De som känner mig vet att jag inte ens kan få en garderobsblomma att överleva, och att jag aldrig har levande växter hemma. (Ja, inte plastväxter heller så klart, men döda)
Jag hade hela balkongen fullproppad med blommor, typiska "tantblommor" sådana som växer och växer och aldrig sluta växa, och då var jag inte 34, utan 27. Jag hade till och med en änglatrumpet, som växte till ett träd och fullkomligt åt upp balkongen. När jag ser bilder från balkongen idag så ryser jag, det är riktigt riktigt tacky. Någonstans i viljan att göra den hemtrevlig gick det överstyr och jag tappade fattningen helt. Än idag tänker jag ibland " hur mycket otur hade jag när jag tänkte egentligen?"
Nu har jag gjort det igen... jätte konstigt även denna gång. Jag är inte gravid, men jag har ett panikkänsla i kroppen som skriker MYYYYSIGT ska det va, MYSIGT, och jag är galen. Jag gick förbi läkarmissionen (typ som myrorna) och skulle bara kolla, gick hem med två GIGANTISKA fönsterlampor. Och nu snackar vi det där som jag inte vill skriva, det där 2 jobbiga engelska orden för "gammalt romantiskt skräp".
Men jag fick för mig när jag stod där att... kanske skulle en gammal lampa bryta av allt det vita högblanka, kala, fyrkantiga. Lamporna är dock så stora att de åt upp de möbler jag ställde dem på, men jag är ändå lite nöjde. Det är nämligen, mitt i flyttkaoset faktiskt lite MYSIGT.

Den här är helt grotesk, men samtidigt helt underbar!

Kanske nya skärmar skulle göra susen