torsdag 30 december 2010

Glömde ju

att visa vårt sista projekt (som jag starkt ångrar men inte vågar säga det, utan kommer snällt att hålla ut och göra mitt allra bästa för att låtsas älska dem. De förtjänar kärlek och respekt trots att de hårar, luktar, kuttrar, skriker, sprätter spån på golvet, vill ha mat hela tiden, bet Holly i armen första dagen!) Men min dotter älskar dessa, när den ena bet henne sa hon "oj, det var inte så skönt". Jag blev givetvis lite uppskärrad och sa nått smådåligt ( i stil med "herregud, bits dom, det här går verkligen inte) Holly blev så rädd att jag skulle ta till drastiska metoder och lämna tillbaka dom så hon skyndade sig att påpeka att hennes söta lilla kusin också biter henne på samma sätt, men honom får man minsann inte göra sig av med. Förklarade att vi inte gärna kan lämna tillbaka kusinen eftersom han redan är där han ska och inte i vår bur. Hon grät en skvätt och jag skrattade hysteriskt (som jag gör när jag blir mycket trängd och stressad) Hon ville att jag skulle ta marsvinet, och jag ville inte bli biten och fegade. Men cirkusen lugnade ned sig, och nu har vi börjat lära känna dessa små varelser, dom för himla söta alltså, jag börjar tom tycka att dom låter lite gulligt, men bara lite.
The biter...

The baby

8 kommentarer:

  1. Hahaha, underbart! HELT underbart! :D

    SvaraRadera
  2. Sådan Mormor, sådan Dotterdotter.

    SvaraRadera
  3. Kajsa vill också ha marsvin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Vilken otur! Hamstrar bits men det är ytterst sällsynt att marsvin gör det. Enda gången de visar tänderna är normalt när de gäspar!

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Marsvin är faktiskt rätt trevliga djur. Mina barn fick också varsitt marsvin när jag fick cancer. Min dotter döpte sitt till Kutter eftersom dom kuttrar så mysigt. Dom marsvinen lever tyvärr inte längre men det var ju ett tag sedan.
    Och bitas brukar dom inte göra. Den blev nog bara rädd eftersom den inte är van än vid din dotter.

    Lycka till med sötnosarna!

    Varma kramar Annelie

    SvaraRadera
  6. Ja, jag hoppas det var en engångs företeelse med bettet. Dom hade dock precis kommit hit och var säkert rädda och stressade. Det visar sig. Bits det marsvinet så kommer det väl hända igen, och då vet vi.....
    Nu låter dem vara och vänja sig lite vid oss. Idag har vi bytt i buren och köpt ett hus och en toalett (?!) till dom... seriöst, en toalett? Jaja, dom påstår att det ska gå... vi ska testa, och ingen blir gladare än jag om det funkar, för det var ingen lek att skopa upp allt skit i botten. Det blev ju en halv sopsäck med spån. Har man inte problem (för jag har ju precis noll med problem) så skaffar man sig....

    SvaraRadera
  7. Tur att Holly är så stor så hon inte försöker lära marsvin att simma som Tant Maja gjorde :-) hon ropade till mig när hon "badade" i en balja och när jag kom dit så släppte hon ner marsvinet och sa...titta pappa..marsvinet kan inte simma :-) jag tyckte synd om dykarmarsvinet men kunde inte hålla mig för skratt :-D

    SvaraRadera
  8. Jari, glöm inte kattungen som belv stoppad i en stövel som sen skulle testas som båt i vattentunnan?... Jisses, att det blev äkta djurkvinna av M kunde man inte tro då. Snarare att hon skulle bli djurpatolog och jobba med djurobduktioner ;)

    SvaraRadera