HAIR TODAY GONE TOMORROW

HAIR TODAY, GONE TOMORROW Konstnär :Maja Laine

Sitter och njuter av sviterna efter två dagar med härligt umgänge av olika vänner. Först vill jag tacka Mia för att jag fick skratta massor i onsdags kväll, en sväng på Caliente med lite tapas och vin(!?) Jag kom på säkert 10 personer från det förflutna som försvunnit ur mitt minne, jag kom ihåg grisen som bodde på grannes balkong i Abrahamsberg, en konstig fest på Sloppys (tror ev att det var det enda 5-stället i sthlm på den tiden) och Collage... haha.. Roligt, gud va många minnen man har som man lagt i nått fack som dammat igen. Synd, men fasen va kul att damma av!
Och tack till Linda V som sitter med sin eldgaffel på min axel varje morgon och petar på mig samtidigt som hon upprepar " Du får inte vara ful, du måste kliva upp, duscha, fixa håret och sminka dig, varje dag, inga mysbyxor! ANNARS BLIR DU DEPRIMERAD! Hon kommer att sitta där alla dagar genom det här, vissa dagar kommer jag säkert att sprätta bort henne från axeln när hon petar för hårt med gaffeln, andra dagar kommer hon vara min livlina. Idag bjöd hon och världens sötaste Signe på supergod pasta och massa skratt. Härligt, jag gillart.

Min syster Maja är en fantastiskt duktig konstnär. Hon gjorde teckningar som jag tror (Maja rätta mig!) var meningen att hon skulle skicka in till något för rosa bandet. Det här var innan det hände mig, men jag älskade bilderna redan då, och nu visar jag dem stolt på den här sidan!

Jag följer en blogg vars berättare Linda har spridd bröstcancer, hon fick en ovanlig bröstcancer som heter inflamatorisk bröstcancer, som spred sig. Jag läste i hennes blogg under "Om mig" där hon skriver "Spridd bröstcancer är obotlig". Jag blev så jävla rädd.... jag tänkte att jag måste ha missuppfattat det?
Jag skrev till Linda och frågade henne hur hon menade då, och jag fick ett snabbt svar. Det är tydligen så att bröstcancer som spridit sig längre än till lymfkörtlarna är obotlig, eller "klassas" som en kronisk sjukdom. Det är det här som är så läskigt med cancer... det finns så många grenar och typer, vägar och delar i kroppen den kan ta, den kan växa från en kattunge till ett monster. Jag kom på när jag skrev min historia till henne hur trött jag var på cancer i slutet på 2008. Det var det värsta året i hela mitt liv, det var det året min ex man fick veta att han hade cancer, min morfar fick veta samma sak, morfar dog praktiskt taget i mina armar i Juli 2008 och jag kommer inte ihåg något mer av det året, jag minns ingenting från sommaren 2008 och fram till nyår, på nyårsdagen tog jag en promenad, det var så vackert ute, kallt, snö och sol, och jag tänkte att "NEJ, nu får det vara nog, nu är det 2009 och det här ska fan bli ett bra år, nu finns det ingen mer cancer".
Nu satsar jag om igen, nu är det 2012 som gäller, det ska fan bli ett bra år. Jag håller lite på 2011 också ändå, jag ska se det "positiva" i det hela. Jag får veta hur min skalle ser ut utan hår...... sen sen... hmm.. sen vet jag inte nått mer "roligt", men jag kommer säkert att se rolig ut, kan alltid roa någon.

Jag försöker se den ljusa sidan av det här. Jag vet ganska mycket om cancervården, den är färsk i minnet, inget är nytt för mig (ja, min man opererade ju inte bort ett bröst utan annan del, men...) Väntan är inte ens särskilt jobbig för mig, jag har väntat på olika provsvar i så lång tid att jag slutat vänta. Allt det här har ändå hjälpt mig de här få veckorna jag vetat om att jag har det (tekniskt sett har jag det ju inte nu...kanske) jag freakade inte ur, jag har tagit det bra. Jag vill bara få bort skiten. På tisdag får jag vet vad det är som campat i mitt bröst... och nu håller jag tummarna att det är som de trott, att det är en skapligt snäll variant som bara gottat sig i området.

Maja Laine 2009